Ett pannben jag är stolt över.....

Det får låta skrytigt, men jag är f*n imponerad av mig själv 💪

Idag gick jag i mål i juliutmaningen, "Spring tills du stupar".
En utmaning som jag är med i både februari och juli, sen flera år tillbaka.
Julis distans är 496 km, snitt 16 km/dag.
Man springer/går dagens datum och det man rör sig utöver dagens datum sätts in i en bank för att kunna använda sig av sen.
Jag har snittat runt 20 km/dag eller nåt sånt.

Trots att julis början var lite "skagig" och ovissheten om vad som skulle hända med mig var stor, så lyckades jag idag ta mig över mållinjen med 8 dagar till godo.

Jag har alltså sprungit/gått över 500 km under juli månad fram tills idag 😳

Mitt årsmål för löpningen är ju 2020 km, och fram tills idag 
har jag lyckats springa ihop 1190 km.
 5,77 km/dag (behöver "bara" springa 5,51 km/dag från 1/1 2020 för att nå mitt mål).
Nu återstår det bara 830 km innan jag når mitt årsmål, under förutsättning att jag håller mig frisk/skadefri.

När jag drabbades av Bells Pares så fick jag ""tänka om" ang min träning.
Jag ville fortsätta att träna, så klart, men jag förstod att jag, i alla fall ett tag, bör träna lite lugnare, med lägre puls.
Detta har funkat, numera går det inte fort, men jag njuter desto mer 😁

Jag ska sakta börja trappa upp mitt tempo igen, kanske kommer jag inte att kunna springa lika snabbt som tidigare.
Men det gör inget....jag kan fortfarande springa och det är jag så tacksam för 🙏

Dagens runda krävde energi när jag kom hem.
Vad passar då bättre än O´boy och skink-/ostmackor 😍