Sjuka jävlar....

Läste en artikel på jobbet idag.....om sexuellt utnyttjande.Det handlade både pedofili, sexuella trakasserier på jobbet, utnyttjande av kvinnor på ett eller annat sätt....till slut var jag så förbannad så det rök ur öronen på mej!!!!

Dom hade intervjuat karlar som hade gjort sej skyldiga till dessa brott...vissa tyckte inte ens att det var ett brott, det var helt enkelt nåt helt naturligt, nåt dom gjort sej "förtjänta" av.............grrrrrrrrrrrrrr

Hur skyddar man sina barn från dessa dårar....det syns ju inte utanpå, många är ju från "högre" samhällsklasser och väldigt präktiga makar/pappor.....
Grannar/vänner/anhöriga säger ju många gånger -"Inte han, han som är så trevlig/fin/charmig/duktig mm" .....det är så jävla sjukt!!!

Jag önskar man kunde lägga ned massor med forskningsresurser på att ta reda på vad det är med dem, vad som händer i deras huvuden.
Så kunde man kanske göra ett paket för karljävlarna med lugnande medel, telefon med direktnummer till psyk, och en ampull med testosteronavkylande pulver som gjorde dem blåa om tungan och tänderna så man såg att dem att de var farliga just då???

Det som kanske är sjukast av allt, det är när vissa pappor som utsatt sina barn för hemska handlingar, får utökat umgänge eller tom vårdnaden om sina barn bara för att man ska ha "lika villkor" när det gäller barnen.....vilka villkor hade barnen att välja på från första början?!"

Om nått av mina barn skulle behöva genomlida nåt sånt här, så skulle den jäveln vara död sen!!!!

Vad händer om man kastar flyktig vätska på någon och tänder på.....kommer man i fängelse då????

Jag skulle göra anspråk på världens längsta andetag.
Jag skulle dra in luft i lungorna i början av året och låta bröstkorgen sjunka ner efter hösten....vi drar såna andetag när stora saker händer....när rädslan tränger på :((

Har länge misstänkt att världen befolkas av lunatics, nu är jag helt säker på min sak!!!!
Efter ett besked idag så bara vet jag!!

När jag flyttade upp till Boden så var jag under en tid engagerad i Kvinnojouren.....jag ville hjälpa andra.
Tyvärr blev det för mycket för mej just då och jag var tvunget att avsluta.
Idag önskar jag att jag hade mera tid över i mitt liv, tid att engagera mej i kanske framförallt barn med behov.....men även utsatta kvinnor.
Man får väl hoppas att man är till stöd för dom i ens närhet iaf...resten av världen får man rädda en annan dag ♥♥♥