Alla pass är inte roliga.....

I morse var jag inte alls sugen på att träna.

Jag frågade mig själv: Har jag verkligen inte ont någonstans? Är jag inte för trött? Jag tränade ju igår (och alla andra dagar denna vecka) behöver jag verkligen träna idag?

Men det är när man börjar hitta på ursäkter som träningen "faller".

Jag visste att jag skulle vara nöjd efteråt, så jag klädde på mig och gick till gymmet....tidigt som vanligt.

Det var inte med lätta, svävande steg jag tog mig dit....bromsen låg på hela vägen.

Som vanligt så sprang jag en stund på bandet för att komma i gång.

Borde nog försöka variera min uppvärmning lite, för att inte slita så mkt på kroppen.

Men Crosstrainer är så mkt mer själadödande än löpbandet så inte ens pannbenet kan hjälpa mig där.

Nä, jag fortsätter nog med löpbandet, men försöker variera varje pass både i tempo och distans.

Även denna tidiga morgon var jag ensam på gymmet.

Det är skönt när det är så, man slipper trängas och man slipper vänta på maskiner mm.

Men det är även lite obehagligt.

Porten går inte igen nu när det är snö och sten som fastnar emellan.

Man har ingen aning om det är någon obehörig där inne när man kommer uppför trappan.

I går körde jag ben, jo tack, det känns idag 😁

I dag fick överkroppen sig en genomkörare, det kommer att kännas i morgon, det känner jag redan nu.

Men träningsvärk är en härlig känsla, då vet man att det har tagit.

Precis som jag trodde så skulle dagens (urtråkiga) pass göra mig nöjd efteråt.

Det gäller bara att följa sin plan om man vill nå sina mål.

Ca 2 tim senare så är jag värd en andra frukost (så jag klarar mig fram till lunch) medans jag hejar på de som åker Vasaloppet.

I kväll åker dansskorna fram, då blir det söndagsbugg igen 😍

Lördagsträning.....

Veckans alla tidiga mornar och arbetsnätter på det, gjorde att jag kroknade redan 20.30 i går.

Fick min skönhetssömn och vaknade 05.30 i morse 😊

Pigg som en lärka och planen var en löprunda.

Men när jag tittade ut och såg hur mkt det hade snöat i natt, och dessutom så blåste det kraftigt, så ändrade jag planen och gick till gymmet ist.

07.00 checkade jag in på ett helt öde gym.

Sprang på bandet i 3 km för att få igång cirkulationen och bli lite uppvärmd.

Sen fick dagens övningar bli "leg day" 😓

Eftersom jag ska bugga i morgonkväll, men även hinna en sväng på gymmet på morgonen, så valde jag ben idag ist för i morgon.....klokt val tror jag 😀

Efter lunch kom solen fram, men oj vilka kalla vindar.

Än är det inte vår.

Men varje dag med solsken är en bra dag 😍
Men jag valde att njuta av det fina vädret från tv-soffan (efter att ha varit en sväng på Coop).
Man vill ju inte missa skid-VM!!!!
Andras sportande/träning/kämpande är minst lika spännande som min egen 😜

När allt plötsligt blir rätt.....

Morgonens löprunda blev en snabbis medan tvättmaskinerna jobbade på.

Det gick fortare än jag hade tänkt mig, men benen var pigga och ville springa.

Jag har den sista månaden läst på om löpteknik/löparekonomi, allt jag har hittat i bloggar/tidningar/böcker.

Jag har studerat YouTube-klipp och Instagram-videos.

Men framför allt så har jag övat, övat, övat!!!!

Varför???

Jo, jag har förstått att jag springer lite "fel", jag har även sett det på min hållning när jag har kunna se mig själv i speglar eller i skyltfönster.

Men jag har inte vetat vad jag gör för fel och hur jag skall kunna ändra på det.

Därför har jag involverat mig i dessa ämnen.

Om ni tittar på dessa 2 bilder så ser ni nog själva vilken skillnad de är i löparstilarna.

Jag har, fram tills nu, sprungit ungefär som bilden till vä, vilket har fått mig att "bromsa" min egen löpning.

Efter att jag har läst på och övat så har min stil ändrats till att jag skjuter ifrån i mina steg, bilden till hö.

Detta i sig har lett till att jag har kunnat öka min stegkadens betydligt, springa mer ekonomisk, vilket har lett till en lägre snittpuls och ett högre tempo.

Och fortfarande känt mig pigg och stark.

Dagens runda gav mig en snittkadens på 170 steg/min (85 steg/fot) och en maxkadens på 220!!!!

Kan ju tillägga att Usain Bolt har en kadens på 246 😀

En bra kadens bör ligga mellan 180-190 steg/min, så jag får helt enkelt öva lite mera....men det känns som att jag är på god väg 😊

När övning ger resultat, då längtar man mer än någonsin till nästa runda 🙏

Innan jag sprang......

Vad gjorde jag egentligen innan jag började springa/träna som jag har gjort de sista åren?

Ja, jag har faktiskt tränat under hela mitt liv i form av någon sport.

Det har varit skidor, innebandy, fotboll, skridskor/konståkning, basket, gymnastik, handboll...säkert någonting annat oxå som jag just nu inte minns.

Jag har alltid varit aktiv på ett eller annat sätt.
Men jag har aldrig hållit fast vid något så seriöst och så länge som jag har gjort med löpning och gym.
Innan jag tog tag i dessa 2 aktiviteter "på riktigt" så var kroglivet något som lockade i stort sett varje ledig helg, eller någon privat bjudning.
Tränade gjorde jag när jag "hade tid", dvs när inget "roligare" var inbokat.
Nu är det just dessa 2 träningsformer som är det absolut roligaste jag vet och inte mycket kan få mig att ändra på/avstå från dessa aktiviteter 😊

Gymma började jag med i början av 2000-talet och då inte för att bygga muskler och bli muskulös, utan för att bygga upp min "överrörliga" kropp som alltid hade ont/nackspärr/ryggskott.
Jag har för länge sedan konstaterat att jag aldrig kommer att bli en body builder, så mkt mat som krävs för det klarar jag inte av att få i mig 😳
Men muskler har jag fått ändå efter allt slit 😊

Löpningen var något som tog sin början för 5-6 år sedan, ca 1 år efter att jag hade slutat röka.
Jag minns en gång för många år sedan (då rökte jag fortfarande) när jag hade varit med minstingen på fotbollsträning.
Han cyklade och jag promenerade.
På vägen hem så drog ett riktigt åskoväder in över oss och vi fick bråttom hem.
Jag var tvungen att springa för att hinna med lilleman och insåg helt plötsligt att jag faktiskt sprang!!!
Jag som inte hade sprungit sen högstadiet, då alltid max 3 km och alltid med blodsmak i munnen.
Hur lång sträcka jag sprang just denna dag vet jag inte, men det jag vet var att det kändes så lätt, jag var ju knappt andfådd.

Jag började inte med löpningen just då, utan flera år senare när vi fick ett friskvårdserbjudande via arbetsgivaren (Bodens Kommun) att delta i olika träningsgrupper hos Winternet, våran Företagshälsovård. 
Jag hoppade på en av dessa grupper, Winmore.
En "träningsgrupp" för de som redan var aktiva men som ville ha hjälp med att utvecklas.

Man fick träffa en PT, göra tester, berätta om sina mål.
Därefter fick man ett individanpassat träningsprogram som sträckte sig i 16 v.
Mitt mål den gången var att bygga muskler och att kunna springa 5 km på 30 min utan att stanna.
Det var ganska tidigt in i träningsprogrammet som jag insåg att muskelbyggandet inte var för mig, men att löpningen låg mig i fatet 😀
Innan halva tiden ens var förbi så sprang jag 8 km utan att stanna, i samma tempo som jag hade som träningsmål för mina 5 km.
De 16 v utvecklades jag massor och insåg att "vill jag så kan jag"!!!

2 år senare så hoppade jag på en ny omgång av Winmore, denna gång med fokus på löpning och gymövningar som skulle hålla mig skadefri.
Under denna träningstid så kostade jag på mig en laktatest.
Utifrån resultatet så fick jag ett träningsprogram av min PT som jag har använt mig av sedan dess ,vilket har hjälpt mig enormt i min träning och i min utveckling som löpare.

Jag älskar att utmana mig själv i löpningen.
Att springa intervaller, korta eller långa, i olika tempon är något som jag bara älskar!!!
Då får man verkligen se vad man faktiskt klarar av.
Men jag älskar lika mkt att bara dra iväg på en runda som är helt utan krav, benen får välja tempo och distans.

Just nu så följer jag ett upplägg som finns i boken Stora löparboken för kvinnor
Jag har valt ett 10-v program för att springa milen på 56 min.
Mitt personbästa är 58 min, så skillnaden är inte så stor.
Men jag vill gärna följa ett schema och då valde jag denna.
Jag ska snart ta "studenten" och hoppas på att det är barmark ute när jag ska göra min test.
Att springa på löpbandet är så mkt lättare (dock inte mentalt) än att springa ute.
På löpbandet så ställer du in tempot och springer tills du är klar, ute ser ju förutsättningarna lite annorlunda ut.
När jag är klar med dessa veckor så ska jag försöka mig på träningsupplägget för en halvmara.
Jag har sprungit som längst 17 km, så det fattas ju bara ca 4 km.
Men det är inte distansen som jag egentligen är intresserad av, utan träningsupplägget.

Jag har fram till idag bara varit "skadad" en gång, när jag fick en låsning i ryggen.
Då vilade jag från löpningen i några dagar innan jag kunde börja springa lätt igen.
I fjol hade jag otrolig träningsvärk i en av vaderna, kunde knappt gå.
Men det är de enda som har hållit mig borta från löpning/träning.
Jag hoppas att det fortsätter så och att jag kan träna även när jag är "gammal".
Tanken på att inte kunna träna skrämmer mig nog mer än någonting annat, jag skulle nog bli tokig och dö på kuppen 😔
Löpning är så mkt mer än just bara att springa.
Det är en ventil för min del.
Jag löser många "världsliga problem" när jag är ute och springer.
Om jag är ledsen, orolig, fundera mkt, sover dåligt, då hjälper löpningen mig.
Men jag springer givetvis när jag är glad, lycklig, tillfreds oxå, då går det hejdundrandes snabbt i löparskorna 😀

Mot nya mål 2019.......

2018 är snart slut och ett nytt år ska precis börja.
Året som gått har varit turbulent på många sätt.
Allt har givetvis inte varit dåligt, små (ganska så stora) glädjeämnen har inträffat.
En återträff med min dotter, många trevliga stunder med henne och ett (mitt första) barnbarn, Freja 💗

Jobbmässigt så har det stormat ordentligt.
Den ena chefen har avlöst den andra och hela arbetsgruppen har varit i gungning.
Vi har alla mått otroligt dåligt pga den oro/ovisshet vi har känt.
Jag mådde tillslut så dåligt så små tecken på utbrändhet började dyka upp (har ju redan gått igenom 4 år med utbrändhet tidigare).
Då fick jag möjlighet att gå på ett schema som bara bestod av nätter, vilket för mig blev räddningen.
Att komma ifrån ringande telefoner, bokningar av olika slag, "surr" mm gjorde att jag kunde lugna ner mitt inre så pass att jag efter några månader kunde återvända till mitt ordinarie schema (som innefattar även dagtid).

De 2 sista månaderna (arbetsmässigt) blev lite väl tunga då jag gick en utbildning samtidigt som jag jobbade.
Nästan all utbildningsdagar var förlagda på mina lediga dagar, så återhämtningen har varit lite si så där.
Men nu är utbildningen över och jag tror att allt blir bra och lugnare för mig framöver.

Träningsmässigt så har jag varit på topp, om jag själv får säga det 😊
Jag hade inte, tills för ca 1 mån sen, en endaste susning om hur mkt jag hade sprungit/tränat detta år.
Och när jag (i mina olika träningsgrupper på FB) läste om de som "sprang i mål" på sina 1000 km (på ett år) före december var över, så slog mig tanken att det skulle jag oxå ha som mål under 2019.
1000 km är ju inte så mkt, ca 2.73 km/dag.
Och när jag då kollade min slutsumma på Polar, så tappade jag hakan 😲
Jag har ju faktiskt fått ihop så mkt mer än dessa 1000!!!
Men jag tänker inte pressa mig till att göra mer än jag redan gjort, så jag tänker bara fortsätta att springa så mkt som möjligt under 2019.
Men jag är lite fundersam på varför mars och april var så träningsfattigt?!
Jag var ju inte sjuk (men jag mådde dåligt pga jobbet, så jag vet att jag vilade mkt mera....men så mkt!!!)
Eller var jag helt enkelt jäkligt lat bara 😁
Nåja, jag plockade upp det med råge i juli. Den varmaste sommaren på vääääääldigt länge.
Dessutom så sprang jag min längsta sträcka någonsin under denna stekheta månad, 17 km 👍

(klicka på bilden för att se i helskärm)

Jag har, nästan varje månad, deltagit i nån sort utmaning som har gått ut på att springa....och tusan vad jag har sprungit i år!!
Men tusan vad jag mår bra av det!!!
Till all löpning kan jag sen lägga till alla mina gympass, mina promenader och mina cykelturer.
Med andra ord.....jag har aktiverat mig på bästa tänkbara sätt och jag mår som en prinsessa!!

Ett annat mål som jag har, men det kommer att bli svårt, 
är att sluta snusa och för att klara det så börjar jag med att trappa ner lite successivt....alltid en början.
Jag är envis när det kommer till min träning, men snuset känns svårt att ge upp...känner mig inte redo egentligen 😟
Men jag ska göra ett ärligt försök och det kommer att bli genom baby steps.

Med detta så önskar jag er alla ett riktigt bra 2019 💗

Kommunens Arbetsmiljövecka.......

V. 43 varje år, så anordnar Bodens Kommun något som kallas för "Arbetsmiljövecka".

Det är den vecka som vi har särskilt fokus på vår gemensamma arbetsmiljö.

Det har anordnats inspirationsföreläsningar och olika "prova-på-pass" för att främja en god arbetsmiljö.

Den första föreläsningen jag deltog i höll Anitha Risberg i.

Hon pratade om arbetsmiljö och stress.

*Hur våra sinnen möter omvärlden

*Kroppens styrning genom nervsystemet

*Prestation och återhämtning

*Tidiga tecken på utmattning

*Den goda arbetsplatsen

*Nära relationers betydelse för hälsan

*Fysisk aktivitet

*Värdegrund kopplat till stress

mm, mm

Den andra föreläsningen jag var på hölls av Anna-Karin Isaksson.

"Livet är det som pågår medan jag gör annat"

En inspirationsföreläsninga om att leva sitt liv ännu mer värdefyllt.

Föreläsningen bygger på den psykologiska modellen Acceptence and Commitment Therapy (ACT), som är en utveckling av den kognitiva, beteendeterapeutiska skolan (KBT).

För att kunna ta fler aktiva och medvetna beslut i vårt liv behöver vi träna upp vår förmåga att vara medvetet närvarande.

Vi fick prova på Mindfullness-övningar, bla en övning som fick mig att börja gråta.

Tårarna kom från ingenstans.

Övningen gick ut på att först fokusera på andningen och "här och nu", att vara fullt medvetet närvarande.

Vilket jag klarade av galant eftersom det är något som jag ofta behöver ta till i mitt liv efter mina år som utbränd.

Vi skulle föreställa oss vårat 80-års kalas och placera ut människor runt ett dukat bord.

Man fick välja vilka personer man ville, levande eller de som gått bort.

Personerna man valde skulle vara människor som på ett eller annat sätta har haft inflytande i ens liv.

Sen skulle personen till höger om mig ställa sig upp och hålla tal, ett tal som var till mig och där personen skulle berätta vad jag hade betytt för hen.

Det var då mina tårar började rinna.

Jag såg bara 4 personer runt detta bord, trots massor av platser.

Men dessa 4 personer, som jag är väldigt övertygad om att jag har/har haft stor betydelse för, höll sina tal utifrån den "resa" som hen och jag har haft tillsammans.

Jag vet inte vad som hände med mig, men jag blev totalt golvad av denna övning.

Helt tom på energi efteråt, men samtidigt ett inre lugn.

Jag är glad för denna övning, samtidigt som jag har lite huvudbry om vad den ville berätta för mig.

Varför var alla andra platser tomma?

Varför var det just dessa 4 personer som berättade för de andra om vad jag betydde/har betytt för deras liv?

Dessa 4 personer bara "ploppade" upp för mig, innan jag ens hann tänka.

Jag är väldigt glad för att det var just de, men samtidigt lite ledsen att jag inte har betytt mer för vissa andra.

Jag är jättekluven just nu och känner att jag har en del att fundera på.

Tredje föreläsningen jag var på hölls av Marie (min gamla PT) på Winternet.

"Motivation, kost och motion"

Den föreläsningen handlade om hur viktig motivation är och hur vi skapar vår egen motivation till saker och ting.

Hon berättade om vad kost och motion har för betydelse på kort och lång sikt och några enkla riktlinjer för att skapa ett hållbart beteende kopplat till kost och motion.

Den fjärde föreläsningen höll Anders Hansen i.

Han har skrivit boken "Hjärnstark" och föreläsningen utgick från den boken.

*Vilka effekter har fysisk träning på hjärnan?

*Varför lockar soffan trots att vi vet att vi mår bättre vid rörelse?

*På vilket sätt kan ADHD vara en fördel?

Enligt forskningen så behöver vi vara aktiva 3*45 min/v i en pulshöjande (70% av maxpuls) aktivitet för att göra hjärnan "Hjärnstark" och behålla vårt minne längre och för att behålla koncentrationen. 

Alla studier visar att 2 olika grupper, där en är fysiskt aktiv och den andra gruppen gör en lugn aktivitet (tex korsord, målar), har mkt bättre resultat inom minne/koncentration.

3 ggr/v är det som behövs, träning utöver det ger inte bättre resultat på hjärnan (men givetvis på kondis och välmående!!)

Min femte och sista föreläsning hölls av Marie på Winternet (del2)
"Självkänsla, stress och sömn" 
Startar med vad självkänsla är och innebär samt hur vi kan arbeta med vår självkänsla för att uppnå bättre hälsa. Vad är stress? Stressen effekter på kropp och knopp samt hur vi kan hantera och förebygga stress med bland annat sömn.

Alla dessa föreläsningar har handlat om ämnen (som jag vet en del om) och som intresserar mig väldigt mkt.
Anslutningen till dessa föreläsningar har varit i varierat antal.
Det som har slagit mig vid varje föreläsning det är vilka personer som har varit där.
På varje ställe känns det som att de personer som varit närvarande är de som redan vet en del om ämnet och som är relativt aktiva själva.
Men var var alla de som verkligen hade behövt lyssna på dessa föreläsningar?
De som inte alls (ännu) har förstått sambandet av kost/motion/återhämtning för att kunna prestera och vara mer närvarande mm?

Ibland blir jag så frustrerad och funderar på hur man når ut till de som verkligen skulle behöva "rycka upp sig"?
Det handlar inte om att bli en elitidrottare, det handlar till mångt och mycket om den vardagliga motionen först och främst.

Men det är väl som med rökning och andra laster....man måste vilja för att kunna genomföra.
Man måste helt enkelt "våga för att vinna".

På Anders Hansens föreläsning så var det någon som frågade om varför inte arbetsgivarna införde motion på schemat när man "såg vinsten" av det?
Anders svar blev: För att de som redan tränar skulle se sin möjlighet att träna på arbetstid, medans de som inte tränade annan tid skulle inte göra det på arbetstid heller.

Ja, så kan det ju faktiskt vara.
Men om man tänker på den "friskvårdstimme" som Kommunen erbjuder oss, men som sällan går att ta ut, så funderar man ju på "Hur tänkte de"?
Vi får inte ta ut timmen i anslutning till det vi börjar vårat pass, det får ju inte bli en "sovmorgonstimme" av det.
Men vi får inte heller ta ut det i anslutning till det vi slutar, för det får ju inte bli en "ledighetstimme" heller.
Nä, vi måste ta ut den under arbetstid så att den blir nyttjad.
Men vårat schema är så tajt, så att ta ut denna timme mitt på dagen funkar inte, iaf inte hos oss.
För antingen ska en person just då gå hem, eller så är det en person som får skjuta på sin lunch så att jag kan nyttja min timme under arbetspasset.
Och sen har vi alla som jobbar natt och som aldrig kan ta ut denna timme under ett arbetspass!!
Det måste finnas ett alternativ för dem, kanske en extra betald timme där man får "bevisa" att man faktiskt har utfört en fysisk aktivitet.
Det känns som att man får titta och känna på något som man sen måste lämna tillbaka.
Här tycker jag att Kommunen måste hitta en bättre lösning.
För en glad och nöjd personal (vilket man blir av fysisk aktivitet!!!) presterar så mkt bättre på sin arbetsplats!!!

Det har varit en väldigt bra "inspirationsvecka" där jag tar med mig en del saker att fundera på.

Prioriteringar och val.....

När detta skrivs är det tidig morgon.

Jag sitter vid köksbordet, blickar ut och lyssnar på P4 Norrbotten.

Tempen visar på -4 C och solen strålar på ett krispigt landskap.

Marken glittrar som av miljoner diamanter (även om det inte syns på min bild).
Det drar i mina löparben, de vill ut och springa.

Men idag vilar jag (nästan) från träning, det blir en promenad senare, när tvättstugan är klar.
Jag har jobbat 6 nätter och har inte möjlighet att lägga mig och sova denna morgon.
Ibland är det svårt att få en tvättid här i mitt hus, mkt beroende på de arbetstider jag har.
Idag fanns det tid kl 07 och då är det bara till att bita i det sura äpplet och ta tag i tvätten, kanske hinner jag få mig lite sömn senare.
Att springa en dag utan sömn är inte optimalt, inte för mig iaf, jag är alldeles för tom på energi.

Jag har sprungit i stort sett varje dag (ute eller på gymmets löpband) sen 1/1-18, endast några få dagar utan löpning men där då promenader eller en längre cykeltur har fått ge mig dagens energiboozt.
Jag har deltagit i olika utmaningar nästan varje månad och fått ihop mellan ca 30 och 60 mil/månad.
Sommaren var extrem med sin värme och februari var ganska extrem den oxå med kyla och snö.
Dessa två säsonger var verkligen en utmaning och jag fick lära mig vad det innebär att ha "pannben".
Men jag körde på och det gav resultat 😊

När en som inte själv tränar ger mig en kommentar så är det ofta:
"Åh gud vad jobbigt, hur orkar du?!"
Vad svarar man då??
"Ja, det är klart att vissa pass (intervaller) kan vara sjukt jobbigt, det var liksom det som var meningen. Men det finns oxå dessa njutningsrundor där benen springer av sig själv och man känner sig "hög" när man har sprungit klart".
Man får givetvis kommentarer om den tidiga morgonen som man genomför sin träning på.
Visst, det är många gånger jobbigt att ställa klockan och träna tidigt, men det ger så mkt och jag har nog mer energi än vad den "icke tränande" har.
Min dag har ju liksom börjat i en "spurt" och endorfinerna bara sprutar ur mig och ger mig kraft att orka och vara pigg resten av dagen.
Jag skulle inte orka med en "vanlig grå vardag" om jag inte hade min träning och jag skulle framför allt inte orka med att jobba alla dessa nätter.

Att kliva upp den tid jag gör, ibland före 05, handlar om att göra ett val och att skapa sig rutiner.
Att kliva upp tidigt och se dagen vakna, vare sig det är strålande sol eller ymnigt snöfall, är det inte mycket som kan mäta sig med.

Att få gå ut då och ta sig en löprunda det sätter guldkant på, iaf min, tillvaro.
Alla har ett val och mitt val är att träna.
Jag väljer oxå att lägga mig tidigt på kvällen för att få mina tim av sömn, för att orka träna vidare.
Träning är viktigt för mig, träning får mig att må bra!!!

Om du frågar mig: "Hur hinner du med att träna så mkt?"
Då frågar jag dig: "Hur hinner du med att springa på krogen/titta på tv/sitta i soffan och "unna dig nåt gott" varje gång du har tid över?"
Det handlar till styvene och sist om dessa val och prioriteringar.

Det är lätt att välja träning när man vet hur mkt det ger tillbaka, men det är ingen idé att förklara till någon som inte förstår.

Det finns inga "rätt eller fel", alla måste välja utifrån det de själva vill.
Men jag tycker att det är tråkigt att få kommentarer om mitt liv, när du inte får kommentarer av mig om ditt liv!!!!

Jag kan (peppar, peppar ta i trä) skatta mig lycklig över alla dessa skadefria löparår som jag har bakom mig.
Under alla dessa år som jag har sprungit så har jag endast 2 ggr fått avstå (i 2-3 dgr) pga smärta i ryggen eller, som förra helgen, i en vad.
Men så länge jag inte drabbas av något så kommer min träning att vara prio 1 för mig.

Jag tränar inte för att jämföra mig med någon annan, jag tränar för att bli bättre i mig själv, för att mina resultat ska förbättras.
"Det är resan som är målet".

Självklart vilar jag oxå, tro inte annat.
Men vila för mig kanske skiljer sig från din vila.
Jag vilar "aktivt" genom att träna med låg puls..... kortare löprunda i prattempo, promenad, gym.
Att vila behöver nödvändigtvis inte innebära att man sitter still.
Men jag har har även dagar, ytterst sällan, då jag vilar "på riktigt" och tar mig helt enkelt en innedag där jag förmodligen kopplar av med en bra bok.
Men förmodligen så har jag den dagen redan varit och tränat tidigt och kan "unna mig" att ligga och läsa resten av dagen 😜