Har äntligen börjat se ljuset i tunneln...ryggen är mkt bättre nu, men inte alls bra.
Klarar iaf av de flesta saker utan att behöva vrida mej i plågor...men det är fortfarande mkt vila som gäller.
Har en sjuk längtan av att få komma utomhus en stund, vilket jag tänker försöka mej på imorrn om inget oförutsett inträffar....en liten lätt promenad i kvarteret hoppas jag på att orka med :)
Tanken har slagit mej, mer än en gång under dessa dagar, att det finns människor som har det är som sin vardag....
Inte bara dom sjuka...men tyvärr dom "helt friska" som inte går till ett jobb, inte är ute och umgås bland folk utan sitter hemma var eviga dag och gör ingenting mer än att dumglo på TV, surfa på nätet och efter den betungande och tröttsamma aktiviteten så måste dom vila....fy fan va sjukt!!!!!
När man är ofrivilligt strandad, som jag är just nu, så förstår man hur mkt man saknar......promenader, det sociala livet mm
Men tack och lov så har man då sina sanna vänner som ringer och som hälsar på för att kolla hur man har det.....kärlek och respekt till er ♥♥♥♥♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar