Roadtrip.......

Boden, Niemisel, Morjärv, Överkalix, Talljärv, Vouddas, Pålkem, Gunnarsbyn, Sörbyn, Boden

När döden knackar på.....

Igår nåddes jag av beskedet att min fina,fina vän och kollega hade somnat in 😢
Vilken käftsmäll det blev.
Nattpasset i natt har bestått av så otroligt mkt tårar......hur många tårar finns det i världen?!
Mina tårar tycks aldrig ta slut.

Jag har spenderat natten med att titta på bilder, läst gamla meddelanden/sms, men även skrivit ett nytt meddelande till dig.
Trots att jag vet att du inte kommer att kunna läsa det så var jag tvungen att en sista gång få berätta för dig hur mycket jag tycker om dig och vad du har betytt för mig 💗
Alla våra härliga telefonsamtal och trevliga träffar, nu blir det inget mera av det.
Mitt hjärta går sönder 😔

Mamma hörde av sig strax efter 04 i morse för att kolla hur jag mådde och hur natten hade varit.
Hoppas att du kan sova när du kommer hem, var hennes önskan.
Jag var helt slut och totalt dränderad när jag jag kom hem i morse.
Somnade mycket fortare än vad jag brukar, dessutom på fel sovsida.
Trots att kroppen sov så gick hjärnan på högvarv.
Jag drömde att jag var i ett parkerinngshus och där träffade jag en dansk familj som jag följde med hem.
Mamman i familjen började fläta mitt hår, och hon gjorde det väldigt sakta och noggrant.
Jag satt som på nålar för jag var inbokad att jobba på 2 olika sjukhus och tiden var "slagen" men flätandet drog ut på tiden.
Jag kände hela tiden paniken i kroppen.....jag hinner inte, skynda skynda, det är snart för sent.
Hela tiden denna känsla av att det snart är försent, kroppen stressade sönder 😔
Ja, och nu är det för sent 😢

1 1/2 tim sömn lyckades jag få ihop idag, sen började det om igen....alla tankar och alla dessa tårar.

Jag hade så gärna velat träffa dig en sista gång för att ge dig en styrkekram och be dig fortsätta kämpa.....men det är för sent min vän 💗

Men jag tror att du redan har varit förbi och sagt "hej då".
För ca 2 v sedan, en natt när jag sov otroligt dåligt och tankarna i mitt huvud snurrade på i en hiskelig fart, tankar om allt och ingenting, så stod du helt plötsligt vid min säng.
Jag berättade detta för en kollega på jobbet men trodde just då att det förmodligen var en dröm.
Men strax innan denna händelse är sista gången du svarade på mina meddelanden.....jag tror att du redan då visste och kom därför förbi för att ta farväl.

Det enda jag nu har kvar är alla fina minnen och de kommer jag spara och ta fram närhelst det känns tungt.

Sov i ro fina, fina Stina.
Du är saknad 💗

I dessa Corona-tider......

Det har varit en konstig vecka, mycket funderingar och oro.

I måndags när jag var ute och sprang så fick jag jättehög puls redan från start.

Jag sänkte tempot flera gånger och till slut så gick jag.

När jag gick så sjönk pulsen till det den brukar ligga på när jag springer skapligt fort, men så fort jag började röra benen lite mer så skenade pulsen iväg.

Tillslut hade jag knappt "styrfart" och sprang den rundan i ett tempo som liknade det som jag hade i början av min "karriär".....nästan gångfart 😔

Givetvis så blev jag orolig eftersom detta aldrig har hänt mig tidigare.

Alla mina löprundor är puls-baserade och jag har stenkoll på detta.

Att något var galet med min kropp det förstod jag snabbt.

Vilade i 2 dagar och provade igen, pulsen skötte sig bättre men inte helt okey.

Sprang i igår igen och då kände jag att jag var på "banan" igen.

Dagens runda blev den längsta träningstiden denna vecka och pulsen var stabil 😍

Jag är inte speciellt orolig över att bli smittad av Corona.

Det jag oroar mig för är att jag ska få så diffusa symtom så jag inte ens vet om att jag har det och då sprida det vidare till någon som blir riktigt sjuk 😔

Jag tänker hela tiden på mitt "beteende".

Vart jag går, vad jag vidrör, vilka tider det ev kan vara mindre folk i farten, besöker inte gymmet just nu mm

Försöker, så gott jag kan, att eleminera smittstpridningen  (och självklart tvättar jag händerna, mer än nödvändigt ibland. Men detta är ju något som jag har med mig efter alla år i vården).

På torsdag till veckan skulle jag ha deltagit i ett seminarium, men det har jag avbokat.

Även om det inte har kommit några "rekommendationer" från arrangören, vilket jag iofs tycker är märkligt.

Det känns som att den "samlingen" blir ett ypperligt tillfälle att sprida smittan vidare.

Vad jag också oroar mig lite för är att peaken här uppe i norr kommer närmare sommaren vilket då garanterat leder till inställd semester för oss alla.

Vad det gäller "hamstring" av olika varor så har jag förståelse för det.

Iaf om andra tänker som jag gör i detta fallet.

Jag tänker så här: Att köpa på sig lite extra av sådant med lång hållbarhet har inget att göra med att jag tror att vi kommer att bli utan mat/div varor i butikerna.

Mitt orossenario är att både jag och min hemmaboende son ska bli sjuka samtidigt, vem ska då orka/kunna gå och handla??

Ja, jag har fyllt på lite extra i frysen och skafferiet, men skithuspapper har jag inte "hamstrat" 😂

Det "goda" i allt detta "onda" är att vårdpersonalen hyllas som hjältar/räddande änglar 💗 (även av Kungen)

Förhoppningsvis så håller den känslan i sig så att alla vi som jobbar inom detta äntligen kan få vara med om att få "riktiga" löner för vårat värdefulla arbete.

Och snart ska jag iväg till mitt jobb för ännu ett nattpass.

Ett jobb som jag älskar och värdesätter väldigt högt 💗

Att springa i kyla.....

-22 C visade tempen i morse när jag klev upp.

Beslutade mig för att vänta någon timme innan jag begav mig ut.

Men det blev inte mkt varmare, iaf inte tillräckligt snabbt.

Jag har arbetsplatsombudsträff kl 13, samt tvättstugan som ska hinna bli klart innan det.

Så när tempen visade på -20 C, då drog jag iväg......jag har ju faktiskt sprungit i ännu kallare väder tidigare.

Många blir förskräckta när man säger att man springer i denna kyla.

Rent spontant så tror de flesta att luftrören inte pallar med detta....vilket det kanske inte gör för många.

Men för mig är inte andningen, och har aldrig varit, ett problem när det är kallt.
Jag är ju född här uppe och uppvuxen med riktig kyla och har alltid vistats ute även om vintrarna, när jag var yngre, hade köldveckor när tempen låg runt -30 varje dag.

Det jag kan tycka är tungt är alla dessa kläder man har på sig, de bromsar farten och rörligheten ganska mkt.

Vad man bör tänka på när man springer i kyla det är att pulsen automatiskt blir högre, det går åt mer energi när du springer i kyla.

Du kan inte tänka att du ska ut och springa ihop ett personbästa när det är väldigt kallt, nä sånt får vänta till en varmare dag.

Skit i allt vad tempo heter när du springer under vintern.

Fokusera mera på pulsen, att den inte blir allt för hög.

Sakta ner din fart, njut av att kroppen är i rörelse, det är ju det enda som är viktigt egentligen.

Mina tider under vinterlöpningen är runt 1 min lägre/km, ibland ännu mer, än vad de är när det är varmt ute.

Sen vad det gäller kläder: ja, man behöver lite mer på sig, hellre för mkt så att du kan "skala av dig". 

Löprundan skall kännas lite sval/kylig från början,

för varm/svettig kommer du bli även när det är minusgrader 😊

I går sparng jag på löpbandet och fick en bättre känsla av det än jag har haft tidigare, kändes som att jag längtar mer efter inomhuslöpning än utomhuslöpningen......just nu, eftersom vinterna är så "fram och tillbaka" med regn/is/halka.

Dagens runda fick mig att inse hur mycket jag faktiskt älskar att springa ute, även när det är kallt 😍

Vilken tur att man kan ändra sig, och vilken tur att det finns olika upplägg att ta till för att nå sina mål 😁

Trött tisdag.....

Tisdag idag, vilket innebär att jag har jobbat fackligt hela dagen.

Ett uppdrag som jag värdesätter högt då jag tycker att det är viktigt, och samtidigt både kul och spännande.

Det som inte är spännande med tisdagar är att jag är så otroligt trött när jag kommer hem efter en heldag.

Jag har alltid svårt att somna på måndagkväll då jag är orolig att försova mig.

Oftast jobbar ju jag natt, så att börja jobba kl 07 då jag egentligen brukar gå hem och sova, strular till min nattsömn en aning.

Jag känner redan nu att denna kväll kommer att avslutas tidigt.

Men först blir det lite soffhäng, med datorn på magen.

Tittar på en dokumentär om Anne Frank på National Geographic.

Och eftersom att det är fettisdagen idag så har jag unnat mig en semla....because I´m worth it 😊

Fnissiga almenäsintervaller......

Februari månads utmaning, Spring tills du stupar, var över för min del den 17/2.

Att jag inte skulle ta mig i mål det visste jag redan när jag började, men det är alltid spännande att se hur långt jag kan ta mig varje år.

Tror faktiskt att jag tog mig en dag längre än i fjol, men jag vet inte.

Nöjd är jag iaf över mina km som jag lyckade samla ihop.

Nu när "samla-km-utmaningen" är över så vill jag åter igen träna lite mer för prestation.

Därför bestämde jag mig i går kväll att börja köra mina intervaller samt snabbdistans igen.

Tillsammans med de lite längre distanserna.

När jag tränar så vill jag gärna följa ett upplägg så att det blir variation i träningen.

Därför sökte jag fram min "bibel", Stora löparboken för kvinnor, och beslutade mig för att köra "milen på 56 min" igen.

Det känns som en bra början och ett bra upplägg.

Första träningsupplägget för denna vecka är korta/snabba intervaller:

10 min uppvärmning

12*30 sek intervall med 30 sek gåvila mellan

10 min nerjogg

Fixade ihop detta pass och la in det i min Polar Vantage V.

Taggad till tusan i morse på att äntligen få springa "skiten" ur mig en stund 😁

Väl ute inväntar jag GPS-signal.

Trycker igån klockan och börjar springa......i en sjuk motvind 😯

Jag sneglar på klockan några gånger för att se att allt är i sin ordning.

När jag börjar närma mig 1 km så får jag känslan av att något är fel, det känns som att klockan inte har rört sig alls 😏

Då inser jag att jag har, istället för 10 min uppvärmning, lagt in 10 tim uppvärmning 😂

Nä, 10 tim behöver jag inte!!!!

Vad gör jag nu??

Stannar till och tar mig till "inställningar" i klockan.....kan jag lösa dett på något vis, eller ska jag springa på känn??

Hittar till "intervalltimer" och trycker igång den.

Givetvis så startar den på en gång, så det var bara till att lägga benen på ryggen och springa för allt vad benen höll 😁......i den sjuka motvinden!!

Benen sprattlade hit och dit, varje gång jag lyfte på foten så var spänningen stor.....

skulle jag få till ett bra steg, eller skulle benen fladdra iväg 😳

Oftats så fladdrade de iväg 😂

Jag mötte människor som gick nedhukade för att orka kämpa genom vinden.

De tittade på mig som att det var nåt galet med mig.

Det var det nog, för jag fladdrade hit och dit, samtidigt som jag skrattade så tårarna rann 😂

Ja, vad hände då när jag slog igång "intervalltimern"?

