Summa sidvisningar

måndag 24 februari 2020

Fnissiga almenäsintervaller......


Februari månads utmaning, Spring tills du stupar, var över för min del den 17/2.
Att jag inte skulle ta mig i mål det visste jag redan när jag började, men det är alltid spännande att se hur långt jag kan ta mig varje år.
Tror faktiskt att jag tog mig en dag längre än i fjol, men jag vet inte.
Nöjd är jag iaf över mina km som jag lyckade samla ihop.

Nu när "samla-km-utmaningen" är över så vill jag åter igen träna lite mer för prestation.
Därför bestämde jag mig i går kväll att börja köra mina intervaller samt snabbdistans igen.
Tillsammans med de lite längre distanserna.


När jag tränar så vill jag gärna följa ett upplägg så att det blir variation i träningen.
Därför sökte jag fram min "bibel", Stora löparboken för kvinnor, och beslutade mig för att köra "milen på 56 min" igen.
Det känns som en bra början och ett bra upplägg.

Första träningsupplägget för denna vecka är korta/snabba intervaller:
10 min uppvärmning
12*30 sek intervall med 30 sek gåvila mellan
10 min nerjogg

Fixade ihop detta pass och la in det i min Polar Vantage V.

Taggad till tusan i morse på att äntligen få springa "skiten" ur mig en stund 😁
Väl ute inväntar jag GPS-signal.
Trycker igån klockan och börjar springa......i en sjuk motvind 😯
Jag sneglar på klockan några gånger för att se att allt är i sin ordning.
När jag börjar närma mig 1 km så får jag känslan av att något är fel, det känns som att klockan inte har rört sig alls 😏
Då inser jag att jag har, istället för 10 min uppvärmning, lagt in 10 tim uppvärmning 😂
Nä, 10 tim behöver jag inte!!!!
Vad gör jag nu??
Stannar till och tar mig till "inställningar" i klockan.....kan jag lösa dett på något vi, eller ska jag springa på känn??
Hittar till "intervalltimer" och trycker igång den.
Givetvis så startar den på en gång, så det var bara till att lägga benen på ryggen och springa för allt vad benen höll 😁......i den sjuka motvinden!!

Benen sprattlade hit och dit, varje gång jag lyfte på foten så var spänningen stor.....
skulle jag få till ett bra steg, eller skulle benen fladdra iväg 😳
Oftats så fladdrade de iväg 😂
Jag mötte människor som gick nedhukade för att orka kämpa genom vinden.
De tittade på mig som att det var nåt galet med mig.
Det var det nog, för jag fladdrade hit och dit, samtidigt som jag skrattade så tårarna rann 😂

Ja, vad hände då när jag slog igång "intervalltimern"?
Jo, tydligen så hade jag lagt in almenäsintervaller där tidigare, 10*1 min med 1 min jogg mellan, så det var så jag sprang mina intervaller idag.
Efter att ha synkat klockan när jag kom hem så insåg jag att, trots den kraftiga vinden, så hade jag sprungit mina intervaller i 5.10 tempo, vilket är väldigt snabbt för mig när det är vinter, så jag är mer än nöjd.
Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli väldigt bra i alla fall 😊



tisdag 31 december 2019

Ett utvecklande år.....


Vilket träningsår det blev!!
Jag är så stolt över den utveckling jag har haft i år, men det är ingenting som har kommit gratis minsann.

VO2 Max har ökat från 48 till 69



Det har blivit både personbästa i tempo (5 km på 24 min) och distans (halvmara x 2).
2 st lopp har jag deltagit i (båda för den goda sakens skull), Vårruset och Stafesten (UNICEF).
Jag har tränat på gym men inte gjort nåt storartat där mer än "ökat i vikter och byggt muskler" 😁
Men framför allt så har jag med hjälp av styrketräningen hållt mig skadefri ännu ett år.
Tränings-/löparutmaningarna har avlöst varandra under hela året och jag har deltagit i allt jag har kunnat, bara för att ha ett mål i sikte hela tiden.
På sidan om all min träning så har jag läst mkt böcker om framför allt löpning.




Under tiden som jag har läst så har jag övat på det som de har skrivit om, och det har utvecklat min löpning enormt.

Idag är det nyårsafton, årets sista dag är här, och årets sista löprunda har genomförts.

Mitt första årsmål var 1200 km, men har höjts hela tiden för att slutligen ligga på 1800 km.

Att resultatet blev ännu högre var inget jag hade planerat, men 1903 km blev det.

1903 km, förstår ni hur långt det är?!



Undra vart jag skulle hamna om jag sprang allt i ett sträck?



Varför springer jag?

Att säga varför. 

Mitt varför är lite luddigt.  

Men ändå glasklart. 

Jag springer för att jag kan, för de som inte kan. 

Jag springer med tanken att om jag gör detta nu, betalar det sig längre fram. 

Jag springer för att hålla balansen stillasittande/rörelse. 

Jag springer för att jag ska kunna äta vad jag vill, när jag vill, utan att fundera och värdera. 

Jag springer för att vara en förebild för mina barn. 

Jag springer för det är en självklar del av livet, 

även då det inte alltid är ljuvligt (som tandborstning liksom). 

Jag springer för att det är enkelt, tidseffektivt och platsoberoende.  

Jag springer lite av rädsla för vad som händer om jag slutar....

Ja, så är det faktiskt.

Och nu springer jag vidare mot 2020 så får vi se vad detta året ska överraska mig med.

Ett riktigt gott slut och ett GOTT NYTT ÅR önksar jag er all 💗




***************************************************************


En mkt fin och "träffande" beskrivning av oss löpare, som jag lånat av Anna-Karin Arvidsson i löpargruppen Lonesomerunners



De kallar oss löpare

Och vi ses som lite eljest

I människobyn

Och på jobbet



Vi som mörkar 

Hur ofta

Och hur länge

Vi springer 

Och som har en omgivning som frågar 

Hur långt ett maraton är



Vi som grimaserar 

När vi reser oss från en stol

Men tar trappan i dubbelsteg

Kanske rent spel trippel 

Även med kjol



Vi som oftast kommer ihåg

Att inte snyta oss i luften

När vi går med kollegor

Och smygstretchar

Vid printern



Vi som kommer till jobbet i finishertischa 

Och råkar göra high fives på väg mot kaffeautomaten

Måndagar efter lopp

Det kan ha hänt att en medalj hängts upp

Vid nåt enstaka skrivbord

Nån gång



De kallar oss löpare

Och vi ses som lite eljest

I människobyn

Och på jobbet 

torsdag 10 oktober 2019

Det där med beroende.......


I år, närmare bestämt den 17/11, så är det 8 år sedan jag slutade röka.
Alla dagar är inte lätt, jag har fortfarande suget kvar, men jag har aldrig ångrat mitt beslut.

Idag när jag var på stan så såg jag en sak som jag reagerade på, negativ reaktion 😕
Det var 2 äldre kvinnor som kom ut från ett gym, och det första de gjorde var att tända varsin cigg.
"Vilket slöseri med eran träning", var vad jag tänkte.
Men så slog mig tanken att det var precis så där jag själv gjorde på den tiden jag var rökare.
Tränade skiten ur mig själv på gymmet och såg ciggen som en belöning när jag var klar 😳
Oftast var timmen inne på gymmet knappt uthärdbar för att man var så röksugen, men att veta att man snart skulle få sin belöning gjorde ju att man härdade ut......så sjukt!!!

Att bryta ett beroende, vad det än är för beroende, är svårt.
Många gånger byter man det mot ett annat beroende.
I mitt fall så bytte jag nog mot ännu mera träning, och numera även massor av löpning.
Många kanske anser att detta beroende inte är "sunt", men för min del är det det enda rätta.


