Håll i, håll ut och håll avstånd.....

 Norska intervaller idag.

Jag tror inte att jag någonsin tidigare uppskattat detta gråa, blöta, trista och varma höstväder så mycket som jag faktiskt gör just nu. 

Eftersom smittspridningen går så snabbt så har jag bestämt mig för att helt avstå gymmet 😔

All löpningen kommer att ske utomhus, men även gymmandet. 

Tänker nyttja utegymmet så länge det går och sen tränar jag hemma med de få hjälpmedel jag har....endast fantasin sätter gränser 😊

När snön och kylan kommer, vilket den snart gör här uppe i norr, då får intervallerna vila och passen ute blir lugna. 

Springer dock ute ner till -20°C, så förhoppningsvis blir vintern inte allt för långvarigt kall. De sista åren så har vi inte haft många tillfällen med temperaturer under -20°C.

Passet idag gick väldigt bra 🙏

Något lägre tempo (ca 10 s/km) och lite kortare distans. Men pulsen på intervallerna höll sig där den skulle.

När döden knackar på.....

Igår nåddes jag av beskedet att min fina,fina vän och kollega hade somnat in 😢
Vilken käftsmäll det blev.
Nattpasset i natt har bestått av så otroligt mkt tårar......hur många tårar finns det i världen?!
Mina tårar tycks aldrig ta slut.

Jag har spenderat natten med att titta på bilder, läst gamla meddelanden/sms, men även skrivit ett nytt meddelande till dig.
Trots att jag vet att du inte kommer att kunna läsa det så var jag tvungen att en sista gång få berätta för dig hur mycket jag tycker om dig och vad du har betytt för mig 💗
Alla våra härliga telefonsamtal och trevliga träffar, nu blir det inget mera av det.
Mitt hjärta går sönder 😔

Mamma hörde av sig strax efter 04 i morse för att kolla hur jag mådde och hur natten hade varit.
Hoppas att du kan sova när du kommer hem, var hennes önskan.
Jag var helt slut och totalt dränderad när jag jag kom hem i morse.
Somnade mycket fortare än vad jag brukar, dessutom på fel sovsida.
Trots att kroppen sov så gick hjärnan på högvarv.
Jag drömde att jag var i ett parkerinngshus och där träffade jag en dansk familj som jag följde med hem.
Mamman i familjen började fläta mitt hår, och hon gjorde det väldigt sakta och noggrant.
Jag satt som på nålar för jag var inbokad att jobba på 2 olika sjukhus och tiden var "slagen" men flätandet drog ut på tiden.
Jag kände hela tiden paniken i kroppen.....jag hinner inte, skynda skynda, det är snart för sent.
Hela tiden denna känsla av att det snart är försent, kroppen stressade sönder 😔
Ja, och nu är det för sent 😢

1 1/2 tim sömn lyckades jag få ihop idag, sen började det om igen....alla tankar och alla dessa tårar.

Jag hade så gärna velat träffa dig en sista gång för att ge dig en styrkekram och be dig fortsätta kämpa.....men det är för sent min vän 💗

Men jag tror att du redan har varit förbi och sagt "hej då".
För ca 2 v sedan, en natt när jag sov otroligt dåligt och tankarna i mitt huvud snurrade på i en hiskelig fart, tankar om allt och ingenting, så stod du helt plötsligt vid min säng.
Jag berättade detta för en kollega på jobbet men trodde just då att det förmodligen var en dröm.
Men strax innan denna händelse är sista gången du svarade på mina meddelanden.....jag tror att du redan då visste och kom därför förbi för att ta farväl.

Det enda jag nu har kvar är alla fina minnen och de kommer jag spara och ta fram närhelst det känns tungt.

Sov i ro fina, fina Stina.
Du är saknad 💗

Ett utvecklande år.....

Vilket träningsår det blev!!
Jag är så stolt över den utveckling jag har haft i år, men det är ingenting som har kommit gratis minsann.

VO2 Max har ökat från 48 till 69

Det har blivit både personbästa i tempo (5 km på 24 min) och distans (halvmara x 2).
2 st lopp har jag deltagit i (båda för den goda sakens skull), Vårruset och Stafesten (UNICEF).
Jag har tränat på gym men inte gjort nåt storartat där mer än "ökat i vikter och byggt muskler" 😁
Men framför allt så har jag med hjälp av styrketräningen hållt mig skadefri ännu ett år.
Tränings-/löparutmaningarna har avlöst varandra under hela året och jag har deltagit i allt jag har kunnat, bara för att ha ett mål i sikte hela tiden.
På sidan om all min träning så har jag läst mkt böcker om framför allt löpning.

Under tiden som jag har läst så har jag övat på det som de har skrivit om, och det har utvecklat min löpning enormt.

Idag är det nyårsafton, årets sista dag är här, och årets sista löprunda har genomförts.

Mitt första årsmål var 1200 km, men har höjts hela tiden för att slutligen ligga på 1800 km.

Att resultatet blev ännu högre var inget jag hade planerat, men 1903 km blev det.

1903 km, förstår ni hur långt det är?!

Undra vart jag skulle hamna om jag sprang allt i ett sträck?



Varför springer jag?

Att säga varför. 

Mitt varför är lite luddigt.  

Men ändå glasklart. 

Jag springer för att jag kan, för de som inte kan. 

Jag springer med tanken att om jag gör detta nu, betalar det sig längre fram. 

Jag springer för att hålla balansen stillasittande/rörelse. 

Jag springer för att jag ska kunna äta vad jag vill, när jag vill, utan att fundera och värdera. 

Jag springer för att vara en förebild för mina barn. 

Jag springer för det är en självklar del av livet, 

även då det inte alltid är ljuvligt (som tandborstning liksom). 

Jag springer för att det är enkelt, tidseffektivt och platsoberoende.  

Jag springer lite av rädsla för vad som händer om jag slutar....

Ja, så är det faktiskt.

Och nu springer jag vidare mot 2020 så får vi se vad detta året ska överraska mig med.

Ett riktigt gott slut och ett GOTT NYTT ÅR önksar jag er all 💗

***************************************************************


En mkt fin och "träffande" beskrivning av oss löpare, som jag lånat av Anna-Karin Arvidsson i löpargruppen Lonesomerunners



De kallar oss löpare

Och vi ses som lite eljest

I människobyn

Och på jobbet



Vi som mörkar 

Hur ofta

Och hur länge

Vi springer 

Och som har en omgivning som frågar 

Hur långt ett maraton är



Vi som grimaserar 

När vi reser oss från en stol

Men tar trappan i dubbelsteg

Kanske rent spel trippel 

Även med kjol



Vi som oftast kommer ihåg

Att inte snyta oss i luften

När vi går med kollegor

Och smygstretchar

Vid printern



Vi som kommer till jobbet i finishertischa 

Och råkar göra high fives på väg mot kaffeautomaten

Måndagar efter lopp

Det kan ha hänt att en medalj hängts upp

Vid nåt enstaka skrivbord

Nån gång



De kallar oss löpare

Och vi ses som lite eljest

I människobyn

Och på jobbet 

Det där med beroende.......

I år, närmare bestämt den 17/11, så är det 8 år sedan jag slutade röka.

Alla dagar är inte lätt, jag har fortfarande suget kvar, men jag har aldrig ångrat mitt beslut.

Idag när jag var på stan så såg jag en sak som jag reagerade på, negativ reaktion 😕

Det var 2 äldre kvinnor som kom ut från ett gym, och det första de gjorde var att tända varsin cigg.

"Vilket slöseri med eran träning", var vad jag tänkte.

Men så slog mig tanken att det var precis så där jag själv gjorde på den tiden jag var rökare.

Tränade skiten ur mig själv på gymmet och såg ciggen som en belöning när jag var klar 😳

Oftast var timmen inne på gymmet knappt uthärdbar för att man var så röksugen, men att veta att man snart skulle få sin belöning gjorde ju att man härdade ut......så sjukt!!!

Att bryta ett beroende, vad det än är för beroende, är svårt.

Många gånger byter man det mot ett annat beroende.

I mitt fall så bytte jag nog mot ännu mera träning, och numera även massor av löpning.

Många kanske anser att detta beroende inte är "sunt", men för min del är det det enda rätta.

Jag tränar 6 ggr/v, vilodag är oftast på måndagar, och detta funkar för mig.

Aldrig sjuk, aldrig skadad 😊

Ni som är rökare, känn er inte påhoppade.

Vi gör alla våra egna val, mitt val är träning.

Jag njuter fortfarande av lukten av en nytänd cigg, och om jag visste att jag skulle kunna sluta röka igen, så skulle jag förmodligen börja om.

Men jag har ALDRIG under dessa 8 år provat röka igen, för jag vet att jag inte skulle kunna sluta en gång till.....det är det för gott för 😁

Prioriteringar och val.....

När detta skrivs är det tidig morgon.

Jag sitter vid köksbordet, blickar ut och lyssnar på P4 Norrbotten.

Tempen visar på -4 C och solen strålar på ett krispigt landskap.

Marken glittrar som av miljoner diamanter (även om det inte syns på min bild).
Det drar i mina löparben, de vill ut och springa.

Men idag vilar jag (nästan) från träning, det blir en promenad senare, när tvättstugan är klar.
Jag har jobbat 6 nätter och har inte möjlighet att lägga mig och sova denna morgon.
Ibland är det svårt att få en tvättid här i mitt hus, mkt beroende på de arbetstider jag har.
Idag fanns det tid kl 07 och då är det bara till att bita i det sura äpplet och ta tag i tvätten, kanske hinner jag få mig lite sömn senare.
Att springa en dag utan sömn är inte optimalt, inte för mig iaf, jag är alldeles för tom på energi.

Jag har sprungit i stort sett varje dag (ute eller på gymmets löpband) sen 1/1-18, endast några få dagar utan löpning men där då promenader eller en längre cykeltur har fått ge mig dagens energiboozt.
Jag har deltagit i olika utmaningar nästan varje månad och fått ihop mellan ca 30 och 60 mil/månad.
Sommaren var extrem med sin värme och februari var ganska extrem den oxå med kyla och snö.
Dessa två säsonger var verkligen en utmaning och jag fick lära mig vad det innebär att ha "pannben".
Men jag körde på och det gav resultat 😊

När en som inte själv tränar ger mig en kommentar så är det ofta:
"Åh gud vad jobbigt, hur orkar du?!"
Vad svarar man då??
"Ja, det är klart att vissa pass (intervaller) kan vara sjukt jobbigt, det var liksom det som var meningen. Men det finns oxå dessa njutningsrundor där benen springer av sig själv och man känner sig "hög" när man har sprungit klart".
Man får givetvis kommentarer om den tidiga morgonen som man genomför sin träning på.
Visst, det är många gånger jobbigt att ställa klockan och träna tidigt, men det ger så mkt och jag har nog mer energi än vad den "icke tränande" har.
Min dag har ju liksom börjat i en "spurt" och endorfinerna bara sprutar ur mig och ger mig kraft att orka och vara pigg resten av dagen.
Jag skulle inte orka med en "vanlig grå vardag" om jag inte hade min träning och jag skulle framför allt inte orka med att jobba alla dessa nätter.

Att kliva upp den tid jag gör, ibland före 05, handlar om att göra ett val och att skapa sig rutiner.
Att kliva upp tidigt och se dagen vakna, vare sig det är strålande sol eller ymnigt snöfall, är det inte mycket som kan mäta sig med.

Att få gå ut då och ta sig en löprunda det sätter guldkant på, iaf min, tillvaro.
Alla har ett val och mitt val är att träna.
Jag väljer oxå att lägga mig tidigt på kvällen för att få mina tim av sömn, för att orka träna vidare.
Träning är viktigt för mig, träning får mig att må bra!!!

Om du frågar mig: "Hur hinner du med att träna så mkt?"
Då frågar jag dig: "Hur hinner du med att springa på krogen/titta på tv/sitta i soffan och "unna dig nåt gott" varje gång du har tid över?"
Det handlar till styvene och sist om dessa val och prioriteringar.

Det är lätt att välja träning när man vet hur mkt det ger tillbaka, men det är ingen idé att förklara till någon som inte förstår.

Det finns inga "rätt eller fel", alla måste välja utifrån det de själva vill.
Men jag tycker att det är tråkigt att få kommentarer om mitt liv, när du inte får kommentarer av mig om ditt liv!!!!

Jag kan (peppar, peppar ta i trä) skatta mig lycklig över alla dessa skadefria löparår som jag har bakom mig.
Under alla dessa år som jag har sprungit så har jag endast 2 ggr fått avstå (i 2-3 dgr) pga smärta i ryggen eller, som förra helgen, i en vad.
Men så länge jag inte drabbas av något så kommer min träning att vara prio 1 för mig.

Jag tränar inte för att jämföra mig med någon annan, jag tränar för att bli bättre i mig själv, för att mina resultat ska förbättras.
"Det är resan som är målet".

Självklart vilar jag oxå, tro inte annat.
Men vila för mig kanske skiljer sig från din vila.
Jag vilar "aktivt" genom att träna med låg puls..... kortare löprunda i prattempo, promenad, gym.
Att vila behöver nödvändigtvis inte innebära att man sitter still.
Men jag har har även dagar, ytterst sällan, då jag vilar "på riktigt" och tar mig helt enkelt en innedag där jag förmodligen kopplar av med en bra bok.
Men förmodligen så har jag den dagen redan varit och tränat tidigt och kan "unna mig" att ligga och läsa resten av dagen 😜

Kroppshets.....

I kväll 21.00 så kan man se den första delen av Mia Skäringers program "Kroppshets" på SVT1.

Ett program där hon tar upp om kroppsideal och sin egen resa som anorektiker.

Jag har sett det första avsnittet på svt play och har lite åsikter.

Bland det första hon nämnde var om "samhällets" syn på det här om idealkropp och att vi inte skulle lyssna på detta utan att alla var bra som vi är......bra, jättebra!!!!

Jag håller med henne där.

Men vad som stör mig är att alla kanske inte tränar och tänker på mat just för att få en kropp som passar in i samhällsidealet, det är nog fler än jag som tränar för att må bra och äter bra mat av samma anledning, för att vi har provat båda varianterna men insett skillnaden.

Min största rädsla är att bli sjuk eller skadad så att jag inte kan genomföra någon sorts träning, det skulle knäcka mig totalt 😱

Dagens avsnitt handlar om att vara så fokuserad på den "perfekta kroppen" så att man svälter sig för att bli smal......väldigt galet i min värld då jag alltid är hungrig och aldrig har kunnat förstå de som väljer att hoppa över en (eller fler) måltider i hopp om att gå ner i vikt.

Om fler människor verkligen lästa på om träning/kost så kanske resultatet av denna kroppshets bli helt annorlunda.

Fysisk träning får dig att må så mkt bättre (det finns inte en enda nackdel med att träna) både psykiskt och fysiskt.

Och när du tränar rätt/bra så kommer hunger på bra matprodukter av sig själv.....det tror jag iaf.

De som känner mig kanske nu tänker att : Ja, men du är lång och smal så du har ditt på det torra och behöver ju inte oro dig!

Ja, jag är lång (180 cm) och smal är jag oxå ( 58-59 kg).

Jag har för längesedan accepterat att jag ser ut så här, har under många år kämpat för att gå upp i vikt, men insett att jag kan inte äta mer än tills jag är mätt och har dessutom en otrolig förbränning (kanske därför jag alltid är hungrig).

Mitt muskelbyggande har jag lagt på hyllan och ägnar min träning åt löpning.

Jag gymmar enbart för att bli stark och hålla mig skadefri i löpningen, men har ändå haft turen att bygga lite muskler......men någon body builder blir jag aldrig 😁

I detta första avsnitt så pratas det om att vara "besatt" av att kolla bilder (kroppsideal och andra saker som man tror att alla andra har som gör dem så mkt lyckligare) på sociala medier.

Jag kollar aldrig på en bild och tänker att: "åh, hon har mkt större rumpa/vader/lår än vad jag har".

Jag tittar inte heller på en bild och får för mig att "hen" är lyckligare än vad jag är.

Vad jag däremot tittar på är löpsteg och teknik......enbart för att lära mig.

Jag bryr mig faktiskt inte om hur andra människor ser ut eller hur de väljer att leva, det är deras val.
Om man väljer ett träningsfritt liv där största fokus ligger på att mata sig själv med transfetter och onyttiga kalorier, vilket leder till övervikt, så är det deras ensak och det är de själva som ska bära på det.

Jag stör mig på uttryck som: "Du tränar för mkt, det är inte hälsosamt" eller "Hur hinner du träna så ofta" eller "Gud vad du är duktig, jag skulle oxå vilja......."

Just uttrycket: "Gud vad du är duktig!!!" kan få mig att se rött!!!!
Nej, jag är inte duktig!! Jag har valt att investera i mig själv för att få vara frisk och må bra....så det så!!!!

Vi har alla 24 tim/dygn!!!
Det handlar om att prioritera!!!
Vill du verkligen förändra ditt liv och ha tid med träning, då tar du dig tid!!!!
Du får helt enkelt ge upp något annat eller göra det sen!!!

Sen behöver man inte träna 7 dgr/v som jag oftast gör, men det är ju min sak att avgöra hur ofta jag vill träna och hur mkt tid jag vill lägga ner på att må bra!!

Tack för ordet!

Over and out 😊

Spring tills du stupar med målgång.....

Juli månads utmaning, Spring tills du stupar, är över.....för jag är i mål!!!!!

Mellan den 1-31/7 så har jag jagat kilometrar, via promenad men mestadels genom att springa.

496 km skulle man ta sig framåt innan den 31:a (jag har fått ihop 498,8 km fram till idag), ett snitt på 16 km/dag.

Jag valde att gå ut hårt redan från början för att samla på mig så mkt som möjligt.

Snittet har legat på 20 km/dag.

