I´m a runner.....

Jag känner mig sällan så glad som när jag vet att jag ska ut och springa.

Att fundera och planera sin rutt för att öva rätt tempo/puls/sträcka är för mig ren lycka.

Känslan när passet är utfört är obeskrivlig.

Sorgen när pulsklockan visar på allt från 20-36 tim vila är hemsk.

Vila??!!

Det tillhör inte planen, men självklart superviktigt för att må bra och nå sitt mål (det är verkligen något jag har fått lära mig!!!)

Fram tills jag var 45-46 år så sprang jag aldrig, det orkade jag inte när jag rökte.

Men då, vid den åldern, så började jag ta mina första stapplande löparsteg efter att jag hade bestämt mig för att sluta röka.

Från början, ja egentligen helt tiden fram till i vintras, så har jag tränat helt fel.

Jag gjorde helt enkelt det som jag trodde var lösningen för att bli en löpare, men jag tog mig ingenstans (ingen utveckling).

Sprang det snabbaste jag kunde, så långt som möjligt (ca 3 km) och kunde inte fatta varför jag aldrig orkade längre, jag var död efter 3 km!!!!!! 

Blodsmak i munnen!!!!

Jag tränade löpning/gym+långa promenader (1-1.5 mil/dag) utan att vila där emellan, jag bara körde på utan återhämtning, i stort sett varje dag.

När jag anmälde mig till Winmore i vintras så la jag det mesta av gymträningen på hyllan (har insett att jag har ingen byggarkropp) och fokuserade helt på löpningen.

Mitt mål var att springa 1 mil under 1 tim innan sommaren var över.

Mitt träningsprogram från min PT utgick från löpning 3 dagar/v+1 gympass (ben och bål), och det har jag kört på med sen v.9

Jag jobbar fortfarande efter det schemat, men nu på egen hand.

Förändringar har gjorts: högre tempo på varje sträcka.

Och detta enbart för att det är pulsen jag jobbar efter och den har sänkts iom att jag har utvecklats så mycket, därför kan jag nu springa snabbar innan pulsen drar iväg.

Milen har jag redan sprungit, vid flera tillfällen, men ännu inte under timmen, men jag är väldigt nära.
Jag har även hunnit med att springa ett pass längre än 1 mil, så nu vet jag att jag klarar av det oxå 💪😀

Har egentligen inte lagt manken till riktigt, utan har "nött" på med mitt träningsschema.

Men snart är jag redo att lägga in den högre växeln och se vad jag går för 😀
Som min PT sa till mig: Det är inte tempot som ska göra dig trött, utan sträckan.
Därför har jag inte riktigt provat ännu, har hittills varit nöjd med att "nöta" på i olika hastigheter.

Jag har sportat i stort sett hela mitt liv.

Skidor, skridskor, gymnastik, konståkning, fotboll, innebandy, handboll, volleyboll, basket.....you name it!!!!

Tog detta med mig in i livet som förälder och lärde mina barn känna glädjen i att vara aktiv.

Och den glädjen har de tagit med sig ända fram till vuxenlivet, även om det bara är den äldsta sonen som tränar regelbundet numera.

Jag har mött på så många barn som aldrig har fått vara aktiva med sina föräldrar och som dessa dagar aldrig gör något förutom att sitta still.

Jag känner sorg för dessa barn och tycker att det är beklagligt 😔

Men det är ju så som ordspråket säger: "Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör".

Därför måste vi vuxna vara goda föredömen för våra barn, både vad det gäller kost och motion, och allt annat som är viktigt i livet.

Glädjen man ser i ett barns ögon när man som förälder är med och "leker" är en kärlek så stor så det går inte med ord att beskriva 💗

Att vara snäll, ödmjuk, empatisk, att bry sig om, att lära ut bra saker...det blir som ringar på vattnet 💗

Dagens pass var ett "nötarpass" och jag hann fundera på många saker innan jag var hemma igen.

Det är den stora fördelen med att springa, man "löser världsproblem" med sig själv 😀
Man har ju liksom tid till det, benen springer ju av sig själv.

Nu ska jag snart iväg på ännu en fotbollsmatch.
Ikväll spelas den utan min son, han är ju ute och reser.
Men jag kan ju ändå vara supporter och pressfotograf 😁

Ha en trevlig kväll!!