Idag slogs jag plötsligt av tanken på hur jag har hanterat situationen av att vara ensamstående mamma.
Det har jag ju varit större delen av mina barns liv.
Jag drabbades av denna tanke när jag idag skulle knyta en slipsknut till minstingens examenskläder.
Slipsknut är ju inte nåt som jag grejar med varje dag, inte ens varannan dag, inte ens någonsin.
Tycker nog att det är pappans uppgift att lära sin son.
Men när pappan inte gör detta, då får mamma rycka in.
När äldsta sonen tog examen, för 3 år sen, då kollade jag på you tube hur man gör.
Idag då tog jag bara slipsen, kollade på den, och hips vips så hade jag knutit en slipsknut.
För några år sedan, så lagade jag punktering på 3 av våra cyklar, på samma gång.
Då kom en granne, stannade och stirrade på mig.
Jag frågade vad som stod på och han sa att han hade aldrig sett en kvinna göra detta förut.
Ja, vad säger man?!
Om man inte har en partner som fixar de "tekniska sakerna", då måste man ju försöka själv...dom löser sej ju inte bara för att man tittar på dem.
Mina barn är idag 16, 19 och 22 är.
Som jag sa förut, jag har varit ensamstående i stort sett ända sen den äldsta var nyfödd.
Om jag inte hade lärt mig att fixa saker själv, vem skulle då ha gjort det??
Även fast barnen har, ibland, haft möjlighet att be pappan och hjälp, så är det mig dom har frågat, kanske för att de vet att då blir det gjort.
Många gånger blir jag ledsen när dom frågar mig, ledsen för att jag tycker synd om dem när pappan inte är till någon hjälp, men samtidigt blir jag glad eftersom de är till mig de vänder sig.
I morgon är det skolavslutning och slipsknuten kommer till användning.
Och innan sommaren är slut så har jag säkert fått laga en eller flera punkteringar :D
Jag drabbades av denna tanke när jag idag skulle knyta en slipsknut till minstingens examenskläder.
Slipsknut är ju inte nåt som jag grejar med varje dag, inte ens varannan dag, inte ens någonsin.
Tycker nog att det är pappans uppgift att lära sin son.
Men när pappan inte gör detta, då får mamma rycka in.
När äldsta sonen tog examen, för 3 år sen, då kollade jag på you tube hur man gör.
Idag då tog jag bara slipsen, kollade på den, och hips vips så hade jag knutit en slipsknut.
För några år sedan, så lagade jag punktering på 3 av våra cyklar, på samma gång.
Då kom en granne, stannade och stirrade på mig.
Jag frågade vad som stod på och han sa att han hade aldrig sett en kvinna göra detta förut.
Ja, vad säger man?!
Om man inte har en partner som fixar de "tekniska sakerna", då måste man ju försöka själv...dom löser sej ju inte bara för att man tittar på dem.
Mina barn är idag 16, 19 och 22 är.
Som jag sa förut, jag har varit ensamstående i stort sett ända sen den äldsta var nyfödd.
Om jag inte hade lärt mig att fixa saker själv, vem skulle då ha gjort det??
Även fast barnen har, ibland, haft möjlighet att be pappan och hjälp, så är det mig dom har frågat, kanske för att de vet att då blir det gjort.
Många gånger blir jag ledsen när dom frågar mig, ledsen för att jag tycker synd om dem när pappan inte är till någon hjälp, men samtidigt blir jag glad eftersom de är till mig de vänder sig.
I morgon är det skolavslutning och slipsknuten kommer till användning.
Och innan sommaren är slut så har jag säkert fått laga en eller flera punkteringar :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar