Summa sidvisningar

torsdag 3 april 2014

Att bli igenkänd på stan....


Just nu jobbar jag på ett gruppboende och trivs fruktansvärt bra!!
Många som jag känner tycker att detta jobb kan vara lite jobbigt när man har sin fritid.
Man möter dessa förståndshandikappade på stan och dom blir glada, högljudda och vill många gånger kramas, vilket för min del känns underbart.....ren och skär kärlek!!!!
Det jag kan tycka är jobbigt är det som hände mej nu ikväll när jag hade varit och handlat.

*

I en trång passage mötte jag ett helt gäng A-lagare, kunde inte ta mej därifrån, utan var tvungen att möta dom.
Dom blev väldigt glad när dom såg mej, för dom känner igen mej sen mina 6 år som "blomplanterare" åt Kommunen..
Dom blir också högljudda och vill kramas.
Då råkar det komma några "normala" människor förbi som tittar på mej med avsmak och rullar lite med ögonen....dom "vet" minsann att jag förmodligen har någon sorts relation till dessa människor, förmodligen är jag av samma "sort".
Jag kan inte direkt klandra dom för det (inte idag iaf).
För med tanke på att jag var ganska nyvaken, blek, omålad och väldigt sovrufsig så såg jag inte direkt fräsch ut.

*

Jag bryr mig föga lite i andra människors åsikter och kommentarer, tycker bara att dessa förutfattade meningar är så tråkiga och onödiga.
Men det är nog så vi människor är funtade, inte alla, men väldigt många (kanske de flesta faktiskt) iaf.

*

Under mina 6 år "ute på stadens gator" så fick jag uppleva väldigt mycket.
Väldigt mycket tråkigheter faktiskt.
Jag såg många ungdomars förfall.
Jag såg mycket alkohol och droger.
Jag såg ungdomar vars föräldrar förmodligen var helt frånvarande och där jag ofta var den enda vuxna människa som såg/hörde dom.

*

Många av dessa ungdomar började med att vara dryg och otrevlig mot mej eftersom jag sa åt dom när dom betedde sej illa (men senare även gav dom beröm mm), men innan min arb.säsong var över så sökte dom upp mej, ibland varje dag, för att träffa mej och få sej en liten pratstund.

*

Jag har vid mer än ett tillfälle fått ringa skolor, soc.jouren, polisen, ambulansen, för saker som jag har sett/upplevt/varit med om, allt för att hjälpa människor (ung som gammal) till den hjälp dom behövde just då.
Jag kunde i början av min säsong (Maj) se ungdomar som började vara på glid och i slutet av min säsong (Sept/Okt) kunde dessa ungdomar vara riktigt "under isen" och dom hade ingen som helst chans att hjälpa sej själv längre, då var det bara för mej att tillkalla hjälp.

*

Och att efter en tid få se många av dessa ungdomar i ett helt annat skick än när jag tillkallade hjälp, värmer hela mitt hjärta och jag vet att jag gjorde det enda rätta.

*

Ibland är det jobbigt att bli igenkänd, men allt som oftast så blir jag glad när "udda" människor känner igen mej.
Det måste ju betyda att jag har betytt något för dom, att jag har hjälpt dom på något sätt, kanske bara genom att finnas där för dom.
För det är ju lite så jag funkar...jag mår bra när andra människor mår bra ♥♥♥♥♥♥