Summa sidvisningar

torsdag 24 december 2020

Att springa i mål.....

 

Den 1/1 2020 beslutade jag mig för att försöka springa 2020 km på 366 dagar.

För att klara det så behövde jag springa 5,52 km/dag.

Det är ingen hög "summa" egentligen, men det kan bli tungt/monotomt/tråkigt (framför allt mentalt) att göra det varje dag för att man "måste".

Den första tiden så snittade jag ca 6 km/dag  för att skapa en "bank" där jag kunde "låna" om det skulle behövas.

Tex vid skada/sjukdom eller om orken/lusten helt enkelt inte infann sig.

(Och i juni fick jag ju faktiskt användning för "banken", då jag drabbades av ansiktsförlamning och inte kunde springa på ett tag).

Hela januari gick det lätt att springa, motivationen var jättehög (det är sällan "fel" på min motovation och skulle det vara en dipp så gör jag det jag ska iaf #justdoit) och jag sprang en runstreak då.

En runstreak betyder att man springer (minst 1,6 km/dag) varje dag och  eftersom jag ändå var med i den utmaningen så var ju valet lätt att ge sig ut och springa (för har man tackat ja till en utmaning, då kör man!!).

När jag hade fyllt på i banken, och hade mkt till godo, så kunde jag börja ta lite vilodagar, men samtidigt hålla koll på att jag låg bra i distansen.

Jag har lite svårt med "lagom" ibland. 

Springer aldrig kortare än 3 km (skulle inte ens idas byta om för att springa 1,6 km, men en bra distans för de som vill komma igång med löpningen och få rutin och kontinuitet), och den distansen skulle jag bara använda mig av när jag "måste" springa men har inte direkt tid egentligen.

Men såna händelser sker knappt i mitt liv, så därför brukar mina "runstreakdistanser" ligga på 5 km,  längre om jag har ork och lust.

I maj ungefär så började mina rundor bli allt från 10 km till 21 km, och då räntade det på bra i banken och jag kunde vila lite extra.

Men i.o.m min ansiktsförlamning, och utebliven löpning,  så började det att sina i min bank och helt plötsligt behövde jag snitta nästan 7 km/dag för att klara målet (efter att jag hade blivit friskförklarad).

Då var jag åter igen "tvungen" att springa varje dag för att samla km, och nu även försöka springa långt varje dag, tills jag hade fyllt upp mina förlorade km och var i fas med målet igen.

Sen kom vintern.

Den årstid som jag älskar (lika mkt som alla andra årstider) men som jag tycker är svår att springa i, mest pga alla kläder man ibland behöver ha på sig.



Mina rundor blir automatiskt allt kortare och jag behöver därför springa oftare för att ligga i fas med målet.

Det är inte ofta jag "orkar" springa 10 km vintertid, och när jag gör det så är det många gånger väldigt tungt, men det är bra träning (pannbenet många gånger) och jag gör de passen ibland, om än mer sällan.

Mina vinterrundor ligger oftast på 5-8 km.

De sista 2 månaderna har jag planerat mina rundor/vilodagar till 100% bara för att jag ville gå i mål på självaste JULAFTON.

Så i.o.m dagens runda så har jag nu sprungit i mål med 2021,1 km.



PS: Finns det fortfarande de som undrar varför jag har 19 par löparskor, jag har ju faktiskt användning av dem 😂


PS nr 2: Årsmål för 2021....har jag valt att inte ha.

2021 ska bli ett år då jag "bara" springer för att jag verkligen vill, inte för att jag "måste".

Det sliter extremt, framför allt psykiskt tycker jag, att göra det för att man "måste".

Även om ingen har tvingat mig så var det något jag ville göra, jag ville veta vad jag var kapabel till.....och nu vet jag 😊🙏

Dessutom hoppas jag på att denna pandemi försvinner så att jag kan känna mig säker att gå till gymmet igen, oj så jag saknar känslan av ett riktigt tufft gympass 💪

Men jag saknar även ett riktigt hårt intervallpass på löpbandet.

Men fram tills dess så fortsätter jag att springa utomhus och träna lättare hemma.


God Jul och ett fantastiskt gott nytt löparår (ja, träning i största allmänhet) önskar jag er alla!!









fredag 13 november 2020

Håll i, håll ut och håll avstånd.....


 Norska intervaller idag.

Jag tror inte att jag någonsin tidigare uppskattat detta gråa, blöta, trista och varma höstväder så mycket som jag faktiskt gör just nu. 

Eftersom smittspridningen går så snabbt så har jag bestämt mig för att helt avstå gymmet 😔

All löpningen kommer att ske utomhus, men även gymmandet. 

Tänker nyttja utegymmet så länge det går och sen tränar jag hemma med de få hjälpmedel jag har....endast fantasin sätter gränser 😊

När snön och kylan kommer, vilket den snart gör här uppe i norr, då får intervallerna vila och passen ute blir lugna. 

Springer dock ute ner till -20°C, så förhoppningsvis blir vintern inte allt för långvarigt kall. De sista åren så har vi inte haft många tillfällen med temperaturer under -20°C.

Passet idag gick väldigt bra 🙏

Något lägre tempo (ca 10 s/km) och lite kortare distans. Men pulsen på intervallerna höll sig där den skulle.



onsdag 21 oktober 2020

Urladdning på löpbandet.....

 Idag gick jag till gymmet och körde mitt planerade tempopass på löpbandet.

Planen var km-intervaller med ökning på varje km.

Ökade inte särskilt mkt, men tro mig, det var riktigt tufft ändå.

1 km 6:14 k/m

2 km 5:50 k/m

3 km 5:30 m/k

4 km 5:44 m/k ("vilade" lite i lägre tempo samt drack lite)

5 km 5:20 m/k

6 km 5:16 m/k

7 km 5:07 m/k

8 km 5:14 m/k ("vila" samt dricka)

9 km 5:13 m/k

10 km 4:40 k/m

Milen på 54 min och sista intervallen på 4:40 m/k 😳💪


2 löpband ifrån mig så sprang en karl i yngre ålder.

Tungt gick det för honom, väldigt mkt stånk och stön....tunga steg.

Jag störde mig ganska mkt på detta då det hördes trots mina in-ear lurar och hög musik.

Jag gjorde allt jag kunde för att ignorera detta, och tyckte ändå jag lyckades bra.

Helt plötsligt så stod han vid mitt band och viftade med armarna för att få min uppmärksamhet.

Jag tog ut ena luren för att höra vad han ville.

Det visade sig att han ville stänga av golvfläkten, den enda "friskluft" man har att tillgå när man springer 😰

"Varför?" undrade jag.

"Jag får så tungt med andningen när fläkten är på", fick jag till svar.

Jag tänkte väldigt tyst: Det är inte fläken som ger dig tungt med andningen, det är din löpning....

Men jag sa högt: "Nä, du får inte stänga av för jag behöver det för min löpning."

Han suckade högt och "stampade" därifrån.

Efter det fick jag jag höja musiken ytterligare för att slippa lyssna på hans "irriterande" löpning som blev tydligare när jag hade sagt "nej" 😁



måndag 19 oktober 2020

På vintrigt underlag.....

 På dagens runda gjorde jag en "spännande upptäckt".

Men vi tar det från början 😁

Varje vinter så sjunker mitt tempo och pulsen stiger, jag får verkligen kämpa genom många av mina rundor. Ju längre in i vintern det är, ju tyngre går det. Jag springer alla mina pass ute, förutom intervaller som jag springer inomhus. 

Dagens runda var blöt, knölig, isig, moddig....och jag fick mer eller mindre kriga för varje steg för underlaget kändes så "svampigt". Medan jag krigade för varje steg så slog mig tanken att: det är ju såhär jag upplever det när jag springer på barkspår i skogen. Fötterna sjunker ner, jag har svårt att få upp fötterna tillräckligt högt och frånskjutet lyser med sin frånvaro. Och då går det tungt, ingenting blir gratis. När vintern precis har börjat så tar det några rundor innan jag förlikar mig med tanken att nu är det så här, men till våren blir det bättre. Och attans vad bra det brukar bli sen när våren kommer och jag får springa på asfalt igen. Då känns det som att jag flyget fram och att jag är supersnabb 😊 Min "spännande upptäckt" innebär alltså liknelsen vinterunderlag/barkspår (som jag nästan aldrig springer just för att jag inte lyckas få till ett bra steg).

För mig betyder denna iakttagelse att jag snabbare (redan nu) kan släppa tanken på att nåt är galet med min kropp och att jag inte har försämrat mina värden, utan det är underlaget som "bråkar" med mig 🙏

Sprang förbi och sopade/skottade fram sonens bil innan allt fryser fast när lite kyligare väder nu ska skölja över oss här i norr. 

Nu laddar jag om: lunch. Och sen ett pass löparstyrka på gymmet 💪



tisdag 6 oktober 2020

Tisdagsintervallerna.......

 Efter att ha startat tvättmaskinerna ilade jag iväg till gymmet för att köra tisdagsintervallerna.

10 min uppvärmning

3 block med 10*40 s i ca 4:10 m/k

20 s ståvila mellan 

5 min vila mellan blocken.

10 min nerjogg.

