När jag lärde mamma cykla....

Ja, det är inte så avancerat som det låter, inga stödhjul och sånt, men ändå.

Cykla kunde hon sen tidigare, men det är länge sen sist.

Min mamma har inte haft cykel på vääääldigt många år, men nu har hon köpt sig en.

Vilket jag tycker är väldigt roligt, både för henne och för "oss".

Nu kan hon följa med mig på mina fotorundor, men även ta sig ut själv och slipper promenera överallt.

Hon promenerar runt 2 mil/dag med sina bungy-pumps, och givetvis behöver hennes  snart 70-åriga ben lite avlastning. Nu kan hon röra sig mera fritt så att säga.

Och idag tog jag med henne på en cykeltur till Sävast.

Men för att återgå till "blogg-rubriken".........

"-Mamma, du måste växla ner till 1:an nu, det kommer en uppförsbacke som är lång."

"-Nä, jag cyklar på 3:an hela tiden tills det blir för tungt, då kliver jag av och går."

"-Varför då???"

"-Jag vill ha motion."

"-Men du får inge mer motion av att cykla så tungt, det resulterar ju bara i att du blir trött i benen och måste stanna till."

"-Snälla mamma, växla ner!!! Jag vägrar att gå uppför denna backe!!"

Växling görs.......

"-Mamma, du ska trampa medans du växlar, annars så kan det rappa i kedjan när du väl börjar trampa igen."

"-Aha, då vet jag varför det har låtit så konstigt tidigare."

Växling görs igen.......

"-Den rappar ju iaf!!!."

"Mamma, det där ljudet kom från att kedjan gick över från ett kugghjul till det andra när du växlade, det ska låta sådär. När det rappar så tar inte kedjan riktigt ordentligt, du trampar liksom lite i luften tills den tar fast igen."

"-Jaha, jaja!!!"

Fortsätter våran cykling en stund under tystnad........

Sneglar över axeln eftersom det är så väldans tyst.....

Var är mamma???

Jaha, där kommer hon ju!!!

Gåendes, med cykeln i uppförsbacken......jaja, skönt att hon är med iaf.

Och jag måste väl ge henne en eloge för att hon cyklade hela den sträckan med mig.

Hon var duktig helt enkelt!!!

Fort gick det inte för oss, men vi hade riktigt trevligt.

I LOVE YOU MUM 💗

Före denna cykeltur så hann jag med en kortare löprunda i vääääääldigt lågt tempo.

Det var så mentalt svårt att hålla sig i detta tempo, jag ville rusha iväg.

Men jag bromsade mig själv för jag hade gett mig den på att det skulle inte gå fortare än såhär, för att hålla mig inom rätt pulszon.

Det som kändes så bra när jag väl var hemma, var att jag var inge trött/anfådd.

Det kändes som att jag hade varit ute på en morgonpromenad.

Ja, nu har det gått 2 veckor sen jag sist jobbade, så i helgen är det dags, men bara 2 nätter, sen kommer det nya semesterdagar igen 😀

Ha det gött!!!!