100% (och lite till).....

 

Semester, men massor av jobb.

Sen i mitten av juni (till slutet av augusti) har jag semester.

Jobbar dock mina helgen, precis som jag gjort de senaste 4 åren.

Men i år blev det lite förändringar pga vikariebristen.

V27 och V30 jobbar jag mina egna pass.

Detta innebar att jag jobbade från kl 12 förra fredagen tills torsdag morgon, denna vecka, kl 07:15

På fredag åkte jag, mamma och brorsan till hans lägenhet i Luleå för att städa ur den.

36 st fönsterglas putsade jag, plus alltt annat jag hann med 😜

Mitt i allt detta jobb så kör jag min årliga juliutmaning "Spring tills du stupar".

I år (eller fram tills idag) har det varit lite tuffare än vanligt då jag har "bott"" på jobbet under så många tim, bara varit hemma och "värmt" kudden en stund.

Men alla steg räknas, vare sig det är att gå ner i tvättstugan, eller köra ett registrerat löp-/promenadpass.

Så jag ligger i fas ännu, faktiskt på plus 😊

För att ta sig i "mål" behöver jag få ihop 16 km/dag.

Just nu ligger jag på 18-19 km/dag i snitt.

Gårdagen var "extrem".

Jag sprang tidigt på morgonen (6 km).

Sen blev det många promenader, både registrerade och oregistrerade (15 km).

Cyklade tur och retur till Alder (10 km).

Tog ett snabbt bad för att svalka mig och fortsatte sen km-jakten.

Man kan tycka att detta är "helt uppåt vägarna", och ja, det är det nog.

Men samtidigt kul/spännande att ha ett mål och att se vad man är kapabel till.

Jag är glad att jag har fått ihop ett snitt på 18-19 km/dag, för idag blir det mkt mindre distans då jag snart ska iväg och jobba några timmar.

Skönt att vädret blivit lite svalare och att det, förhoppningsvis, blir lite regn, även om det just nu verkar dåligt med den varan.

Just nu känner jag mig ganska sliten.

Jag hoppas dock på en fin sommarkväll när jag har jobbat klart.

Då blir det förmodligen en promenad innan det är dags att sova.

Att gå utanför "boxen"/sin comfort zone.....

 

Idag vågade jag något som länge skrämt mig, och hindrat mig.....

jag sprang till skogs 😁

Undra om det var gårdagens surströmmingsmiddag som fick mig att våga 😁

Jag valde  dessutom en skog som var, i stort sett, helt okänd för mig, bara en pytteliten del av den har jag befunnit mig i för flera år sedan, då med sällskap.

Jag visste på ett ungefär vart jag kunde ta mig in och ut ur skogen.

Den låg nära vägen, så risken att springa vilse var liten.

Jag gillar skogen, i sällskap med andra, men är väldigt rädd för att hamna vilse eller att stöta på div djur när jag är ensam 😰

Asfalt är ju likson min grej 😊

Jag trippade på med mina små steg och njöt faktiskt...jag njöt!!!!! 😍

Detta är liksom viktigt att dokumenetar, det är är stor händelse för mig 😂

Jag sprang lite på asfalt också, men mestadels så försökte jag hitta vägar som var nya för mig.

Sista biten hem sprang jag på välkända ställen, men även dessa utan asfalt.

Väl hemma så var jag så otroligt nöjd över min runda, men ganska "urlakad" på energi pga värmen.

Efter en stadig lunch (torsdagens Taco-rester) samt efterätt så la jag mig i solstolen och sov en stund.

Lagom svettig/varm efter min lunchvila så blev det ett besök på badstranden.

Fy så kallt på mitt premiärdopp 😳

Men oj så skönt det kändes efteråt 

Är det nu livet börjar......

 

För första gången i mitt (snart) 54-åriga liv ska jag nu bo ensam......

ingen karl

inga barn

inga djur

.....................bara me, myself and I

Givetvis med blandade känslor.

Vemod, men samtidigt ett lugn......

fy f*n vad skönt det ska bli.

Nu är alla mina barn vuxna och utflugna, startar sina egna liv och jag får väl starta mitt liv oxå.

Samtidigt som denna glädje infinner sig så infinner sig vemodet över den ensamhet som nu kommer att möta mig när jag kommer hem från jobbet.

Ingen att prata med, ingen att dela tankar och funderingar med vid middagsbordet.

Men samtidigt den där tystnaden som jag så väl behöver.

Och tiden, den där dyrbara tiden som jag nu bestämmer själv över:

äter när jag vill

sover när jag vill

kliver upp när jag vill

gör precis som jag vill, när jag vill.

Men givetvis så har jag haft dessa möjligheter även med en duvunge under mitt tak, men nu bestämmer jag helt och håller över min tid och behöver inte ta hänsyn till någon annan.

I 8 år har jag sovit i vardagsrummet, nu får jag ett eget sovrum med dörr.....bara en sån sak.

Ända sen vi fick veta att han skulle få en lägenhet så har vi levt i ett "kaos" här hemma.

Det har varit saker precis överallt.

Kartonger och säckar med saker som han ägde.

Samt vissa av mina saker som skulle byta plats och därför var tvunget att ställas på en ledig yta tills det var dags att möblera.

Jag hade även beställt nya möbler, stora kartonger, som skulle öppnas och skruvas ihop när utrymmet fanns.

Att bo som vi har gjort de sista månaderna har fått mig att känna mig som "extrema samlara", ni vet de där som bara har "gångar" i sitt boende för att ta sig fram, de som inte har förmågan att göra sig av med saker.

Det har varit riktigt påfrestande att leva så, om än bara för en kortare tid.

Men nu har han alltså flyttat och jag har ALLT för mig själv!!

Nedan följer bilder på mitt nya boende 😊

Otroligt trött efter allt bärande, skruvande, möblerande.....men väldigt nöjd 😊

Ett beslut jag känner mig nöjd med.....

 

Innan jag somnade igår så hade jag bestämt mig för att gå tillbaka till gymmet igen. 

Jag ställde i ordning mina saker och kände mig så taggad och förvantansfull....äntligen!!

Pga pandemin så har jag inte varit där på länge.

Hemmaträning i all ära, men det går inte att jämföra med ett "riktigt" pass på gymmet.

Mina axlar/nacke/rygg värker pga "dålig" träning (dvs hemmaträning).

Den dova huvudvärken är konstant och ihållande.

Samtidigt så längtar mina ben efter ett riktigt tempopass, 

vilket är näst intill omöjligt att genomföra i snö och kyla.

När jag vaknade i morse var tankarna förrändrade:

-Jag vill inte vara så självisk så att jag utsätter mig själv 

och andra för risken att bli smittad, jag vill ju vara med och förhindra/stoppa spridningen. 

Jag har inte träffat mina barnbarn sen i oktober, samt att jag jobbar med personer i riskgrupper. 

Om jag fortsätter att hålla mig ifrån "onödiga" ställen så är jag förhoppningsvis med och förhindrar vidare spridning".

Det är förmodligen många som kommer att höja sina röster nu och mena på att det inte finns någon smittorisk på de, näst intill, folktomma gymmen där de även finns sprit att torka av ytor med och att smittan minsanna finns i butikerna och där trängs folk.

Ja, det är sant att det är så. 

Men varken du eller jag vet när vi stöter på en person som bär på smittan men är symtomfri.....det kanske är jag som är den personen, eller du?! 

Gymmet är inte ett "måste" för min överlevnad, däremot är inköpet av mat det, hur gärna jag ibland än vill slippa handla/tillaga/äta.

Ni får höja era röster om det känns bättre, för mitt beslut är och förblir 

att jag väntar ett tag till.

Tempen idag visar på 7C varmare än de sista dagarna, men lätt snöfall, 

vilket gör det så mkt lättare att springa ute.

Ett pass #norskaintervaller Winter edition kunde nog funka idag, även om tempot inte skulle bli nåt att hurra över.

Men en tempoökning skulle jag kunna få till och det var ju det som var planen.

Sen vad det gäller styrketräning så får jag helt enkelt fortsätta att 

kämpa på med med mina hemmaövningar, kanske söka efter nya som funkar bra till de få "hjälpmedel" jag har här hemma.

Känner mig nöjd över mitt beslut och fortsätter i samma stil som jag gjort en längre tid nu: springa ute, träna hemma.

Och dagens pass blev så mkt bättre än vad jag hade förväntat mig 😊

Att springa i mål.....

 

Den 1/1 2020 beslutade jag mig för att försöka springa 2020 km på 366 dagar.

För att klara det så behövde jag springa 5,52 km/dag.

Det är ingen hög "summa" egentligen, men det kan bli tungt/monotomt/tråkigt (framför allt mentalt) att göra det varje dag för att man "måste".

Den första tiden så snittade jag ca 6 km/dag  för att skapa en "bank" där jag kunde "låna" om det skulle behövas.

Tex vid skada/sjukdom eller om orken/lusten helt enkelt inte infann sig.

(Och i juni fick jag ju faktiskt användning för "banken", då jag drabbades av ansiktsförlamning och inte kunde springa på ett tag).

Hela januari gick det lätt att springa, motivationen var jättehög (det är sällan "fel" på min motovation och skulle det vara en dipp så gör jag det jag ska iaf #justdoit) och jag sprang en runstreak då.

En runstreak betyder att man springer (minst 1,6 km/dag) varje dag och  eftersom jag ändå var med i den utmaningen så var ju valet lätt att ge sig ut och springa (för har man tackat ja till en utmaning, då kör man!!).

När jag hade fyllt på i banken, och hade mkt till godo, så kunde jag börja ta lite vilodagar, men samtidigt hålla koll på att jag låg bra i distansen.

Jag har lite svårt med "lagom" ibland. 

Springer aldrig kortare än 3 km (skulle inte ens idas byta om för att springa 1,6 km, men en bra distans för de som vill komma igång med löpningen och få rutin och kontinuitet), och den distansen skulle jag bara använda mig av när jag "måste" springa men har inte direkt tid egentligen.

Men såna händelser sker knappt i mitt liv, så därför brukar mina "runstreakdistanser" ligga på 5 km,  längre om jag har ork och lust.

I maj ungefär så började mina rundor bli allt från 10 km till 21 km, och då räntade det på bra i banken och jag kunde vila lite extra.

Men i.o.m min ansiktsförlamning, och utebliven löpning,  så började det att sina i min bank och helt plötsligt behövde jag snitta nästan 7 km/dag för att klara målet (efter att jag hade blivit friskförklarad).

Då var jag åter igen "tvungen" att springa varje dag för att samla km, och nu även försöka springa långt varje dag, tills jag hade fyllt upp mina förlorade km och var i fas med målet igen.

Sen kom vintern.

Den årstid som jag älskar (lika mkt som alla andra årstider) men som jag tycker är svår att springa i, mest pga alla kläder man ibland behöver ha på sig.

Mina rundor blir automatiskt allt kortare och jag behöver därför springa oftare för att ligga i fas med målet.

Det är inte ofta jag "orkar" springa 10 km vintertid, och när jag gör det så är det många gånger väldigt tungt, men det är bra träning (pannbenet många gånger) och jag gör de passen ibland, om än mer sällan.

Mina vinterrundor ligger oftast på 5-8 km.

De sista 2 månaderna har jag planerat mina rundor/vilodagar till 100% bara för att jag ville gå i mål på självaste JULAFTON.

Så i.o.m dagens runda så har jag nu sprungit i mål med 2021,1 km.

PS: Finns det fortfarande de som undrar varför jag har 19 par löparskor, jag har ju faktiskt användning av dem 😂

PS nr 2: Årsmål för 2021....har jag valt att inte ha.

2021 ska bli ett år då jag "bara" springer för att jag verkligen vill, inte för att jag "måste".

Det sliter extremt, framför allt psykiskt tycker jag, att göra det för att man "måste".

Även om ingen har tvingat mig så var det något jag ville göra, jag ville veta vad jag var kapabel till.....och nu vet jag 😊🙏

Dessutom hoppas jag på att denna pandemi försvinner så att jag kan känna mig säker att gå till gymmet igen, oj så jag saknar känslan av ett riktigt tufft gympass 💪

Men jag saknar även ett riktigt hårt intervallpass på löpbandet.

Men fram tills dess så fortsätter jag att springa utomhus och träna lättare hemma.

God Jul och ett fantastiskt gott nytt löparår (ja, träning i största allmänhet) önskar jag er alla!!

Håll i, håll ut och håll avstånd.....

 Norska intervaller idag.

Jag tror inte att jag någonsin tidigare uppskattat detta gråa, blöta, trista och varma höstväder så mycket som jag faktiskt gör just nu. 

Eftersom smittspridningen går så snabbt så har jag bestämt mig för att helt avstå gymmet 😔

All löpningen kommer att ske utomhus, men även gymmandet. 

Tänker nyttja utegymmet så länge det går och sen tränar jag hemma med de få hjälpmedel jag har....endast fantasin sätter gränser 😊

När snön och kylan kommer, vilket den snart gör här uppe i norr, då får intervallerna vila och passen ute blir lugna. 

Springer dock ute ner till -20°C, så förhoppningsvis blir vintern inte allt för långvarigt kall. De sista åren så har vi inte haft många tillfällen med temperaturer under -20°C.

Passet idag gick väldigt bra 🙏

Något lägre tempo (ca 10 s/km) och lite kortare distans. Men pulsen på intervallerna höll sig där den skulle.