Jag tränar 6 ggr/v, vilodag är oftast på måndagar, och detta funkar för mig.
Aldrig sjuk, aldrig skadad 😊

Ni som är rökare, känn er inte påhoppade.
Vi gör alla våra egna val, mitt val är träning.
Jag njuter fortfarande av lukten av en nytänd cigg, och om jag visste att jag skulle kunna sluta röka igen, så skulle jag förmodligen börja om.
Men jag har ALDRIG under dessa 8 år provat röka igen, för jag vet att jag inte skulle kunna sluta en gång till.....det är det för gott för 😁



söndag 1 september 2019

Sunday, funday, runday.....


Sunday, funday, runday 😊
Denna veckas intervallpass och div olika tempopass, tillsammans med gympassen känns i kroppen idag.
Måndagar är vilodag för mig och det var längesen jag längtade till måndag lika mycket som jag gör just nu 🤪
Men veckans sista pass blev något riktigt bra.
Hittade mitt "bekväma" tempo och körde på. 
Lyckades hålla mig i zon 2 (zon 3 för en del, men jag anv mig bara av 5 zoner) hela tiden, 
vilket resulterade i ett löpindex på 51 till skillnad från 44 som jag annars brukar ligga i 💪
Det är när man ser såna här resultat som man förstår att "övning ger färdighet" och att man måste kämpa på för att nå sina mål, de kommer ju inte gratis precis.
I morgon ska jag verkligen vila! Jag ska göra minsta möjliga på längsta möjliga tid 😁
På tisdag är det "på't" igen 👍

fredag 9 augusti 2019

Tillbaka till Prag......


I 3 år har jag längtat tillbaka till denna vackra stad och den 5 augusti blev det äntligen av igen, tillsammans med mina söner.
Lång resa med flera förseningar.
Och sen den där oron när man står vid bagage-bandet......är min väska med?





-56 C utanför 


Men trots alla förseningar så gick allt bra och vi tog oss både dit och hem......om än väääääääldigt sent.






Tynkyrkan  (Týnkyrkan)


Astronomiska uret/Pražský orloj (Pražský orlo)





St. Nicholas church /Malá Strana (Malá Strana)


Krutporten/Powder tower (Powder Tower)









Karlsbron/Karlův most (Karlův most)



Franz Kafka museum (Kafka museet)


Promenadstigen upp till Petřínkullen, 318 m ovanför staden 😳
Vi kan väl säga som så att vi var lätt svettiga och trött i benen efter denna promenad, som bjöd på närmare +30C
Men väl värt besväret då du har Prags bästa utsikt framför dig.




På väg ner mot staden igen









Vituskatedralen /Katedrála svatého Víta (Katedrála svatého Víta)


Fortsätter våran vandring neråt























Wallensteinpalatset och parken (Wallensteinpalatset + Wallensteinsträdgården)

Här nedanför ser ni bilder på platser jag ej minns namnet på







Förutom att promenera flera mil/dag så har vi ätit och druckit gott, från tidig morgon till sen kväll 😍
Tyvärr så glömde jag fota det "inhemska" maträtterna, men de var goda de oxå 😊


Bubbel till frukost varje morgon är kanske inget att rekommendera, men är det semester så är det 😁



Ölprovning



Trdelnik, eller trozkol, heter denna delikatess.




Ingen träning har det blivit, vilket var tanken när vi åkte.
Men gymmet på hotellet var skrattretande litet, inte större än ett badrum.
Det var redan fullt där när 1 person tränade, så vi skippade det 😁
Men vi har ju som sagt var promenerat, så vi har inte legat på latsidan minsann.
Dessutom så har vi "bulkat" oss i form så vi ska orka träna ännu mera när vi kommer hem, för nu är vardagen tillbaka igen och livet fortsätter som vanligt.
Nu blir det inget starkare än en Swedish fika här framöver 😂


En underbar resa tillsammans med sönerna.
Min längtan till Prag är mättad och jag känner inte att jag behöver resa dit igen, nu har jag sett det jag vill se.