Med hjärtat i halsgropen.....

Idag var det dags att prova EKG-apparaten fullt ut.

På rekommendation av min läkare så skulle jag springa intervaller på löpbandet.

Intervaller i olika tempon med ganska så lång vila mellan för att få ner pulsen ordentligt innan nästa intervall.

Jag kämpade på i 5 km, i alla möjliga tempon, men inte f*n dök det upp någon hjärtklappning.....det gör det ju nästan alltid annars när jag springer där.

Nåja, det var samtidigt skönt att slippa hjärtrusningen, för den är så obehaglig 😔

Jag fick gå hem utan hjärtklappning men med 5 km intervaller i bagaget 😀
RWRunStreak dag 24 ✅ 💪🏃

Innan jag skulle tillbaka idag till Sunderbyn för att koppla loss mig, så svängde jag av i Sävast och hälsade på min dotter 💗

Stannade inte så länge eftersom hon skulle bort.

Kör från henne och genom Sävast och svänger ut på 97:an vid OK.

Jag hade tur, för det kom just då inga bilar och framför mig var det oxå tomt.

Hinner bara köra en bit så ser jag, genom snöröken, att det kommer ett spann av bilar en bit bakom mig.

Fortsätter mot Sunderbyn och i Sävastnäs möter jag plogbilen, på väg mot Boden.

Det som gör mig otroligt fundersam, och livrädd, är att han har båda bladen nere när han plogar, så snön formligen sprutar över i mitt körfält och täcker hela min framruta när han passerar 😱

Det var som att köra in i en vägg, det blev tvärmörk och jag såg nada!!!!!

Jag hade då även hunnit se att bilarna bakom mig var väldigt nära nu.

För att försöka förhindra att någon ska köra in i mig när jag var tvungen att tvärbromsa pga plogbilen, så väjer jag ut lite när plogbilen har passerat mig.

Då var det väldigt nära att det blev en frontalkrock mellan mig och den mötande bilen som kom bakom plogbilen.

Den syntes inte alls i den snörök som var 😨

Jag tvärgirar in igen, in i snöröken, och där står plötsligt en bil vid sidan av vägen, som just är på väg att göra en u-sväng, mitt i snöröken!!!!!😡

Jag tvärnitar och girar ut i motsatt körfält igen, tack och lov inga bilar där då 😓

Min hastighet ligger på 65-70, för det var stört omöjligt att se någonting alls, förutom just framför motorhuven.

Jag tror att dagens högsta puls var under denna bilfärd.

Hinner bara köra en liten bit till så möter jag ambulanser på väg mot Boden,

Fan, tänkte jag.

Det blev en olycka bakom mig 😢

En olycka var det, inte bakom mig, men närmare Boden.

Jag läste mer om olyckan innan jag åkte hemåt.

Gick in på kiosken på sjukhuset och köpte mig en banan och en dricka, utifall att jag skulle bli sittandes efter vägen.

I tidningen stod det att vägen skulle vara helt avstängd fram till ca 14 och att man skulle välja en annan väg om man hade möjlighet.

Nu visste jag ju inte riktigt vart denna olycka hade hänt, så jag började min färd mot Boden.

När jag kom till OK i Sävast så tänkte jag att det är bäst att ta det säkra före det osäkra, så jag svängde in där och körde hem samma väg som jag kört tidigare på fm.

Och tur var väl det.

För vid gamla infarten till Sävast, strax innan viadukten mot Södra Svartbyn så blinkade blåljusen och det var lång bilkö.

Det var med en enorm lättnad jag lämnade bilen i mammas garage och började traska hemåt.

När jag var nästan hemma och allt hade börjat lägga sig, då kom hjärtklappningen!!!! 

Jag trodde att jag skulle ramla ihop där och då, jag blev alldeles bensvag 😓

Men jag tog mig hem och det första jag gjorde var att slita av mig alla kläder och hoppa i duschen.

Jag fick ju inte duscha efter morgonens intervallpass......luktade nog inte riktigt som en ros när jag kom hem 😁

Den duschen var det bästa och skönaste jag har upplevt på det här året, ja på väldigt länge 😊

Nu är jag så mentalt trött så det känns som att det blir en väääääldigt tidig kväll för mig.

Over and out 💗