I morse var jag inte alls sugen på att träna.
Jag frågade mig själv: Har jag verkligen inte ont någonstans? Är jag inte för trött? Jag tränade ju igår (och alla andra dagar denna vecka) behöver jag verkligen träna idag?
Men det är när man börjar hitta på ursäkter som träningen "faller".
Jag visste att jag skulle vara nöjd efteråt, så jag klädde på mig och gick till gymmet....tidigt som vanligt.
Det var inte med lätta, svävande steg jag tog mig dit....bromsen låg på hela vägen.
Som vanligt så sprang jag en stund på bandet för att komma i gång.
Borde nog försöka variera min uppvärmning lite, för att inte slita så mkt på kroppen.
Men Crosstrainer är så mkt mer själadödande än löpbandet så inte ens pannbenet kan hjälpa mig där.
Nä, jag fortsätter nog med löpbandet, men försöker variera varje pass både i tempo och distans.
Även denna tidiga morgon var jag ensam på gymmet.
Det är skönt när det är så, man slipper trängas och man slipper vänta på maskiner mm.
Men det är även lite obehagligt.
Porten går inte igen nu när det är snö och sten som fastnar emellan.
Man har ingen aning om det är någon obehörig där inne när man kommer uppför trappan.
I går körde jag ben, jo tack, det känns idag 😁
I dag fick överkroppen sig en genomkörare, det kommer att kännas i morgon, det känner jag redan nu.
Men träningsvärk är en härlig känsla, då vet man att det har tagit.
Precis som jag trodde så skulle dagens (urtråkiga) pass göra mig nöjd efteråt.
Det gäller bara att följa sin plan om man vill nå sina mål.
Ca 2 tim senare så är jag värd en andra frukost (så jag klarar mig fram till lunch) medans jag hejar på de som åker Vasaloppet.
I kväll åker dansskorna fram, då blir det söndagsbugg igen 😍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar