Summa sidvisningar

onsdag 30 november 2016

Ibland blir man bara så ledsen 161/365...........


Idag hade jag tänkt ta en helt träningsfri dag, verkligen träningsfri...inget gym och ingen promenad.
Men efter ett besked igår kväll som fick mig att gråta ögonen tomma, som gjorde mig "apatisk" och fick mig att ligga och stirra i taket, och funderade, i flera timmar, så blev det bara för mycket idag.
Väggarna kröp närmre och jag fick svårt att andas...måste ut!!!!

Bästa medicinen har alltid varit för mig att springa/promenera, med bra musik i öronen, när livet känns tungt.
Tankarna får flöda fritt och man kan "diskutera" problemet med sig själv, och ev komma fram till en lösning.
Tyvärr så hittade jag ingen lösning på detta, men efter att ha gråtit i 7 km så mådde jag iaf bättre när jag kom hem.

Livet är inte alltid rättvist, det har man ju fått erfara mer än en gång.
Men när man inte ens vet vad grundproblemet är, då är det svårt att göra något som förändrar det hela.
Jag befinner mig i en situation som inte så många känner till, och som jag heller inte tänker skriva om här (just nu iaf).
En situation som jag inte kan förändra hur gärna jag än vill, och hur mycket jag än har försökt.
Det är bara så jävla tungt att befinna sig i detta, och just nu ser jag ingen lösning i sikte, men håller mina tummar att situationen ska lösa sig så småningom.

Det är skönt att veta att man har någon som bryr sig.
*Mobilsamtal och en undran om hur man mår ♥♥
*Bjuden på fika och pratstund ♥♥


Ja, det är sådana saker som lyser upp tillvaron ♥♥


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar