Resultatet av laktattesten.....

Trots att det kändes "så lekande lätt" så visade resultatet på en liten försämring.

Kanske beror det på att jag har tränat lite för mkt i min "comfort zone"?

Jag tror att när man tränar i den "zonen" så blir det lite av en nedåtgående sprial.

Man springer flertalet pass i mystempo och när man sen ska göra sina intervall-/snabbdistanspass, 

så har "speeden" och "explosiviteten" försämrats, fast man tar i för "kung och fosterland" 

och springer, i vad man själv tycker, ett högt tempo, men det är inte så högt som tidigare.

Jag tycker själv att jag har "legat på latsidan" när det kommer till tex mina intervaller.

Även om jag har varit kräkfärdig ibland så har jag ändå haft känslan av att "jag kunde ha tagit 

i lite mer".

2 månader/ år, februari och juli, är jag med i en utmaning, "Spring tills du stupar", 

som går ut på att samla dagens datum i km. 

Under dessa 2 månader så gör jag inget annat, alltså inga intervaller eller snabbdistanspass, 

än att mysspringa ihop mina km.

Men nu, med facit i hand (laktattesten), så blir det till att förändra min träning och köra på 

som jag gjorde när jag sist hade förbättrat mina värden.

Sen en annan sak: Pulsmätning på handleden.

Det är väldigt många som säger att man inte kan lita på denna mätning, att den inte funkar.

Men där skulle jag vilja rätta er och säga att ni har fel!!

Jag har läst vid flertlet tillfällen om hur "pulsen har hoppat hit och dit" och jag har då

kommenterat med frågorna: Har du den rätt på handleden? Sitter den åt som den ska?

Dessa frågor har jag ställt då jag aldrig själv har upplevt några problem med hadledsmätningen.

När jag gjorde min laktattest så anv jag mig av min pulsklocka.

Jag hade även ett pulsband som var kopplat till en annan klocka.

Båda visade exakt samma värden.

Det som skillde sig var att min handledsmätare tog nån mikrosekund på sig innan den "snappade upp" 

rätt puls, men sen visade den "rätt och riktigt".

Så om du ska köra intervaller så rekommenderar jag pulsbandet, men ska du köra ett pass i 

samma tempo hela tiden så fungerar hanledsmätningen utmärkt!!

Dagens pass blev ett "jag-tror-att-jag-beöver-kräkas-pass" 😰

10 min uppvärmning

12*1 min i 4.20-4.30 m/k

30 sek gåvila mellan

10 min nerjogg

Allt detta i en fruktansvärd motvind 😳

För att få till det på bästa sätt så har jag nu köpt min första träningsdagbok......nu ska det planeras 😁💪🏃

The early bird catches the worm......

 

Jag hinner inte med att fota lika mkt nu som tidigare, trots att jag allt som oftast är ute och springer/går/cyklar.

Men de 2 sista veckorna så har det blivit en hel del fotande.

Förra veckan var jag till Luleå.

Hittade en ny promenadsträcka att utforska.

Den gamla sträckan, från hamn till hamn, har inget nytt att erbjuda efter alla de promenader jag har tagit där.

Jag hann även med en sväng till Haparanda.

Men att upptäcka sin egen stad är ändå det bästa 😍

Igår kväll så cyklade Mats och jag iväg till ett ställe som jag inte har varit till på många år och Mats hade aldrig varit där.

Vädret var verkligen med oss 😍

Tidigt i morse, redan före 06.30, satt jag på min cykel, påväg in i dimman.

Men dra mig baklänges så mkt getingar det var där i dimman 😱

Det var som att befinna sig i deras bo, det bara surrade runt huvudet och de var ganska ettriga 😳

Ja, vill man "fånga ögonblick" så kan man inte sova bort dagen 😁

Maxad träningsdag.....

 

Idag har jag kört 4 pass.

Varför då kan man undra?

Jo, för att jag kände för det!!

Jag vaknade väldigt tidigt, som vanligt (pensionärsvarning) och visste inte vad jag skulle 

fördriva tiden med fram till 15.00 då jag hade ett hinderbanepass inbokat.

Till nästan 100% så tränar jag tidigt på morgonen och att vänta ända till 15.00 

kändes som en hel evighet.

Drog iväg på en löprunda i det vackra, men lite kyliga, vädret.

Lugnt och långsamt skulle det bli.

Så himla nöjd över morgonens runda då jag lyckades hålla mig i Z2 (MAF) hela tiden 

och ändå få till det snabbaste tempot på just en sån här runda, inte ens uppförsbackarna

höjde min puls avsevärt.

14.30 tog jag en transportlöpning till hinderbanan (sänkte tempot då jag förstod att 

hinderbanan skulle ta på krafterna) där jag mötte upp några andra.

På hinderbanan blev det både löpning och styrka.

Vi kröp, ålade, klättrade, balanserade.

Körde armhävningar och jägarvila.....lätt darrig i benen efter 2 varv 😂

Efter passets slut så tog jag en transportlöpning även hem, men då gick det fortare och pulsen var högre.

Ville hem fort då jag var både trött och hungrig.

Jag tror att jag ska vila imorgon.....skojar bara 😁

Tror minsann att det får bli ett pass på utegymmet imorgon.

Ett pannben jag är stolt över.....

Det får låta skrytigt, men jag är f*n imponerad av mig själv 💪

Idag gick jag i mål i juliutmaningen, "Spring tills du stupar".
En utmaning som jag är med i både februari och juli, sen flera år tillbaka.
Julis distans är 496 km, snitt 16 km/dag.
Man springer/går dagens datum och det man rör sig utöver dagens datum sätts in i en bank för att kunna använda sig av sen.
Jag har snittat runt 20 km/dag eller nåt sånt.

Trots att julis början var lite "skagig" och ovissheten om vad som skulle hända med mig var stor, så lyckades jag idag ta mig över mållinjen med 8 dagar till godo.

Jag har alltså sprungit/gått över 500 km under juli månad fram tills idag 😳

Mitt årsmål för löpningen är ju 2020 km, och fram tills idag 
har jag lyckats springa ihop 1190 km.
 5,77 km/dag (behöver "bara" springa 5,51 km/dag från 1/1 2020 för att nå mitt mål).
Nu återstår det bara 830 km innan jag når mitt årsmål, under förutsättning att jag håller mig frisk/skadefri.

När jag drabbades av Bells Pares så fick jag ""tänka om" ang min träning.
Jag ville fortsätta att träna, så klart, men jag förstod att jag, i alla fall ett tag, bör träna lite lugnare, med lägre puls.
Detta har funkat, numera går det inte fort, men jag njuter desto mer 😁

Jag ska sakta börja trappa upp mitt tempo igen, kanske kommer jag inte att kunna springa lika snabbt som tidigare.
Men det gör inget....jag kan fortfarande springa och det är jag så tacksam för 🙏

Dagens runda krävde energi när jag kom hem.
Vad passar då bättre än O´boy och skink-/ostmackor 😍

Friskförklarad.....

Idag var då dagen när jag skulle på återbesök till läkaren på Öron-näsa-hals.

Men jag började min dag på samma sätt som de flesta dagar.....jag sprang 😊

Min träning dessa dagar, sen jag drabbades av ansiktsförlamningen (Bells pares) har varit väldigt lätt och lågpulsbaserat, har försökt att inte anstränga mig för mkt, men tränat på ändå.

Väl hos läkaren så fick jag berätta hur jag mådde och när i tid som min förlamning hade gett med sig.

Läkaren sa att jag skulle skatta mig lycklig att det hade gått så fort och att allt var återställt.

För han, precis som jag själv har tänkt, sa att detta hade gått mkt fortare än vad det vanligtvis göra.

Men fortfarande får jag inget svar på varför detta drabbade mig.

Enl läkaren så var det inte alls så vanligt att stress utlöste detta, men det kunde göra det.

Samt att en nervevad bilruta inte alls var aktuellt i detta sammanhang, det finns ingen forskning som tyder på att drag från fönster och ansiktsförlamning hade något samband.

Däremot sa han att om man någon gång har fått ett herpesvirus så är det livslångt, det finns alltid kvar i kroppen, och kan ge denna förlamning i ett senare skede i livet.

Vattkoppor är ett sådant virus och det hade jag som barn, och har även haft bältros som vuxen.

Chansen att få en ansiktsförlamning igen är liten, men kan hända om man har otur.

Denna gång kollade läkaren även efter tumörer.

Han kände på mitt ansikte, från tinningarna ner till hakan, även bakom öronen, men där fanns inget "sjukt", tack och lov 🙏

Nu är jag frisk helt enkelt 😊

Innan jag lämnade mottagningen så frågade jag om jag kunde börja träna på "riktigt"?

Ja, du kan väl smyga igång lite föriktigt, fick jag till svar.

"Försiktigt"!!!! De gjorde jag ju redan andra dagen. Nu vill jag veta om jag kan börja träna på maxpuls igen?

Då skrattade han och sa: Jag tror att du vet det svaret själv 😁

När man får ett sånt svar så måste man fira!!!!

Hur gör man det på bästa sätt?

Jo, man köper nya löpaskor: You can never have too many 😁

Och gärna ett nytt träningslinne samt snygga strumpor....because I´m worth it!!!!

Nike zoom winflo 7

Väl hemma, men denna sköna och tacksamma känsla i kroppen, så blev det en härlig promenad innan middagsbestyren 😍

Lite tankar som jag har ang min snabba återhämtning:

Kan det vara för att jag har en bra grundfysik och för att jag inte "la mig ner och dog" när detta hände?

Jag fortsatte mitt liv på samma sätt som jag var van, fast lite lugnare.

Samt att jag försökte "arbeta" mkt med min förlamade sida: jag fortsatte att tugga där fast det var väldigt obehagligt samt att jag körde lite ansiktsgymnastik för att hålla igång musklerna.

Vilket som, så är jag otroligt tacksam över att det "bara" var en "vanlig" förlamning och inte något värre 🙏