Summa sidvisningar

fredag 19 maj 2017

Komma till insikt 337/365....


Under en tid så har jag mått lite konstigt, inte riktigt känt igen mig själv.
Har nog trott, och intalat mig själv, att allt beror på klimakteriet.
Vem jag än har frågat så har jag fått olika svar på hur just de har mått under klimakterietiden. Därför har jag inte tänkt så mycket på hur jag mår, och faktiskt i några fall trängt undan hur jag känner mig.

Så igår när jag fick veta att mitt blodvärde var så lågt, då blev jag ganska så rädd. 
Jag förstod ju att något är galet.
Fick en länk skickad skickad till mig (tack Karin!!) om järnbrist som jag givetvis läste.
Då förstod jag ju att jag hade drabbats en ännu en "brist" (förra gången var det ju magnesium).

Ringde hälsocentralen direkt i morse och berättade hur läget var.
Har nu fått mediciner utskrivna som jag ska äta i 1 mån, sen ska det göras en uppföljning.

Var vill jag då komma med det som jag skriver här......
Jo, att jag MÅSTE lära mig att lyssna på kroppen!!!
Känns det konstigt/annorlunda, då är det förmodligen något som inte är bra...så är det bara!!!

Alla symtom man får vid järnbrist/anemi är klockrena i mitt fall, men jag har inte velat känna till dem.
De har gjort mig rädd och orolig.
Rädd att något mycket värre var på gång 😔

Efter ett samtal med min coach idag så bestämde jag mig även att ta det lugnt (lugnare) med träningen.
Givetvis så kommer jag att fortsätta träna så att jag inte tappar det jag har byggt upp nu.
Men jag måste lära mig att använda min träningsklocka bättre.
När jag har sprungit 7-8 km och klockan säger att jag ska vila tex 10 tim för bästa återhämtning, då behöver jag inte gå ut på promenad i 1-1.5 mil
Jag måste lära mig att det är helt okey att ligga stilla en dag och bara läsa tex
Kroppen behöver ordentligt med vila, hur vackert vädret än är där ute och hur mycket man än tycker om att träna.

Det är konstigt egentligen.
Från alla ställen pumpas vi fulla med information om hur viktigt det är att äta rätt, träna, motionera mm
Men att hitta balansen där emellan är ännu viktigare....varken för lite eller för mycket.

För mig har detta nu blivit en riktig "wake-up-call"

Hälsan är viktigast!!!!

Ha en trevlig kväll!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar