Att nå sina mål......

Det är nog vida känt vid detta laget att jag gillar att träna 😀

Främst löpning, men ett redigt gympass går inte av för hackor det heller 😍

Hela året, sen den 1/1, har jag tränat mer eller mindre varje dag.

Om det inte har varit löpning och gym, så har det varit promenader och cykling.

Jag kan nästan säga att jag är i rörelse dygnets alla vakna timmar.

Utmaningarna (främst löpning) har avlöst varandra.

När den ena tar slut, tar nästa vid.

Men ibland har det även varit flera utmaningar som har rullat på bredvid varandra.

Julis utmaning i år slutade så här (Spring tills du stupar)
Jag slog mitt rekord från ifjol 👌

Juli i fjol såg ut så här (Spring tills du stupar)

Att jag dessutom, vid dags datum, nästan "sprungit i mål" på mitt års-mål, 1200 km.
De få km som återstår att få ihop innan årsslutet känns inte som nåt större problem 😁

Det kanske är just pga dessa utmaningar som jag "gör det jag ska".

Jag har svårt att träna utan mål.

Att enbart "planlöst" gå till gymmet och riva av ett pass funkar dåligt för mig.

Jag måste veta innan jag går dit vad jag ska träna på just på det passet.

Likaså gäller det löpningen, jag måste veta vilken rutt jag ska springa innan jag börjar.

Det finns en del saker som jag behöver "träna" på lite mera.

Den första saken är att åter igen lära mig att springa lite saktare, att inte alltid dra på bara för att det känns bra.

Den "långsamma" löpningen, gärna med många km (fast det är egentligen tiden du är ute och springer som är viktig) gör dig uthållig.

Uthållighet är inte min starkaste sida, jag kan tycka att det blir för tråkigt att springa långt och långsamt, samtidigt som jag njuter till max efteråt.

Kroppen känns allt annat än trött och sliten efter ett sånt pass.

Men när det går för sakta då ökar jag på för att "få det gjort", då lessnar jag ganska ofta.

Det jag helst vill är att springa långt och fort 😁

Den andra saken som jag behöver "träna" på är att springa kortare pass.

Numera så springer jag ju sällan kortare än 1 mil på mina rundor.

Vissa av utmaningarna som jag är med i handlar bara om att springa X antal ggr, där har distansen ingen som helst betydelse.

Men mina pass blir ändå runt milen.

Sen läser jag då andras inlägg, de har sprungit 1-2 km!!!!!

Jag ba´......what?! Jag skulle inte ens idas byta om för att springa 1-2 km!!!

1-2 km för mig det är inte träning alls!!!

(Jag kan springa så kort på löpbandet om det handlar om uppvärmning inför något annat)

För en som sällan rör på sig, men som deltar i utmaningen och springer sina 1 km varje gång, är det ju stort faktiskt, respekt!!!

De har röra på sig, stor eloge till dem!!

Men för mig är det näst intill löjligt att skriva att man har sprungit när distansen bara är 1-2 km.

Men det är här jag förmodligen har lite att lära mig 😊

Alla pass räknas, vilken distans det än är!!!

Så, jag behöver "träna" på att springa även korta rundor, iaf 3-5 km, och fortfarande kunna känna att jag har tränat.

Nu låter detta nästan som att jag har nåt tvång eller så.

Men så är det inte!!

Varför så få km inte "räknas" för mig är för att träning i sig är nåt som "kostar på".

Det är VERKLIGEN inte roligt att träna varje gång, och när jag gör det så vill jag göra det ordentligt, jag vill känna att jag har tagit ut mig till max och att det får mig att nå mina mål.

Vad är då mina mål?

Ja, det är så enkelt som att jag vill bli bättre på det jag gör.

Jag vill springa längre och fortare, jag vill bli starkare, jag vill vara skadefri och jag vill fortsätta så länge min kropp tillåter mig.

Därför tränar jag så som jag gör.

Dessa sista dagar har jag planerat min träning inför höst/vinter.

Jag har gjort träningsprogram både för löpning och gym.

Jag har även tittat över min kost lite, jag blir aldrig "tjockare" hur mkt jag än tycker att jag äter.

"Var glad för det" tycker nog många, men att alltid vara "för smal" är inte heller roligt 😔

Att äta mer är en av det saker jag måste "träna" på framöver.

Men jag brukar säga som så: Jag kan bara äta tills jag är mätt, sen räcker det!!

Men jag får helt enkelt försöka "smyga" in lite fler kalorier under dagarna så att "hullet" börjar visa sig.

Vet dock inte vad för kalorier jag ska ta till då jag inte är så förtjust i varken junk food eller godis/fika.

Tur att Google finns 😁, det ska nog lösa sig.
(PS: Jag slog till och beställde en "säck" med kalorier i pulverform. Det ska jag dricka som komplement till min allt för "nyttiga" kost)

Alla mina träningsplaner är nu inskrivna i min almanacka, då blir träningen av.

Jag mår bäst när det är så här, det här är min livsstil 😍

Och när man har sprungit/gått och nött asfalt i så många km, då får man köpa nya skor.....

det är sen gammalt 😂

(De var "nästan" gratis på XXL´s 70%-rea)

I morgon ska kroppen få sig en ordentlig vila, för det behöver den.

Sen är det "upp på hästen" igen och köra vidare.

I´m a "finisher".....

Den 1:a juli så hoppade jag på utmaningen "Spring tills du stupar juli 2019 - med bankgaranti"

Denna utmaning har jag deltagit i 2 vintrar (inte tagit mig i mål då eftersom förutsättningarna varit andra) och 1 sommar förutom denna (tagit mig i mål med plus på bankkontot och massor av plus i slutet av månaden).

Julis utmaning är som följer: Varje dag så springer/går du minst dagens datum. Bankgarantin innebär att du kan springa/gå hur långt du vill, och de km som överstiger dagens datum sätts in i banken.

För att ta dig i mål på 496 km, som juli månads utmaning innebär, så behöver du snitta 16 km/dag, då har du precis fått ihop 496 km den 31:a juli.

Jag har snittat drygt 22 km/dag och har, fram till i detta nu, tagit mig i mål på mina 496 km (496,1 km) ✌👌

I fjol bestod summan av mera promenader och färre, kortare löprundor.

Då sprang jag i snitt 8 km varje runda, och milen sprang jag endast 1 gång/v.

Denna gång så har jag bara sprungit 2 rundor på 8 km, resten av rundorna har varit på 1 mil upp till en halvmara.

Jag har dessutom sprungit nästan varje dag, iaf 5 rundor/v.

Vanliga månader så ligger mitt snitt på 40 km/v, nu i juli så har det varit mellan 50-60 km/v.

I fjol så blev hela min slutsumma under juli på drygt 600 km, om jag slår det har jag ingen aning om, men jag ska försöka.

Fortsätter givetvis att registrera mina rundor för att se hur slutresultatet blir 😊

Vad jag iaf vet just nu, är att jag kommer att trappa ner på löpningen dessa sista dagar i juli.

Att springa så här långt, nästan varje dag, är slitsamt för kroppen, och nästan lite tråkigt oxå.

Jag längtar efter korta, snabba rundor, men framförallt så längtar jag efter riktigt tuffa intervallpass.

Men att springa dessa  under juli månad är inte att tänka på om man vill bli en "FINISHER" 😀, då är det distanser i låga tempon som gäller (iaf för mig).

PS: Man får ju ingen medalj i denna utmaning, så då får man fixa sin egen medalj 😂

Crash, boom, bang och vägen tillbaka......

I söndags när jag var ute och sprang så hände ju något som jag inte kunde förklara, jag stöp i backen med buller och bång 😢

Jag försökte titta vad det var som hade fällt mig, men jag såg ingenting "misstänkt".

Jag minns inte heller att jag gjorde något speciellt innan jag ramlade, så det blev lite av en gåta för mig.

Jobbade mitt långa arbetspass på söndagen, under stor smärta.

Kunde inte sitta ner då jag fick mera ont, så jag gick mest omkring, planlöst i korridoren, tills passet var slut.

Eftersom jag visste hur ont det skulle göra att landa på knäna, var mer eller mindre säker på att de skulle gå sönder, så vred jag mig i luften när jag föll för att "rädda" dem, men även för att rädda min klocka och mobil.

Detta ledde till att min vänstra sida fick ta hela smällen.

Höften landade på nyckelknippan och armbågen slog i asfalten.

Pga knippan så blev höften snabbt svullen och blå.

Armbågen blev skinnflådd och uppsvälld.

Senare under dagen så blev även den blå och blödningen rann neråt i armen så även underarmen blev blå och svullen.

Inte förrän jag kom hem och ställde mig i duschen så upptäckte jag att jag hade en brännskada av asfalten på baksidan av axeln.

Sömnen den natten var så gott som obefintlig 😔

Nacken, som helt plötsligt började värka, höll mig vaken.

Jag var tvungen att ta båda händerna till hjälp, hålla fast huvudet vid varje vändning, för att kunna vända mig i sängen.

På måndagen så varken ville jag, eller kunde, springa.

Jag haltade mest omkring och ojade mig.

Tog beslutet att kontakta HC för att bli undersökt, kanske var det något "tokigt" med mig när jag hade ramlat "utan anledning".

Fick en tid hos läkaren väldigt snabbt.

Han gjorde en neurologisk undersökning på mig och jag fick även lämna en massa prover.

Det "roliga i kråksången" var när läkaren började prata puls med mig 😀

Han förklarade vad som händer/kan hända i kroppen när pulsen stiger.

Han berättade även om sin egen maxpuls (jag tror att det var det han ville få det till iaf) som kunde stiga till 160 när han tränade.

Jag tittade på honom och tänkte stilla: Du tränar inte alls!!!

Jaha, sa jag: Min puls kan stiga till 190 när jag tar i, men vi behöver inte sitta här och jämföra våra prestationer, det viktiga i allt detta är ju vad som händer när vi har slutat träna, vad gör pulsen då?!

Han pratade även om vilopuls, hans var inte särskilt låg (vilket inte förvånade mig).

Ja, min vilopuls ligger i snitt på 44 slag, sa jag. Men ibland är den nere på 33-35 om jag är riktigt utvilad.

Då tittade han på mig och menade på att jag borde vara död när pulsen är så låg 😂

Du, sa jag: Jag pulstränar 5-7 ggr/v och har så gjort i flera år.

Jag har full koll på min puls, vare sig den är i vila eller jobbar.

Om du vill prata "puls" och tror att du har något att berätta om den, så har du tilltalat fel person, så nu lägger vi ner "pulssnacket" och koncentrerar oss på anledningen till att jag är här.

Det var då han tyckte att jag var "färdigbehandlad" och kunde gå och lämna mina blodprover innan jag gick hem 😂

Förutom alla svullnader och blåmärken (som nu skiftar i regnbågens alla färger) så fick jag mig ytterligare 3 blåmärken/svullnader när jag lämnade mitt blod.

Killen på labbet var allt annat än proffs, om man säger så.

Han var helt "grön", vilket inte gör mig nåt då jag själv har varit i den situationen när jag lärde mig ta prover.

Jag fick tillslut instruera honom om hur han skulle göra, vilket givetvis gjorde honom så nervös så han var tvungen att hämta hjälp.

Men blod fick de tillslut (jag har världens bästa blodkärl, men man kan tydligen misslyckas även med dem) och som tack för det så blev jag blå och svullen i armvecken 😊

Ja, vägen tillbaka då som överskriften säger.

I natt, när jag jobbade, så mådde jag skitdåligt!!!

Jag var yr, hade fruktansvärd huvudvärk och golvet gungade fram och tillbaka (som lustiga huset på Grönalund 😰 )

När jag gick hem i morse så kände jag att jag inte riktigt var medveten om vart jag satte mina fötter, vilket ledde till att jag kände en stor osäkerhet när jag gick.

Huvudvärken kvarstod även när jag sov, vaknade nämligen flera ggr av den, samt att jag mådde illa.

Blev orolig, givetvis, och trodde jag höll på få en hjärnblödning eller nåt.

Efter alldeles för få sömntimmar steg jag tillslut upp och funderade på vad jag skulle göra.

Plötsligt så slog mig tanken att det kanske kunde vara nåt med mina glasögon, var nämligen och justerade dem förra veckan och den justeringen kändes "helt galen" men hon som hjälpte mig sa att det var så det skulle vara.

Så jag beslutade mig för att gå tillbaka till optikern och be dem kolla mina glasögon.

Tjejen tittade på mig och sa: Men oj vad långt ut dina glasögon sitter 😳

Jag berättade för henne om förra veckans justering och vad den kvinnan hade sagt.

Nåja, hon justerade de på ett annat sätt och helt plötsligt så kändes allt så rätt!!!

När jag klev utanför butiken så var huvudvärken som bortblåst, illamåendet lika så.

Marken var still, ingen gungning......och jag blev så glad så jag började nästan gråta.

Det var som att kliva in i en helt ny värld!!!

Den lättnad jag kände går nog inte att beskriva med ord.

Jag var tvungen att ta mig en snabb promenad för att kolla status, och det gick så himla lätt och bra!!!

Så det enda jag nu kan tänka mig som fällde mig i söndags, det är mina glasögon som inte satt som de skulle.

För idag fick jag provsvaren från labbet, och de var perfekta!!!