Trött i kropp och knopp....

Vi är ett bra team jag och Lasse Winnerbäck, när vi nöter asfaltskilometrar ☺️

Vi sjunger oss igenom km efter km och har så himla trevligt ihop 🙏

Idag vilade vi lite på denna bro för att ta oss an backen som är bakom min rygg, lång och seg är den (vi fixade den galant).

Gårdagens tuffa intervallpass gav mig ordentligt med träningsvärk i låren.

Men i ett lungt och behagligt tempo rullade det på och kroppen (benen) blev härligt mjuk igen. 

Men morgonens långpass fick benen att återigen styvna till ordentligt när jag kom hem och hamnade i "vila".

Så efter ett pass "Yoga för löpare" (alldeles för länge sen sist 😳) och en jätteportion mat, så orkade jag mig ut för att promenera ihop den sista distansen.

Idag tog jag mig över mållinjen i utmaningen 

"Spring tills du stupar juli 2021", med några dagar till godo.

Jag har promenerat/sprungit 🚶🏃 ihop de 496k (för min del blev det 496,6 k fram till idag) som behövdes och har snittat 20k/dag.

Som ni förstår så har jag varit i rörelse mer eller mindre dygnets alla vakna timmar ☺️

Jag fortsätter dock månaden ut för att se min slutliga distans, men utan att jaga det dagliga snittet.

Idag firar jag med en mjukglass och njuter av tanken på total vila imorgon, men sen är jag på G igen 😁

Kort, men intensivt....

Äntligen är värmen tillbaka här uppe i norr (sista rycket??) ☺️

Trodde ett tag att sommaren var över, men tydligen fanns det kvar lite sommar åt oss också 😁 (och mkt varmare ska det bli till veckan)

Idag har jag kört Almenäsintervaller.

Minns inte när jag sist körde dessa, men det är ett upplägg som jag annars brukar köra på löpbandet (under vintern).

För er som inte vet vad detta är för sorts intervaller så kan jag berätta att det är ett begrepp som uppkommit efter Jessika Almenäs .

*10 min uppvärmning

*10*1 min på max

*1 min vila (stå, gå eller jogga lugnt. Jag valde att gå)

*10 min nerjogg

Passet tar bara 40 min, är sjukt jobbigt, men över snabbt 😁

Nästa gång ska jag använda pulsbandet ist.

Puls på handleden + korta/snabba intervaller = dålig combo.

Körde skiten ur mig, ville kräkas, men pulsen låg oftast i Z4

Tempot låg på 4-4:10 m/k på intervallerrna, så jag vet att det var absolut max för mig.

Som jag har sagt tidigare.....jag älskar 😍 intervaller..... speciellt vilan mellan 😂

Min plan är att köra dessa (ibland i backe och då något lägre tempo), samt Norska intervaller varje vecka för att få upp tempo, explosivitet och uthållighet.

Det kanske blir för mkt/för hårt att köra dessa 2 pass varje vecka, men jag tänker prova.

Ett distanspass (minst 10k beroende på mående och ork) + 1-2 vääääääääldigt lugna, inte så långa pass.

Det känns som att hela pandemiåret har gått i "mellanmjölkstempo" och nu vill jag ändra på det 🏃

Hur hittar jag min förlorade motivation/inspiration?? är en fråga som ofta dyker upp i olika träningssammanhang.

Mitt svar är: #justdoit

Träninga är inte alltid kul, orken och motivationen/inspirationen finns inte alltid, men känslan efteråt borde få dig att "bara göra det".

Det är inte kul att borsta tänderna varje dag, eller att gå till jobbet....men du gör det iaf.

Så varför tror du att träningen skall vara något som är lätt och alltid kul.

Om du vill ha ett resultat så måste du jobba för det.

Träninng är en investering i dig själv.

Det finns bara fördelar med att träna (om du gör det på ett sunt sätt).

Jag tränar för att leva (förhoppningsvis ett långt och friskt liv).

Att få till en bra träning kräver en del planering.

Och framför allt så kräver det prioritering.

Vill du något så kanske du måste "offra" något annat.

Om du ständigt hittar "hinder", kommer med ursäkter/bortförklaringar och kör med uttrycket "jag börjar på måndag", då får du nog tyvärr fortsätta att bara drömma om ett annat/bättre liv (det gäller allt i ditt liv).

För har du bestämt dig för något då finns det inte längre några ursäkter......Just do it!!!

PS: Informationsrutorna är saxade ur senaste nr (8/2021) av Aktiv Träning 

100% (och lite till).....

 

Semester, men massor av jobb.

Sen i mitten av juni (till slutet av augusti) har jag semester.

Jobbar dock mina helgen, precis som jag gjort de senaste 4 åren.

Men i år blev det lite förändringar pga vikariebristen.

V27 och V30 jobbar jag mina egna pass.

Detta innebar att jag jobbade från kl 12 förra fredagen tills torsdag morgon, denna vecka, kl 07:15

På fredag åkte jag, mamma och brorsan till hans lägenhet i Luleå för att städa ur den.

36 st fönsterglas putsade jag, plus alltt annat jag hann med 😜

Mitt i allt detta jobb så kör jag min årliga juliutmaning "Spring tills du stupar".

