Kommunens Arbetsmiljövecka.......

V. 43 varje år, så anordnar Bodens Kommun något som kallas för "Arbetsmiljövecka".

Det är den vecka som vi har särskilt fokus på vår gemensamma arbetsmiljö.

Det har anordnats inspirationsföreläsningar och olika "prova-på-pass" för att främja en god arbetsmiljö.

Den första föreläsningen jag deltog i höll Anitha Risberg i.

Hon pratade om arbetsmiljö och stress.

*Hur våra sinnen möter omvärlden

*Kroppens styrning genom nervsystemet

*Prestation och återhämtning

*Tidiga tecken på utmattning

*Den goda arbetsplatsen

*Nära relationers betydelse för hälsan

*Fysisk aktivitet

*Värdegrund kopplat till stress

mm, mm

Den andra föreläsningen jag var på hölls av Anna-Karin Isaksson.

"Livet är det som pågår medan jag gör annat"

En inspirationsföreläsninga om att leva sitt liv ännu mer värdefyllt.

Föreläsningen bygger på den psykologiska modellen Acceptence and Commitment Therapy (ACT), som är en utveckling av den kognitiva, beteendeterapeutiska skolan (KBT).

För att kunna ta fler aktiva och medvetna beslut i vårt liv behöver vi träna upp vår förmåga att vara medvetet närvarande.

Vi fick prova på Mindfullness-övningar, bla en övning som fick mig att börja gråta.

Tårarna kom från ingenstans.

Övningen gick ut på att först fokusera på andningen och "här och nu", att vara fullt medvetet närvarande.

Vilket jag klarade av galant eftersom det är något som jag ofta behöver ta till i mitt liv efter mina år som utbränd.

Vi skulle föreställa oss vårat 80-års kalas och placera ut människor runt ett dukat bord.

Man fick välja vilka personer man ville, levande eller de som gått bort.

Personerna man valde skulle vara människor som på ett eller annat sätta har haft inflytande i ens liv.

Sen skulle personen till höger om mig ställa sig upp och hålla tal, ett tal som var till mig och där personen skulle berätta vad jag hade betytt för hen.

Det var då mina tårar började rinna.

Jag såg bara 4 personer runt detta bord, trots massor av platser.

Men dessa 4 personer, som jag är väldigt övertygad om att jag har/har haft stor betydelse för, höll sina tal utifrån den "resa" som hen och jag har haft tillsammans.

Jag vet inte vad som hände med mig, men jag blev totalt golvad av denna övning.

Helt tom på energi efteråt, men samtidigt ett inre lugn.

Jag är glad för denna övning, samtidigt som jag har lite huvudbry om vad den ville berätta för mig.

Varför var alla andra platser tomma?

Varför var det just dessa 4 personer som berättade för de andra om vad jag betydde/har betytt för deras liv?

Dessa 4 personer bara "ploppade" upp för mig, innan jag ens hann tänka.

Jag är väldigt glad för att det var just de, men samtidigt lite ledsen att jag inte har betytt mer för vissa andra.

Jag är jättekluven just nu och känner att jag har en del att fundera på.

Tredje föreläsningen jag var på hölls av Marie (min gamla PT) på Winternet.

"Motivation, kost och motion"

Den föreläsningen handlade om hur viktig motivation är och hur vi skapar vår egen motivation till saker och ting.

Hon berättade om vad kost och motion har för betydelse på kort och lång sikt och några enkla riktlinjer för att skapa ett hållbart beteende kopplat till kost och motion.

Den fjärde föreläsningen höll Anders Hansen i.

Han har skrivit boken "Hjärnstark" och föreläsningen utgick från den boken.

*Vilka effekter har fysisk träning på hjärnan?

*Varför lockar soffan trots att vi vet att vi mår bättre vid rörelse?

*På vilket sätt kan ADHD vara en fördel?

Enligt forskningen så behöver vi vara aktiva 3*45 min/v i en pulshöjande (70% av maxpuls) aktivitet för att göra hjärnan "Hjärnstark" och behålla vårt minne längre och för att behålla koncentrationen. 

Alla studier visar att 2 olika grupper, där en är fysiskt aktiv och den andra gruppen gör en lugn aktivitet (tex korsord, målar), har mkt bättre resultat inom minne/koncentration.

3 ggr/v är det som behövs, träning utöver det ger inte bättre resultat på hjärnan (men givetvis på kondis och välmående!!)

Min femte och sista föreläsning hölls av Marie på Winternet (del2)
"Självkänsla, stress och sömn" 
Startar med vad självkänsla är och innebär samt hur vi kan arbeta med vår självkänsla för att uppnå bättre hälsa. Vad är stress? Stressen effekter på kropp och knopp samt hur vi kan hantera och förebygga stress med bland annat sömn.

Alla dessa föreläsningar har handlat om ämnen (som jag vet en del om) och som intresserar mig väldigt mkt.
Anslutningen till dessa föreläsningar har varit i varierat antal.
Det som har slagit mig vid varje föreläsning det är vilka personer som har varit där.
På varje ställe känns det som att de personer som varit närvarande är de som redan vet en del om ämnet och som är relativt aktiva själva.
Men var var alla de som verkligen hade behövt lyssna på dessa föreläsningar?
De som inte alls (ännu) har förstått sambandet av kost/motion/återhämtning för att kunna prestera och vara mer närvarande mm?

Ibland blir jag så frustrerad och funderar på hur man når ut till de som verkligen skulle behöva "rycka upp sig"?
Det handlar inte om att bli en elitidrottare, det handlar till mångt och mycket om den vardagliga motionen först och främst.

Men det är väl som med rökning och andra laster....man måste vilja för att kunna genomföra.
Man måste helt enkelt "våga för att vinna".

På Anders Hansens föreläsning så var det någon som frågade om varför inte arbetsgivarna införde motion på schemat när man "såg vinsten" av det?
Anders svar blev: För att de som redan tränar skulle se sin möjlighet att träna på arbetstid, medans de som inte tränade annan tid skulle inte göra det på arbetstid heller.

Ja, så kan det ju faktiskt vara.
Men om man tänker på den "friskvårdstimme" som Kommunen erbjuder oss, men som sällan går att ta ut, så funderar man ju på "Hur tänkte de"?
Vi får inte ta ut timmen i anslutning till det vi börjar vårat pass, det får ju inte bli en "sovmorgonstimme" av det.
Men vi får inte heller ta ut det i anslutning till det vi slutar, för det får ju inte bli en "ledighetstimme" heller.
Nä, vi måste ta ut den under arbetstid så att den blir nyttjad.
Men vårat schema är så tajt, så att ta ut denna timme mitt på dagen funkar inte, iaf inte hos oss.
För antingen ska en person just då gå hem, eller så är det en person som får skjuta på sin lunch så att jag kan nyttja min timme under arbetspasset.
Och sen har vi alla som jobbar natt och som aldrig kan ta ut denna timme under ett arbetspass!!
Det måste finnas ett alternativ för dem, kanske en extra betald timme där man får "bevisa" att man faktiskt har utfört en fysisk aktivitet.
Det känns som att man får titta och känna på något som man sen måste lämna tillbaka.
Här tycker jag att Kommunen måste hitta en bättre lösning.
För en glad och nöjd personal (vilket man blir av fysisk aktivitet!!!) presterar så mkt bättre på sin arbetsplats!!!

Det har varit en väldigt bra "inspirationsvecka" där jag tar med mig en del saker att fundera på.

Prioriteringar och val.....

När detta skrivs är det tidig morgon.

Jag sitter vid köksbordet, blickar ut och lyssnar på P4 Norrbotten.

Tempen visar på -4 C och solen strålar på ett krispigt landskap.

Marken glittrar som av miljoner diamanter (även om det inte syns på min bild).
Det drar i mina löparben, de vill ut och springa.

Men idag vilar jag (nästan) från träning, det blir en promenad senare, när tvättstugan är klar.
Jag har jobbat 6 nätter och har inte möjlighet att lägga mig och sova denna morgon.
Ibland är det svårt att få en tvättid här i mitt hus, mkt beroende på de arbetstider jag har.
Idag fanns det tid kl 07 och då är det bara till att bita i det sura äpplet och ta tag i tvätten, kanske hinner jag få mig lite sömn senare.
Att springa en dag utan sömn är inte optimalt, inte för mig iaf, jag är alldeles för tom på energi.

Jag har sprungit i stort sett varje dag (ute eller på gymmets löpband) sen 1/1-18, endast några få dagar utan löpning men där då promenader eller en längre cykeltur har fått ge mig dagens energiboozt.
Jag har deltagit i olika utmaningar nästan varje månad och fått ihop mellan ca 30 och 60 mil/månad.
Sommaren var extrem med sin värme och februari var ganska extrem den oxå med kyla och snö.
Dessa två säsonger var verkligen en utmaning och jag fick lära mig vad det innebär att ha "pannben".
Men jag körde på och det gav resultat 😊

När en som inte själv tränar ger mig en kommentar så är det ofta:
"Åh gud vad jobbigt, hur orkar du?!"
Vad svarar man då??
"Ja, det är klart att vissa pass (intervaller) kan vara sjukt jobbigt, det var liksom det som var meningen. Men det finns oxå dessa njutningsrundor där benen springer av sig själv och man känner sig "hög" när man har sprungit klart".
Man får givetvis kommentarer om den tidiga morgonen som man genomför sin träning på.
Visst, det är många gånger jobbigt att ställa klockan och träna tidigt, men det ger så mkt och jag har nog mer energi än vad den "icke tränande" har.
Min dag har ju liksom börjat i en "spurt" och endorfinerna bara sprutar ur mig och ger mig kraft att orka och vara pigg resten av dagen.
Jag skulle inte orka med en "vanlig grå vardag" om jag inte hade min träning och jag skulle framför allt inte orka med att jobba alla dessa nätter.

Att kliva upp den tid jag gör, ibland före 05, handlar om att göra ett val och att skapa sig rutiner.
Att kliva upp tidigt och se dagen vakna, vare sig det är strålande sol eller ymnigt snöfall, är det inte mycket som kan mäta sig med.

Att få gå ut då och ta sig en löprunda det sätter guldkant på, iaf min, tillvaro.
Alla har ett val och mitt val är att träna.
Jag väljer oxå att lägga mig tidigt på kvällen för att få mina tim av sömn, för att orka träna vidare.
Träning är viktigt för mig, träning får mig att må bra!!!

Om du frågar mig: "Hur hinner du med att träna så mkt?"
Då frågar jag dig: "Hur hinner du med att springa på krogen/titta på tv/sitta i soffan och "unna dig nåt gott" varje gång du har tid över?"
Det handlar till styvene och sist om dessa val och prioriteringar.

Det är lätt att välja träning när man vet hur mkt det ger tillbaka, men det är ingen idé att förklara till någon som inte förstår.

Det finns inga "rätt eller fel", alla måste välja utifrån det de själva vill.
Men jag tycker att det är tråkigt att få kommentarer om mitt liv, när du inte får kommentarer av mig om ditt liv!!!!

Jag kan (peppar, peppar ta i trä) skatta mig lycklig över alla dessa skadefria löparår som jag har bakom mig.
Under alla dessa år som jag har sprungit så har jag endast 2 ggr fått avstå (i 2-3 dgr) pga smärta i ryggen eller, som förra helgen, i en vad.
Men så länge jag inte drabbas av något så kommer min träning att vara prio 1 för mig.

Jag tränar inte för att jämföra mig med någon annan, jag tränar för att bli bättre i mig själv, för att mina resultat ska förbättras.
"Det är resan som är målet".

Självklart vilar jag oxå, tro inte annat.
Men vila för mig kanske skiljer sig från din vila.
Jag vilar "aktivt" genom att träna med låg puls..... kortare löprunda i prattempo, promenad, gym.
Att vila behöver nödvändigtvis inte innebära att man sitter still.
Men jag har har även dagar, ytterst sällan, då jag vilar "på riktigt" och tar mig helt enkelt en innedag där jag förmodligen kopplar av med en bra bok.
Men förmodligen så har jag den dagen redan varit och tränat tidigt och kan "unna mig" att ligga och läsa resten av dagen 😜