Innan första blocket var sprunget så funderade jag på om jag skulle överleva 😳

Innan andra blocket var klart lovade jag mig själv att aldrig mer springa denna sorts intervaller igen ☹️

När andra blocket var klart så var jag helt redo att avsluta passet. Men då tänkte jag: nu får jag ju vila 5 min igen så jag påbörjar det tredje blocket och springer så många jag orkar.

När jag sprang den 26:e intervallen då var handen på väg mot stoppknappen 🥵

Men då tog jag ett snack med mig själv: Ulrika, man avbryter inte vid den 26:e intervallen, det är sen gammalt! 😂

Och hips vips så hade jag sprungit alls 30 intervaller och hade bara 10 min lugn nerjogg kvar 💪

Nu sitter jag här i soffan och mår så gott.

Tvätten är klar, passet genomfört, kroppen nyduschad, magen är mätt och snart ska jag gå och sova några timmar för att orka med mitt nattjobb 🙏



måndag 14 september 2020

Resultatet av laktattesten.....

Trots att det kändes "så lekande lätt" så visade resultatet på en liten försämring.

Kanske beror det på att jag har tränat lite för mkt i min "comfort zone"?

Jag tror att när man tränar i den "zonen" så blir det lite av en nedåtgående sprial.

Man springer flertalet pass i mystempo och när man sen ska göra sina intervall-/snabbdistanspass, 

så har "speeden" och "explosiviteten" försämrats, fast man tar i för "kung och fosterland" 

och springer, i vad man själv tycker, ett högt tempo, men det är inte så högt som tidigare.

Jag tycker själv att jag har "legat på latsidan" när det kommer till tex mina intervaller.

Även om jag har varit kräkfärdig ibland så har jag ändå haft känslan av att "jag kunde ha tagit 

i lite mer".

2 månader/ år, februari och juli, är jag med i en utmaning, "Spring tills du stupar", 

som går ut på att samla dagens datum i km. 

Under dessa 2 månader så gör jag inget annat, alltså inga intervaller eller snabbdistanspass, 

än att mysspringa ihop mina km.

Men nu, med facit i hand (laktattesten), så blir det till att förändra min träning och köra på 

som jag gjorde när jag sist hade förbättrat mina värden.

Sen en annan sak: Pulsmätning på handleden.

Det är väldigt många som säger att man inte kan lita på denna mätning, att den inte funkar.

Men där skulle jag vilja rätta er och säga att ni har fel!!

Jag har läst vid flertlet tillfällen om hur "pulsen har hoppat hit och dit" och jag har då

kommenterat med frågorna: Har du den rätt på handleden? Sitter den åt som den ska?

Dessa frågor har jag ställt då jag aldrig själv har upplevt några problem med hadledsmätningen.

När jag gjorde min laktattest så anv jag mig av min pulsklocka.

Jag hade även ett pulsband som var kopplat till en annan klocka.

Båda visade exakt samma värden.

Det som skillde sig var att min handledsmätare tog nån mikrosekund på sig innan den "snappade upp" 

rätt puls, men sen visade den "rätt och riktigt".

Så om du ska köra intervaller så rekommenderar jag pulsbandet, men ska du köra ett pass i 

samma tempo hela tiden så fungerar hanledsmätningen utmärkt!!


Dagens pass blev ett "jag-tror-att-jag-beöver-kräkas-pass" 😰

10 min uppvärmning

12*1 min i 4.20-4.30 m/k

30 sek gåvila mellan

10 min nerjogg

Allt detta i en fruktansvärd motvind 😳


För att få till det på bästa sätt så har jag nu köpt min första träningsdagbok......nu ska det planeras 😁💪🏃



torsdag 3 september 2020

The early bird catches the worm......

 


Jag hinner inte med att fota lika mkt nu som tidigare, trots att jag allt som oftast är ute och springer/går/cyklar.

Men de 2 sista veckorna så har det blivit en hel del fotande.

Förra veckan var jag till Luleå.

Hittade en ny promenadsträcka att utforska.

Den gamla sträckan, från hamn till hamn, har inget nytt att erbjuda efter alla de promenader jag har tagit där.





Jag hann även med en sväng till Haparanda.



Men att upptäcka sin egen stad är ändå det bästa 😍











Igår kväll så cyklade Mats och jag iväg till ett ställe som jag inte har varit till på många år och Mats hade aldrig varit där.

Vädret var verkligen med oss 😍







Tidigt i morse, redan före 06.30, satt jag på min cykel, påväg in i dimman.

Men dra mig baklänges så mkt getingar det var där i dimman 😱

Det var som att befinna sig i deras bo, det bara surrade runt huvudet och de var ganska ettriga 😳














Ja, vill man "fånga ögonblick" så kan man inte sova bort dagen 😁