I år (eller fram tills idag) har det varit lite tuffare än vanligt då jag har "bott"" på jobbet under så många tim, bara varit hemma och "värmt" kudden en stund.

Men alla steg räknas, vare sig det är att gå ner i tvättstugan, eller köra ett registrerat löp-/promenadpass.

Så jag ligger i fas ännu, faktiskt på plus 😊

För att ta sig i "mål" behöver jag få ihop 16 km/dag.

Just nu ligger jag på 18-19 km/dag i snitt.

Gårdagen var "extrem".

Jag sprang tidigt på morgonen (6 km).

Sen blev det många promenader, både registrerade och oregistrerade (15 km).

Cyklade tur och retur till Alder (10 km).

Tog ett snabbt bad för att svalka mig och fortsatte sen km-jakten.

Man kan tycka att detta är "helt uppåt vägarna", och ja, det är det nog.

Men samtidigt kul/spännande att ha ett mål och att se vad man är kapabel till.

Jag är glad att jag har fått ihop ett snitt på 18-19 km/dag, för idag blir det mkt mindre distans då jag snart ska iväg och jobba några timmar.

Skönt att vädret blivit lite svalare och att det, förhoppningsvis, blir lite regn, även om det just nu verkar dåligt med den varan.

Just nu känner jag mig ganska sliten.

Jag hoppas dock på en fin sommarkväll när jag har jobbat klart.

Då blir det förmodligen en promenad innan det är dags att sova.

Att gå utanför "boxen"/sin comfort zone.....

 

Idag vågade jag något som länge skrämt mig, och hindrat mig.....

jag sprang till skogs 😁

Undra om det var gårdagens surströmmingsmiddag som fick mig att våga 😁

Jag valde  dessutom en skog som var, i stort sett, helt okänd för mig, bara en pytteliten del av den har jag befunnit mig i för flera år sedan, då med sällskap.

Jag visste på ett ungefär vart jag kunde ta mig in och ut ur skogen.

Den låg nära vägen, så risken att springa vilse var liten.

Jag gillar skogen, i sällskap med andra, men är väldigt rädd för att hamna vilse eller att stöta på div djur när jag är ensam 😰

Asfalt är ju likson min grej 😊

Jag trippade på med mina små steg och njöt faktiskt...jag njöt!!!!! 😍

Detta är liksom viktigt att dokumenetar, det är är stor händelse för mig 😂

Jag sprang lite på asfalt också, men mestadels så försökte jag hitta vägar som var nya för mig.

Sista biten hem sprang jag på välkända ställen, men även dessa utan asfalt.

Väl hemma så var jag så otroligt nöjd över min runda, men ganska "urlakad" på energi pga värmen.

Efter en stadig lunch (torsdagens Taco-rester) samt efterätt så la jag mig i solstolen och sov en stund.

Lagom svettig/varm efter min lunchvila så blev det ett besök på badstranden.

Fy så kallt på mitt premiärdopp 😳

Men oj så skönt det kändes efteråt 

Är det nu livet börjar......

 

För första gången i mitt (snart) 54-åriga liv ska jag nu bo ensam......

ingen karl

inga barn

inga djur

.....................bara me, myself and I

Givetvis med blandade känslor.

Vemod, men samtidigt ett lugn......

fy f*n vad skönt det ska bli.

Nu är alla mina barn vuxna och utflugna, startar sina egna liv och jag får väl starta mitt liv oxå.

Samtidigt som denna glädje infinner sig så infinner sig vemodet över den ensamhet som nu kommer att möta mig när jag kommer hem från jobbet.

Ingen att prata med, ingen att dela tankar och funderingar med vid middagsbordet.

Men samtidigt den där tystnaden som jag så väl behöver.

Och tiden, den där dyrbara tiden som jag nu bestämmer själv över:

äter när jag vill

sover när jag vill

kliver upp när jag vill

gör precis som jag vill, när jag vill.

Men givetvis så har jag haft dessa möjligheter även med en duvunge under mitt tak, men nu bestämmer jag helt och håller över min tid och behöver inte ta hänsyn till någon annan.

I 8 år har jag sovit i vardagsrummet, nu får jag ett eget sovrum med dörr.....bara en sån sak.

Ända sen vi fick veta att han skulle få en lägenhet så har vi levt i ett "kaos" här hemma.

Det har varit saker precis överallt.

Kartonger och säckar med saker som han ägde.

Samt vissa av mina saker som skulle byta plats och därför var tvunget att ställas på en ledig yta tills det var dags att möblera.

Jag hade även beställt nya möbler, stora kartonger, som skulle öppnas och skruvas ihop när utrymmet fanns.

Att bo som vi har gjort de sista månaderna har fått mig att känna mig som "extrema samlara", ni vet de där som bara har "gångar" i sitt boende för att ta sig fram, de som inte har förmågan att göra sig av med saker.

Det har varit riktigt påfrestande att leva så, om än bara för en kortare tid.

Men nu har han alltså flyttat och jag har ALLT för mig själv!!

Nedan följer bilder på mitt nya boende 😊

Otroligt trött efter allt bärande, skruvande, möblerande.....men väldigt nöjd 😊