Summa sidvisningar

tisdag 30 oktober 2018

Kommunens Arbetsmiljövecka.......


V. 43 varje år, så anordnar Bodens Kommun något som kallas för "Arbetsmiljövecka".
Det är den vecka som vi har särskilt fokus på vår gemensamma arbetsmiljö.
Det har anordnats inspirationsföreläsningar och olika "prova-på-pass" för att främja en god arbetsmiljö.

Den första föreläsningen jag deltog i höll Anitha Risberg i.
Hon pratade om arbetsmiljö och stress.
*Hur våra sinnen möter omvärlden
*Kroppens styrning genom nervsystemet
*Prestation och återhämtning
*Tidiga tecken på utmattning
*Den goda arbetsplatsen
*Nära relationers betydelse för hälsan
*Fysisk aktivitet
*Värdegrund kopplat till stress
mm, mm

Den andra föreläsningen jag var på hölls av Anna-Karin Isaksson.
"Livet är det som pågår medan jag gör annat"
En inspirationsföreläsninga om att leva sitt liv ännu mer värdefyllt.
Föreläsningen bygger på den psykologiska modellen Acceptence and Commitment Therapy (ACT), som är en utveckling av den kognitiva, beteendeterapeutiska skolan (KBT).
För att kunna ta fler aktiva och medvetna beslut i vårt liv behöver vi träna upp vår förmåga att vara medvetet närvarande.

Vi fick prova på Mindfullness-övningar, bla en övning som fick mig att börja gråta.
Tårarna kom från ingenstans.
Övningen gick ut på att först fokusera på andningen och "här och nu", att vara fullt medvetet närvarande.
Vilket jag klarade av galant eftersom det är något som jag ofta behöver ta till i mitt liv efter mina år som utbränd.
Vi skulle föreställa oss vårat 80-års kalas och placera ut människor runt ett dukat bord.
Man fick välja vilka personer man ville, levande eller de som gått bort.
Personerna man valde skulle vara människor som på ett eller annat sätta har haft inflytande i ens liv.
Sen skulle personen till höger om mig ställa sig upp och hålla tal, ett tal som var till mig och där personen skulle berätta vad jag hade betytt för hen.
Det var då mina tårar började rinna.
Jag såg bara 4 personer runt detta bord, trots massor av platser.
Men dessa 4 personer, som jag är väldigt övertygad om att jag har/har haft stor betydelse för, höll sina tal utifrån den "resa" som hen och jag har haft tillsammans.
Jag vet inte vad som hände med mig, men jag blev totalt golvad av denna övning.
Helt tom på energi efteråt, men samtidigt ett inre lugn.
Jag är glad för denna övning, samtidigt som jag har lite huvudbry om vad den ville berätta för mig.
Varför var alla andra platser tomma?
Varför var det just dessa 4 personer som berättade för de andra om vad jag betydde/har betytt för deras liv?
Dessa 4 personer bara "ploppade" upp för mig, innan jag ens hann tänka.
Jag är väldigt glad för att det var just de, men samtidigt lite ledsen att jag inte har betytt mer för vissa andra.
Jag är jättekluven just nu och känner att jag har en del att fundera på.

Tredje föreläsningen jag var på hölls av Marie (min gamla PT) på Winternet.
"Motivation, kost och motion"
Den föreläsningen handlade om hur viktig motivation är och hur vi skapar vår egen motivation till saker och ting.
Hon berättade om vad kost och motion har för betydelse på kort och lång sikt och några enkla riktlinjer för att skapa ett hållbart beteende kopplat till kost och motion.

Den fjärde föreläsningen höll Anders Hansen i.
Han har skrivit boken "Hjärnstark" och föreläsningen utgick från den boken.
*Vilka effekter har fysisk träning på hjärnan?
*Varför lockar soffan trots att vi vet att vi mår bättre vid rörelse?
*På vilket sätt kan ADHD vara en fördel?

Enligt forskningen så behöver vi vara aktiva 3*45 min/v i en pulshöjande (70% av maxpuls) aktivitet för att göra hjärnan "Hjärnstark" och behålla vårt minne längre och för att behålla koncentrationen. 
Alla studier visar att 2 olika grupper, där en är fysiskt aktiv och den andra gruppen gör en lugn aktivitet (tex korsord, målar), har mkt bättre resultat inom minne/koncentration.
3 ggr/v är det som behövs, träning utöver det ger inte bättre resultat på hjärnan (men givetvis på kondis och välmående!!)

Min femte och sista föreläsning hölls av Marie på Winternet (del2)
"Självkänsla, stress och sömn" 
Startar med vad självkänsla är och innebär samt hur vi kan arbeta med vår självkänsla för att uppnå bättre hälsa. Vad är stress? Stressen effekter på kropp och knopp samt hur vi kan hantera och förebygga stress med bland annat sömn.

Alla dessa föreläsningar har handlat om ämnen (som jag vet en del om) och som intresserar mig väldigt mkt.
Anslutningen till dessa föreläsningar har varit i varierat antal.
Det som har slagit mig vid varje föreläsning det är vilka personer som har varit där.
På varje ställe känns det som att de personer som varit närvarande är de som redan vet en del om ämnet och som är relativt aktiva själva.
Men var var alla de som verkligen hade behövt lyssna på dessa föreläsningar?
De som inte alls (ännu) har förstått sambandet av kost/motion/återhämtning för att kunna prestera och vara mer närvarande mm?

Ibland blir jag så frustrerad och funderar på hur man når ut till de som verkligen skulle behöva "rycka upp sig"?
Det handlar inte om att bli en elitidrottare, det handlar till mångt och mycket om den vardagliga motionen först och främst.

Men det är väl som med rökning och andra laster....man måste vilja för att kunna genomföra.
Man måste helt enkelt "våga för att vinna".

På Anders Hansens föreläsning så var det någon som frågade om varför inte arbetsgivarna införde motion på schemat när man "såg vinsten" av det?
Anders svar blev: För att de som redan tränar skulle se sin möjlighet att träna på arbetstid, medans de som inte tränade annan tid skulle inte göra det på arbetstid heller.

Ja, så kan det ju faktiskt vara.
Men om man tänker på den "friskvårdstimme" som Kommunen erbjuder oss, men som sällan går att ta ut, så funderar man ju på "Hur tänkte de"?
Vi får inte ta ut timmen i anslutning till det vi börjar vårat pass, det får ju inte bli en "sovmorgonstimme" av det.
Men vi får inte heller ta ut det i anslutning till det vi slutar, för det får ju inte bli en "ledighetstimme" heller.
Nä, vi måste ta ut den under arbetstid så att den blir nyttjad.
Men vårat schema är så tajt, så att ta ut denna timme mitt på dagen funkar inte, iaf inte hos oss.
För antingen ska en person just då gå hem, eller så är det en person som får skjuta på sin lunch så att jag kan nyttja min timme under arbetspasset.
Och sen har vi alla som jobbar natt och som aldrig kan ta ut denna timme under ett arbetspass!!
Det måste finnas ett alternativ för dem, kanske en extra betald timme där man får "bevisa" att man faktiskt har utfört en fysisk aktivitet.
Det känns som att man får titta och känna på något som man sen måste lämna tillbaka.
Här tycker jag att Kommunen måste hitta en bättre lösning.
För en glad och nöjd personal (vilket man blir av fysisk aktivitet!!!) presterar så mkt bättre på sin arbetsplats!!!

Det har varit en väldigt bra "inspirationsvecka" där jag tar med mig en del saker att fundera på.

måndag 8 oktober 2018

Prioriteringar och val.....


När detta skrivs är det tidig morgon.
Jag sitter vid köksbordet, blickar ut och lyssnar på P4 Norrbotten.
Tempen visar på -4 C och solen strålar på ett krispigt landskap.
Marken glittrar som av miljoner diamanter (även om det inte syns på min bild).
Det drar i mina löparben, de vill ut och springa.

Men idag vilar jag (nästan) från träning, det blir en promenad senare, när tvättstugan är klar.
Jag har jobbat 6 nätter och har inte möjlighet att lägga mig och sova denna morgon.
Ibland är det svårt att få en tvättid här i mitt hus, mkt beroende på de arbetstider jag har.
Idag fanns det tid kl 07 och då är det bara till att bita i det sura äpplet och ta tag i tvätten, kanske hinner jag få mig lite sömn senare.
Att springa en dag utan sömn är inte optimalt, inte för mig iaf, jag är alldeles för tom på energi.

Jag har sprungit i stort sett varje dag (ute eller på gymmets löpband) sen 1/1-18, endast några få dagar utan löpning men där då promenader eller en längre cykeltur har fått ge mig dagens energiboozt.
Jag har deltagit i olika utmaningar nästan varje månad och fått ihop mellan ca 30 och 60 mil/månad.
Sommaren var extrem med sin värme och februari var ganska extrem den oxå med kyla och snö.
Dessa två säsonger var verkligen en utmaning och jag fick lära mig vad det innebär att ha "pannben".
Men jag körde på och det gav resultat 😊



När en som inte själv tränar ger mig en kommentar så är det ofta:
"Åh gud vad jobbigt, hur orkar du?!"
Vad svarar man då??
"Ja, det är klart att vissa pass (intervaller) kan vara sjukt jobbigt, det var liksom det som var meningen. Men det finns oxå dessa njutningsrundor där benen springer av sig själv och man känner sig "hög" när man har sprungit klart".
Man får givetvis kommentarer om den tidiga morgonen som man genomför sin träning på.
Visst, det är många gånger jobbigt att ställa klockan och träna tidigt, men det ger så mkt och jag har nog mer energi än vad den "icke tränande" har.
Min dag har ju liksom börjat i en "spurt" och endorfinerna bara sprutar ur mig och ger mig kraft att orka och vara pigg resten av dagen.
Jag skulle inte orka med en "vanlig grå vardag" om jag inte hade min träning och jag skulle framför allt inte orka med att jobba alla dessa nätter.



Att kliva upp den tid jag gör, ibland före 05, handlar om att göra ett val och att skapa sig rutiner.
Att kliva upp tidigt och se dagen vakna, vare sig det är strålande sol eller ymnigt snöfall, är det inte mycket som kan mäta sig med.





Att få gå ut då och ta sig en löprunda det sätter guldkant på, iaf min, tillvaro.
Alla har ett val och mitt val är att träna.
Jag väljer oxå att lägga mig tidigt på kvällen för att få mina tim av sömn, för att orka träna vidare.
Träning är viktigt för mig, träning får mig att må bra!!!

Om du frågar mig: "Hur hinner du med att träna så mkt?"
Då frågar jag dig: "Hur hinner du med att springa på krogen/titta på tv/sitta i soffan och "unna dig nåt gott" varje gång du har tid över?"
Det handlar till styvene och sist om dessa val och prioriteringar.





Det är lätt att välja träning när man vet hur mkt det ger tillbaka, men det är ingen idé att förklara till någon som inte förstår.

Det finns inga "rätt eller fel", alla måste välja utifrån det de själva vill.
Men jag tycker att det är tråkigt att få kommentarer om mitt liv, när du inte får kommentarer av mig om ditt liv!!!!

Jag kan (peppar, peppar ta i trä) skatta mig lycklig över alla dessa skadefria löparår som jag har bakom mig.
Under alla dessa år som jag har sprungit så har jag endast 2 ggr fått avstå (i 2-3 dgr) pga smärta i ryggen eller, som förra helgen, i en vad.
Men så länge jag inte drabbas av något så kommer min träning att vara prio 1 för mig.

Jag tränar inte för att jämföra mig med någon annan, jag tränar för att bli bättre i mig själv, för att mina resultat ska förbättras.
"Det är resan som är målet".

Självklart vilar jag oxå, tro inte annat.
Men vila för mig kanske skiljer sig från din vila.
Jag vilar "aktivt" genom att träna med låg puls..... kortare löprunda i prattempo, promenad, gym.
Att vila behöver nödvändigtvis inte innebära att man sitter still.
Men jag har har även dagar, ytterst sällan, då jag vilar "på riktigt" och tar mig helt enkelt en innedag där jag förmodligen kopplar av med en bra bok.
Men förmodligen så har jag den dagen redan varit och tränat tidigt och kan "unna mig" att ligga och läsa resten av dagen 😜







torsdag 20 september 2018

Kroppshets.....


I kväll 21.00 så kan man se den första delen av Mia Skäringers program "Kroppshets" på SVT1.
Ett program där hon tar upp om kroppsideal och sin egen resa som anorektiker.

Jag har sett det första avsnittet på svt play och har lite åsikter.

Bland det första hon nämnde var om "samhällets" syn på det här om idealkropp och att vi inte skulle lyssna på detta utan att alla var bra som vi är......bra, jättebra!!!!
Jag håller med henne där.
Men vad som stör mig är att alla kanske inte tränar och tänker på mat just för att få en kropp som passar in i samhällsidealet, det är nog fler än jag som tränar för att må bra och äter bra mat av samma anledning, för att vi har provat båda varianterna men insett skillnaden.
Min största rädsla är att bli sjuk eller skadad så att jag inte kan genomföra någon sorts träning, det skulle knäcka mig totalt 😱

Dagens avsnitt handlar om att vara så fokuserad på den "perfekta kroppen" så att man svälter sig för att bli smal......väldigt galet i min värld då jag alltid är hungrig och aldrig har kunnat förstå de som väljer att hoppa över en (eller fler) måltider i hopp om att gå ner i vikt.
Om fler människor verkligen lästa på om träning/kost så kanske resultatet av denna kroppshets bli helt annorlunda.

Fysisk träning får dig att må så mkt bättre (det finns inte en enda nackdel med att träna) både psykiskt och fysiskt.
Och när du tränar rätt/bra så kommer hunger på bra matprodukter av sig själv.....det tror jag iaf.

De som känner mig kanske nu tänker att : Ja, men du är lång och smal så du har ditt på det torra och behöver ju inte oro dig!
Ja, jag är lång (180 cm) och smal är jag oxå ( 58-59 kg).
Jag har för längesedan accepterat att jag ser ut så här, har under många år kämpat för att gå upp i vikt, men insett att jag kan inte äta mer än tills jag är mätt och har dessutom en otrolig förbränning (kanske därför jag alltid är hungrig).
Mitt muskelbyggande har jag lagt på hyllan och ägnar min träning åt löpning.
Jag gymmar enbart för att bli stark och hålla mig skadefri i löpningen, men har ändå haft turen att bygga lite muskler......men någon body builder blir jag aldrig 😁

I detta första avsnitt så pratas det om att vara "besatt" av att kolla bilder (kroppsideal och andra saker som man tror att alla andra har som gör dem så mkt lyckligare) på sociala medier.
Jag kollar aldrig på en bild och tänker att: "åh, hon har mkt större rumpa/vader/lår än vad jag har".
Jag tittar inte heller på en bild och får för mig att "hen" är lyckligare än vad jag är.
Vad jag däremot tittar på är löpsteg och teknik......enbart för att lära mig.

Jag bryr mig faktiskt inte om hur andra människor ser ut eller hur de väljer att leva, det är deras val.
Om man väljer ett träningsfritt liv där största fokus ligger på att mata sig själv med transfetter och onyttiga kalorier, vilket leder till övervikt, så är det deras ensak och det är de själva som ska bära på det.

Jag stör mig på uttryck som: "Du tränar för mkt, det är inte hälsosamt" eller "Hur hinner du träna så ofta" eller "Gud vad du är duktig, jag skulle oxå vilja......."

Just uttrycket: "Gud vad du är duktig!!!" kan få mig att se rött!!!!
Nej, jag är inte duktig!! Jag har valt att investera i mig själv för att få vara frisk och må bra....så det så!!!!

Vi har alla 24 tim/dygn!!!
Det handlar om att prioritera!!!
Vill du verkligen förändra ditt liv och ha tid med träning, då tar du dig tid!!!!
Du får helt enkelt ge upp något annat eller göra det sen!!!

Sen behöver man inte träna 7 dgr/v som jag oftast gör, men det är ju min sak att avgöra hur ofta jag vill träna och hur mkt tid jag vill lägga ner på att må bra!!

Tack för ordet!

Over and out 😊



onsdag 19 september 2018

Energiboozt.....


Efter nattens arbete så blev det ingen sömn (jo, en timme på soffan) för jag skulle träffa världens bästa pappa 💗

Pappa kom hit och laddade min frys med både sik och älglever.
Sen bjöd han ut mig på lunch, min underbara pappa 💗

Efter att ha ätit, druckit kaffe och avslutat ett väldigt trevligt samtal så åkte vi till Piteå för att hälsa på världens bästa moster 💗
Där bjöds det på ännu mera godsaker.


Trots den uteblivna sömnen så var detta precis vad jag behövde just nu.
Det blir en tidig kväll, kanske tidigare än vad den brukar bli 😊
I morgon är en annan dag och den dagen innebär tvättstugan direkt på morgonen, så ingen sovmorgon den här gången heller 😀


lördag 8 september 2018

In i dimman.....


Oj vad länge sen jag skrev här sist, nästan 2 månader 😏
Men jag säger väl som så många andra gör.....livet kom emellan 😀

Sommaren har varit och farit, och vilken sommar vi fick!!!
Men denna höst är ju inte att klaga på heller 😊
Shortsen är fortfarande på, även om mornarna börjar lite kallt.

Jag springer och springer och springer......i stort sett varje dag blir det någon km in på "må-bra-kontot".
Jag deltar i flera utmaningar just nu: 2 st som går ut på att springa och 1 som innebär minst 30 min träning utomhus varje dag......och det flyter på minsann 😊


Men idag vaknade jag väldigt tidigt och såg den täta dimman.
Lite av ett "önskeväder" när man vill fota....så jag gick ut redan före kl 06.




När jag kom och gick här, så blev jag minst sagt rädd 😨
Helt plötsligt så började melodin till glassbilen att spela.
Min första tanke var: glassbilen?! en lördag?! och så här tidigt?!
Plötsligt ser jag en karl i dimman som skyndsamt försökte stänga av "glassbilen".
Jag blev lite snabbare i steget då kan jag villigt erkänna 😰
Jag passerade snabbt och hade mina ögon i nacken hela vägen.


Nä, nu måste jag skynda mig lite för jag har en fika-dejt om en stund 😋




onsdag 25 juli 2018

Spring tills du stupar med målgång.....


Juli månads utmaning, Spring tills du stupar, är över.....för jag är i mål!!!!!
Mellan den 1-31/7 så har jag jagat kilometrar, via promenad men mestadels genom att springa.
496 km skulle man ta sig framåt innan den 31:a (jag har fått ihop 498,8 km fram till idag), ett snitt på 16 km/dag.
Jag valde att gå ut hårt redan från början för att samla på mig så mkt som möjligt.
Snittet har legat på 20 km/dag.
Kan nog bero delvis på att jag ställde undan min cykel den 1/7 och valde att gå/springa överallt dit jag skulle.

Det har varit en tuff utmaning på alla sätt och vis, inte minst pga av denna extrema hetta.
Vissa dagar har det känts som att jag har sprungit i en bastu med vinterkläderna på.
Luftfuktigheten har varit hemsk ibland, jag har haft svårt att få i mig syre.
Fort har det inte gått, har inte en endaste gång kommit upp i mina ursprungliga tempon, men det gör inget.
Målet var ju bara att få ihop distansen.
Däremot så har jag förbättrat mina pulsvärden och min uthållighet, har ju bara orkat köra lågpulspass, ingen tempoökning, i nästan 1 månad.
Innan denna utmaning så sprang jag bara 3-4 ggr/v: 1-2 intervallpass + olika långa distanser i olika tempon. Jag gymmade även 1-2 gång/v.
Allt sånt har fått vara under denna månad, har inte orkat fixa allt det oxå.
Långpassen jag körde innan juli månad låg på 10-12 km och bara 1 gång var annan vecka.
Nu har jag sprungit, alla dagar utom 2, och legat på 8-17 km varje gång 😋
Fy tusan vad jag kommer att kunna springa fort och långt i vinter 😊

Apropå vinter.....
Jag var ju med i denna utmaning i februari oxå (även då ett extremväder med kyla och massor av snö, värre än på väldigt länge).
Då valde jag att avsluta den 15:e eftersom det blev tråkigt till slut att jaga dessa km och samtidigt hinna med att sova ordentligt efter mina nattpass.
Glädjen med själva löpningen försvann, allt kändes som ett tvång.
Men nu har jag ju haft semester och inget annat inplanerat, så då har det känts helt okey att göra detta varje dag.

Jag är så jäkla nöjd över mig själv och min prestation....vill man så kan man 💗


Jag kommer att fortsätta springa/gå och registrera min distans ända fram till den 31:a, men nu är allt bara en bonus och en koll på hur mkt jag faktiskt lyckas få ihop under denna månad.


Längtar tills det blir regn, ihållande regn, så att jag får springa och hoppa i vattenpölarna 😀
Trodde detta skulle bli möjligt nu ikväll då åskan drog in medans jag satt på en fotbollsmatch, men det kom typ 10 droppar och sen var det över 😕
Men imorgon, då kanske det händer 😊



torsdag 12 juli 2018

Run baby, run.....


Måste bara få skryta om mitt personbästa som dök upp idag. 
För 2 år sen sprang jag milen på 59 nånting, precis under timmen. 
Efter det så har jag inte lyckats ta mig under 60 min, utan legat ganska prick på tiden, eller strax över det.
Mitt mål idag var att springa kort, ca 5 km, och få upp pulsen lite mer. 
Under juli månad har jag bara kört långa lågpulspass varje dag eftersom jag är med i utmaningen "spring tills du stupar 2018" och jakten på km varje dag har varit det avgörande för varje löprunda, men idag ville jag att det skulle gå snabbare. 
Tempen visade på 29 (i solen) när jag begav mig och jag visste att det skulle bli tungt. 
Hade planerat att jag skulle stanna när jag hittade lite skugga, för att pusta ut och dricka lite. Klarblå himmel och solen stod högt, ingen skugga någonstans. 
Dyngblöt i svett så var jag iaf tvungen att stanna till för lite vätska, då kom getingarna 😳 
Det vara bara till att lägga benen på ryggen och springa, och fy bövelen vad jag har sprungit....både långt och fort, det blev ett personbästa för mig idag 💪
Tydligen så har alla mina "nötarpass" gjort nytta eftersom jag idag kunde springa så fort och benen kändes så lätta, trots att jag flydde från getingarna 😂
Även Kenyanerna springer 80% av sina pass i just "nötartempo", och vi vet ju hur bra det går för dem 😊



💪
Men
Men tydligen så har mina lågpulsrundor gett avkastning