När döden knackar på.....

Igår nåddes jag av beskedet att min fina,fina vän och kollega hade somnat in 😢
Vilken käftsmäll det blev.
Nattpasset i natt har bestått av så otroligt mkt tårar......hur många tårar finns det i världen?!
Mina tårar tycks aldrig ta slut.

Jag har spenderat natten med att titta på bilder, läst gamla meddelanden/sms, men även skrivit ett nytt meddelande till dig.
Trots att jag vet att du inte kommer att kunna läsa det så var jag tvungen att en sista gång få berätta för dig hur mycket jag tycker om dig och vad du har betytt för mig 💗
Alla våra härliga telefonsamtal och trevliga träffar, nu blir det inget mera av det.
Mitt hjärta går sönder 😔

Mamma hörde av sig strax efter 04 i morse för att kolla hur jag mådde och hur natten hade varit.
Hoppas att du kan sova när du kommer hem, var hennes önskan.
Jag var helt slut och totalt dränderad när jag jag kom hem i morse.
Somnade mycket fortare än vad jag brukar, dessutom på fel sovsida.
Trots att kroppen sov så gick hjärnan på högvarv.
Jag drömde att jag var i ett parkerinngshus och där träffade jag en dansk familj som jag följde med hem.
Mamman i familjen började fläta mitt hår, och hon gjorde det väldigt sakta och noggrant.
Jag satt som på nålar för jag var inbokad att jobba på 2 olika sjukhus och tiden var "slagen" men flätandet drog ut på tiden.
Jag kände hela tiden paniken i kroppen.....jag hinner inte, skynda skynda, det är snart för sent.
Hela tiden denna känsla av att det snart är försent, kroppen stressade sönder 😔
Ja, och nu är det för sent 😢

1 1/2 tim sömn lyckades jag få ihop idag, sen började det om igen....alla tankar och alla dessa tårar.

Jag hade så gärna velat träffa dig en sista gång för att ge dig en styrkekram och be dig fortsätta kämpa.....men det är för sent min vän 💗

Men jag tror att du redan har varit förbi och sagt "hej då".
För ca 2 v sedan, en natt när jag sov otroligt dåligt och tankarna i mitt huvud snurrade på i en hiskelig fart, tankar om allt och ingenting, så stod du helt plötsligt vid min säng.
Jag berättade detta för en kollega på jobbet men trodde just då att det förmodligen var en dröm.
Men strax innan denna händelse är sista gången du svarade på mina meddelanden.....jag tror att du redan då visste och kom därför förbi för att ta farväl.

Det enda jag nu har kvar är alla fina minnen och de kommer jag spara och ta fram närhelst det känns tungt.

Sov i ro fina, fina Stina.
Du är saknad 💗