Jo, tydligen så hade jag lagt in almenäsintervaller där tidigare, 10*1 min med 1 min jogg mellan, så det var så jag sprang mina intervaller idag.

Efter att ha synkat klockan när jag kom hem så insåg jag att, trots den kraftiga vinden, så hade jag sprungit mina intervaller i 5.10 tempo, vilket är väldigt snabbt för mig när det är vinter, så jag är mer än nöjd.

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men det kan bli väldigt bra i alla fall 😊

Ett utvecklande år.....

Vilket träningsår det blev!!
Jag är så stolt över den utveckling jag har haft i år, men det är ingenting som har kommit gratis minsann.

VO2 Max har ökat från 48 till 69

Det har blivit både personbästa i tempo (5 km på 24 min) och distans (halvmara x 2).
2 st lopp har jag deltagit i (båda för den goda sakens skull), Vårruset och Stafesten (UNICEF).
Jag har tränat på gym men inte gjort nåt storartat där mer än "ökat i vikter och byggt muskler" 😁
Men framför allt så har jag med hjälp av styrketräningen hållt mig skadefri ännu ett år.
Tränings-/löparutmaningarna har avlöst varandra under hela året och jag har deltagit i allt jag har kunnat, bara för att ha ett mål i sikte hela tiden.
På sidan om all min träning så har jag läst mkt böcker om framför allt löpning.

Under tiden som jag har läst så har jag övat på det som de har skrivit om, och det har utvecklat min löpning enormt.

Idag är det nyårsafton, årets sista dag är här, och årets sista löprunda har genomförts.

Mitt första årsmål var 1200 km, men har höjts hela tiden för att slutligen ligga på 1800 km.

Att resultatet blev ännu högre var inget jag hade planerat, men 1903 km blev det.

1903 km, förstår ni hur långt det är?!

Undra vart jag skulle hamna om jag sprang allt i ett sträck?



Varför springer jag?

Att säga varför. 

Mitt varför är lite luddigt.  

Men ändå glasklart. 

Jag springer för att jag kan, för de som inte kan. 

Jag springer med tanken att om jag gör detta nu, betalar det sig längre fram. 

Jag springer för att hålla balansen stillasittande/rörelse. 

Jag springer för att jag ska kunna äta vad jag vill, när jag vill, utan att fundera och värdera. 

Jag springer för att vara en förebild för mina barn. 

Jag springer för det är en självklar del av livet, 

även då det inte alltid är ljuvligt (som tandborstning liksom). 

Jag springer för att det är enkelt, tidseffektivt och platsoberoende.  

Jag springer lite av rädsla för vad som händer om jag slutar....

Ja, så är det faktiskt.

Och nu springer jag vidare mot 2020 så får vi se vad detta året ska överraska mig med.

Ett riktigt gott slut och ett GOTT NYTT ÅR önksar jag er all 💗

***************************************************************


En mkt fin och "träffande" beskrivning av oss löpare, som jag lånat av Anna-Karin Arvidsson i löpargruppen Lonesomerunners



De kallar oss löpare

Och vi ses som lite eljest

I människobyn

Och på jobbet



Vi som mörkar 

Hur ofta

Och hur länge

Vi springer 

Och som har en omgivning som frågar 

Hur långt ett maraton är



Vi som grimaserar 

När vi reser oss från en stol

Men tar trappan i dubbelsteg

Kanske rent spel trippel 

Även med kjol



Vi som oftast kommer ihåg

Att inte snyta oss i luften

När vi går med kollegor

Och smygstretchar

Vid printern



Vi som kommer till jobbet i finishertischa 

Och råkar göra high fives på väg mot kaffeautomaten

Måndagar efter lopp

Det kan ha hänt att en medalj hängts upp

Vid nåt enstaka skrivbord

Nån gång



De kallar oss löpare

Och vi ses som lite eljest

I människobyn

Och på jobbet