Kan nog bero delvis på att jag ställde undan min cykel den 1/7 och valde att gå/springa överallt dit jag skulle.

Det har varit en tuff utmaning på alla sätt och vis, inte minst pga av denna extrema hetta.

Vissa dagar har det känts som att jag har sprungit i en bastu med vinterkläderna på.

Luftfuktigheten har varit hemsk ibland, jag har haft svårt att få i mig syre.

Fort har det inte gått, har inte en endaste gång kommit upp i mina ursprungliga tempon, men det gör inget.

Målet var ju bara att få ihop distansen.

Däremot så har jag förbättrat mina pulsvärden och min uthållighet, har ju bara orkat köra lågpulspass, ingen tempoökning, i nästan 1 månad.

Innan denna utmaning så sprang jag bara 3-4 ggr/v: 1-2 intervallpass + olika långa distanser i olika tempon. Jag gymmade även 1-2 gång/v.

Allt sånt har fått vara under denna månad, har inte orkat fixa allt det oxå.

Långpassen jag körde innan juli månad låg på 10-12 km och bara 1 gång var annan vecka.

Nu har jag sprungit, alla dagar utom 2, och legat på 8-17 km varje gång 😋

Fy tusan vad jag kommer att kunna springa fort och långt i vinter 😊

Apropå vinter.....

Jag var ju med i denna utmaning i februari oxå (även då ett extremväder med kyla och massor av snö, värre än på väldigt länge).

Då valde jag att avsluta den 15:e eftersom det blev tråkigt till slut att jaga dessa km och samtidigt hinna med att sova ordentligt efter mina nattpass.

Glädjen med själva löpningen försvann, allt kändes som ett tvång.

Men nu har jag ju haft semester och inget annat inplanerat, så då har det känts helt okey att göra detta varje dag.

Jag är så jäkla nöjd över mig själv och min prestation....vill man så kan man 💗

Jag kommer att fortsätta springa/gå och registrera min distans ända fram till den 31:a, men nu är allt bara en bonus och en koll på hur mkt jag faktiskt lyckas få ihop under denna månad.

Längtar tills det blir regn, ihållande regn, så att jag får springa och hoppa i vattenpölarna 😀
Trodde detta skulle bli möjligt nu ikväll då åskan drog in medans jag satt på en fotbollsmatch, men det kom typ 10 droppar och sen var det över 😕
Men imorgon, då kanske det händer 😊

Nattlig rehabilitering.....

Jag vet inte riktigt vad som är fel med mig just nu (eller kanske jag gör det), jag mår allt annat än bra 😩

Har i snart 2 v varit "sjuk" i förkylning (jag som aldrig är sjuk).

Har inte varit sängliggande någon dag.

 Febern är borta, det halsonda är borta, toksvettas och snorar otroligt mkt.

Känner mig matt och yr.

Har inte tränat what so ever på dessa 2 v.

Har varit ut på promenad 2 ggr (i lugnt tempo) och får en puls som är skyhög 😩

Stressen runt omkring mig (jobbet och privat) är oförminskad och detta ställer till det givetvis.

Men jag börjar bli riktigt orolig nu.

Stressen får mig att glömma saker...inloggning, möten, vad det är jag ska göra just då, kastar om bokstäver i ett ord som jag ska skriva mm

Sådant som jag känner igen från tiden då jag var utbränd....jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!!

Under mina 4 år som utbränd så var jag (och är fortfarande) ljudkänslig.

Det är en av anledningarna till att jag just nu bara jobbar natt.

Hur mkt jag än vill så orkar jag inte med en massa prat och "tjo och tjim" runt omkring mig, jag behöver ännu mera "ensamtid" för att överhuvudtaget kunna fungera.

I går när jag gick ut och promenerade så valde jag att lyssna på en podd ist för musik.

Men det var inget bra val.

Så fort det började att prats i mina öron så drog pulsen upp till en nivå som inte är hälsosam.

Fy bövelen vad stressad jag blev av pratet.

Jag blir så ledsen och frustrerad, jag vill inte ha det så här.

Känner även att jag har väldigt lätt till tårar dessa dagar, det liksom bara kommer över mig från ingenstans.

Min räddning i allt detta kaos är mitt nattarbete.

Hur konstigt det än låter så är det det enda som lugnar ner mig lite.

Att sitta här, ca 10 tim, i sin ensamhet, ingen tele som ringer, inget onödigt prat, låta tankarna vandra fritt, läsa bok efter bok eller bara stirra ut i tomma intet är precis vad jag behöver just nu.

Det finns inga krav på mig att jag måste vara "fejkat" glad och prata med någon om något som inte alls intresserar mig, för sånt gör mig otroligt stressad.

Det enda krav jag har på mig i mitt nattarbete är att jag ska jobba den lilla stund som mitt jobb kräver på natten, och det fixar jag ju utan konstigheter.

Så mitt nattarbete är liksom min rehabilitering.

Just nu får träningen vila, jag vill bli helt frist från förkylningen.

Kanske har pulshöjningen nåt att göra med förkylningen, kanske är det stressen, kanske är det både och i kombination med varandra, men jag väntar ett tag med att ta reda på det.

För jag blir otroligt stressad av att pulsen stiger, vilket i sin tur får pulsen att stiga ytterligare.....det blir liksom en ond spiral.

Mitt i all denna "bedrövelse" så har jag bokat en resa till Stockholm om ca 1 mån.
Ska bli så skönt och trevligt att få åka iväg och göra något annat i några dagar, dessutom med världens bästa sällskap 💗

Nya tider.....

From i måndags har jag gått över till att bara jobba natt ett tag framöver, allt för min personliga hälsas skull.

Jag behöver den lugn och ro som bara nattarbetet kan ge mig.

Detta nattschema innebär även en %-minskning och 2 helger/6 v ist för 3helger/6 v.

Sen drygt 1 år tillbaka så har det varit ganska rörigt runt omkring mig, vilket har lett till en inre stress och kraftig hjärtklappning.
Mitt 24-tim EKG visade ingenting, vilket inte alls förvånar mig, då jag själv känner igen mina symtom och vet varför denna hjärtklappning kommer.
Men det känns bra att jag fick göra detta EKG bara för att vara på den säkra sidan.
Vad som däremot oroar mig är att jag börjar känna av symtomen jag hade innan/under min utbrändhet, och där vill jag inte hamna igen.
Därför väljer jag att jobba endast natt nu.

Jag väljer allt som oftast att vara ensam/själv, orkar inte med så mkt liv och rörelse.
Träningen/löpningen är en av de saker som håller mig flytande, likaså mina böcker.

Till styvene och sist så handlar det om min hälsa och jag gör det som känns bäst för mig.
JAG är viktigast 💗

Tankar i natten.....

Ibland måste jag fråga mig själv varför jag skriver i denna blogg, till vilken nytta?

Vem är det som läser den?

Ja, enligt besöksstatistiken en hel del faktiskt 😊

Många läser, men få lämnar någon reaktion/kommentar, tråkigt tycker jag 😔

Är det av nyfikenhet ni tittar in, eller bryr ni er verkligen om hur mitt liv ter sig?

Men så tänker jag att det spelar ingen roll vad ni tycker/tänker!!

Jag skriver i denna blogg för min egen skull.

Har skrivit dagbok sen jag var ung, ett bra sätt att få ur sig div olika känslor.

Så att blogga är väl nutidens dagbok?!

Skillnaden nu är väl att alla som vill får läsa min dagbok 😊

Det finns många saker jag skulle vilja skriva och berätta om här, saker som tynger mig väldigt mkt, men jag kan inte.

Detta eftersom det rör människor i nära relation till mig och jag vill inte på något sätt hänga ut dem.

Tyvärr så samlas det då en massa känslor i mig som jag inte riktigt kan få utlopp för (då sover jag väldigt dåligt och drar mig undan andra människor ännu mera).

Det är där min löpning kommer in (det kommer jag till senare).

Mitt liv är ganska enkelt.

Det händer egentligen inte så mycket utöver det vardagliga.

Kanske jag uppfattas som tråkig? (men det tar jag!!)

Själv kan jag väl känna att jag många gånger är på en annan "nivå" än många andra.

*

"Ju mer du vet ju mindre behöver du" 
//Yvon Chouinard 

*

Om jag inte jobbar, så är jag förmodligen ute och fotar/springer/cyklar/promenerar eller gymmar......oftast och alltid ensam.

Eller så sitter jag och läser, möjligtvis ser jag på tv/film.

Några andra aktiviteter ägnar jag mig knappt åt.

Jag finner ingen som helst anledning till att gå på krogen, känns som bortkastad tid och pengar.

Fulla människor är inte på något sätt attraktiva, även om de själva tror det.

Och att hoppa runt till discomusik klär ingen 50-åring (inte 40+ heller)!!!

Men självklart hamnar även jag på krogen ibland.

Vid dessa tillfällen har det gått så lång tid sen jag träffade människor så jag kanske rent av längtar till den där krogsvängen.......men jag går alltid hem först av alla (jag blir så fruktansvärt trött i huvudet av alla ljud)!!!

