Den 1/1 2020 beslutade jag mig för att försöka springa 2020 km på 366 dagar.
För att klara det så behövde jag springa 5,52 km/dag.
Det är ingen hög "summa" egentligen, men det kan bli tungt/monotomt/tråkigt (framför allt mentalt) att göra det varje dag för att man "måste".
Den första tiden så snittade jag ca 6 km/dag för att skapa en "bank" där jag kunde "låna" om det skulle behövas.
Tex vid skada/sjukdom eller om orken/lusten helt enkelt inte infann sig.
(Och i juni fick jag ju faktiskt användning för "banken", då jag drabbades av ansiktsförlamning och inte kunde springa på ett tag).
Hela januari gick det lätt att springa, motivationen var jättehög (det är sällan "fel" på min motovation och skulle det vara en dipp så gör jag det jag ska iaf #justdoit) och jag sprang en runstreak då.
En runstreak betyder att man springer (minst 1,6 km/dag) varje dag och eftersom jag ändå var med i den utmaningen så var ju valet lätt att ge sig ut och springa (för har man tackat ja till en utmaning, då kör man!!).
När jag hade fyllt på i banken, och hade mkt till godo, så kunde jag börja ta lite vilodagar, men samtidigt hålla koll på att jag låg bra i distansen.
Jag har lite svårt med "lagom" ibland.
Springer aldrig kortare än 3 km (skulle inte ens idas byta om för att springa 1,6 km, men en bra distans för de som vill komma igång med löpningen och få rutin och kontinuitet), och den distansen skulle jag bara använda mig av när jag "måste" springa men har inte direkt tid egentligen.
Men såna händelser sker knappt i mitt liv, så därför brukar mina "runstreakdistanser" ligga på 5 km, längre om jag har ork och lust.
I maj ungefär så började mina rundor bli allt från 10 km till 21 km, och då räntade det på bra i banken och jag kunde vila lite extra.
Men i.o.m min ansiktsförlamning, och utebliven löpning, så började det att sina i min bank och helt plötsligt behövde jag snitta nästan 7 km/dag för att klara målet (efter att jag hade blivit friskförklarad).
Då var jag åter igen "tvungen" att springa varje dag för att samla km, och nu även försöka springa långt varje dag, tills jag hade fyllt upp mina förlorade km och var i fas med målet igen.
Sen kom vintern.
Den årstid som jag älskar (lika mkt som alla andra årstider) men som jag tycker är svår att springa i, mest pga alla kläder man ibland behöver ha på sig.
Mina rundor blir automatiskt allt kortare och jag behöver därför springa oftare för att ligga i fas med målet.
Det är inte ofta jag "orkar" springa 10 km vintertid, och när jag gör det så är det många gånger väldigt tungt, men det är bra träning (pannbenet många gånger) och jag gör de passen ibland, om än mer sällan.
Mina vinterrundor ligger oftast på 5-8 km.
De sista 2 månaderna har jag planerat mina rundor/vilodagar till 100% bara för att jag ville gå i mål på självaste JULAFTON.
Så i.o.m dagens runda så har jag nu sprungit i mål med 2021,1 km.
PS: Finns det fortfarande de som undrar varför jag har 19 par löparskor, jag har ju faktiskt användning av dem 😂
PS nr 2: Årsmål för 2021....har jag valt att inte ha.
2021 ska bli ett år då jag "bara" springer för att jag verkligen vill, inte för att jag "måste".
Det sliter extremt, framför allt psykiskt tycker jag, att göra det för att man "måste".
Även om ingen har tvingat mig så var det något jag ville göra, jag ville veta vad jag var kapabel till.....och nu vet jag 😊🙏
Dessutom hoppas jag på att denna pandemi försvinner så att jag kan känna mig säker att gå till gymmet igen, oj så jag saknar känslan av ett riktigt tufft gympass 💪
Men jag saknar även ett riktigt hårt intervallpass på löpbandet.
Men fram tills dess så fortsätter jag att springa utomhus och träna lättare hemma.
God Jul och ett fantastiskt gott nytt löparår (ja, träning i största allmänhet) önskar jag er alla!!