Jag blir superglad om någon hör av sig och bjuder med mig på någon sorts tillställning/aktivitet (andra saker än krogen givetvis), eller bara vill gå ut och ta en fika/lunch/middag.

Och lika glad blir jag när någon dyker upp hemma hos mig och vill hälsa på (tyvärr är det bara Jehovas vittnen som ringer på dörren oanmäld numera).

"I´m alone, but not lonely"

Jag trivs väldigt bra i min ensamhet, så är det faktiskt.

Det är då jag känner mig starkast, hur konstigt det än låter.

Jag kräver otroligt mkt "egentid" för att orka med allt.

Jag blir fort trött av andra människor, speciellt när de inte "ger" mig något.

Kan inte längre "kallprata" om ditten och datten, det ger mig ingenting, suger bara energi.

Suger energi gör även ytlighet, jag har otroligt svårt för såna människor.

Jag vill ha människor med ett "djup" inom sig i min närhet, människor som man kan diskutera viktiga och intressanta saker med, människor som är engagerade och vill göra skillnad, människor som brinner för något (inte nödvändigtvis all dessa egenskaper i en och samma person, men något måste det finnas).......där hittar ni mig!!!
Jag blir otroligt störd på människor som rycker på axlarna när en större olycka/katastrof händer i ett annat land och det enda de har att säga är: Vilken tur att jag bor i Sverige, det där behöver jag inte bry mig om 😳

*
"Att vilja vara någon annan är ett slöseri med den du är" 
//Kurt Cobain 

*

Löpningen för mig har blivit ett sätt att få utlopp på mina känslor.

Mkt av mina funderingar och min oro blir så mkt lättar att bära efter en löprunda.

Den som aldrig har provat kan nog inte förstå detta.

Men när endorfinpåslaget är högt då svävar kroppen och det enda man känner är ren lycka!!!

Löpningen har även fått mig att känna att jag faktiskt är bra på något, att jag har klarat av något som var helt omöjligt för några år sedan.

Nu springer jag milen och mer därtill i alla möjliga olika tempon och jag är inte ens trött efteråt.

Jag har nått mitt mål med råge och jag är nöjd med detta!!

Har inga planer på att springa maraton eller något sådant, målet har varit milen och mer än så önskar jag inte.

Om jag ska utmana mig själv mer vad det gäller löpningen så blir det nog bara att finslipa på tempot, sträckan har jag ju redan 😊

För att summera lite:

Det är lite som citatet säger "Yes, I´m singel and you have to be amazing to change that!!"

Likaså gäller det mig och andra människor: Är du inte "speciell" och ger mig energi, då kan vi inte umgås.......den hårda sanningen!!

*

"......Jag är ingen soldat,

jag har inga vapen att ta till,

inget korståg jag vill gå,

ställ mig inte i ett led,

du får mig aldrig att stå still,

jag fungerar inte då,

jag är ingen soldat,

jag tänker inte så....."

 //Lars Winnerbäck

*

Ledighet önskas.....

En natt är avklarad och 2 återstår.

Sovit som en kratta, vaknade med huvudvärk som fortfarande håller i sig.

Förkylningstider på jobbet.....vill inte!!!!

Det är inte ofta under mina yrkessamma år som jag har känt motstånd till att gå och jobba, men nu känns det tungt.

Trött, sliten, orkeslös....you name it!!!

Det gråtrista, regniga, mörka vädret gör ju inte situationen bättre.....men det kommer ljusare tider.

Dagens löpning ställde jag in.

Har inga problem med att springa när det regnar, men finner ingen anledning till att bege mig ut när det öser ner redan från början.

Hoppas på lite bättre väder imorgon, annars blir det nog en tur på löpbandet ist.

Om det åtminstone hade varit lite uppehåll nu på kvällen så jag hade kunnat ta mig en uppfriskande cykeltur innan jobbet, men så blev det inte.

Har varvat min dag mellan soffan och sängen, myst under täcket och kramat kudden, sett lite serier.

Hittade en bild från den här dagen i fjol, höstfägring!

Hoppas på liknande väder inom de närmsta dagarna.

Efter regn kommer solsken,,,,ja, det säger de som vet iaf

     

Outsiders.....

Var det möjligtvis någon av er som tittade på säsongspremiären av Outsiders på kanal 5 igår???

Jag tittade inatt på jobbet, på play.

Det är inte mkt som kan göra mig generad och jag har inget emot "annorlunda" människor.

Men inatt när jag såg detta så var jag så fruktansvärt generad så jag var glad att jag var ensam på mitt jobb!!!!

3 personer med ett självförtroende som går till historien!!

Naken-Mattias, String-Emil och Lotte Ninja.....bara namnen alltså!!

Mattias lever som en "hemlös luffare" (såg verkligen ut som en och uppförde sig likaså), förenad med Moder jord.

Tyske Emil visade upp sin taniga kropp, och sitt ovårdade svintohår, i olika varianter av string.

Lotte Ninja fotade sin rumpa och delade ut bilder till höger och vänster.

Hon sålde även sina svettiga träningstrosor för 1000 norska kronor efter sitt träningspass (hon var livrädd att fansen så småningom skulle försvinna, vilket skulle betyda att hon var tvungen att jobba).

3 personer som i mitt tycke helt saknade utstrålning, men hade ett enormt självförtoende.

Lite som när det kommer en person till Idol och påstår sig sjunga bästa av alla och så visar det sig att speglarna spricker när de öppnar munnen.....men även de med ett jäkla självförtroende.

Självförtroende är jättebra, men det måste ju finnas någon sorts självinsikt oxå, och det saknar de sannerligen allihopa !!!

Tidigare i år såg jag en filmsnutt med Naken-Mattias.

Han kröp då runt, naken, på alla fyra, med snasen släpandes i backen.

Stånkade och stönade och påstod sig ha sex med naturen.....suck!!!!!

Vi kan ju bara hoppas att Moder jord inte blev befruktade så det dyker upp några mini-naken-Mattias!!!

Nä, det här programmet var alldeles för magstarkt för mig och jag ångrar djupt att jag tittade på det, kommer att ha mardrömmar!!!!

När jag lärde mamma cykla....

Ja, det är inte så avancerat som det låter, inga stödhjul och sånt, men ändå.

Cykla kunde hon sen tidigare, men det är länge sen sist.

Min mamma har inte haft cykel på vääääldigt många år, men nu har hon köpt sig en.

Vilket jag tycker är väldigt roligt, både för henne och för "oss".

Nu kan hon följa med mig på mina fotorundor, men även ta sig ut själv och slipper promenera överallt.

Hon promenerar runt 2 mil/dag med sina bungy-pumps, och givetvis behöver hennes  snart 70-åriga ben lite avlastning. Nu kan hon röra sig mera fritt så att säga.

Och idag tog jag med henne på en cykeltur till Sävast.

Men för att återgå till "blogg-rubriken".........

"-Mamma, du måste växla ner till 1:an nu, det kommer en uppförsbacke som är lång."

"-Nä, jag cyklar på 3:an hela tiden tills det blir för tungt, då kliver jag av och går."

"-Varför då???"

"-Jag vill ha motion."

"-Men du får inge mer motion av att cykla så tungt, det resulterar ju bara i att du blir trött i benen och måste stanna till."

"-Snälla mamma, växla ner!!! Jag vägrar att gå uppför denna backe!!"

Växling görs.......

"-Mamma, du ska trampa medans du växlar, annars så kan det rappa i kedjan när du väl börjar trampa igen."

"-Aha, då vet jag varför det har låtit så konstigt tidigare."

Växling görs igen.......

"-Den rappar ju iaf!!!."

"Mamma, det där ljudet kom från att kedjan gick över från ett kugghjul till det andra när du växlade, det ska låta sådär. När det rappar så tar inte kedjan riktigt ordentligt, du trampar liksom lite i luften tills den tar fast igen."

"-Jaha, jaja!!!"

Fortsätter våran cykling en stund under tystnad........

Sneglar över axeln eftersom det är så väldans tyst.....

Var är mamma???

Jaha, där kommer hon ju!!!

Gåendes, med cykeln i uppförsbacken......jaja, skönt att hon är med iaf.

Och jag måste väl ge henne en eloge för att hon cyklade hela den sträckan med mig.

Hon var duktig helt enkelt!!!

Fort gick det inte för oss, men vi hade riktigt trevligt.

I LOVE YOU MUM 💗

Före denna cykeltur så hann jag med en kortare löprunda i vääääääldigt lågt tempo.

Det var så mentalt svårt att hålla sig i detta tempo, jag ville rusha iväg.

Men jag bromsade mig själv för jag hade gett mig den på att det skulle inte gå fortare än såhär, för att hålla mig inom rätt pulszon.

Det som kändes så bra när jag väl var hemma, var att jag var inge trött/anfådd.

Det kändes som att jag hade varit ute på en morgonpromenad.

Ja, nu har det gått 2 veckor sen jag sist jobbade, så i helgen är det dags, men bara 2 nätter, sen kommer det nya semesterdagar igen 😀

Ha det gött!!!!