Summa sidvisningar

tisdag 15 augusti 2017

Att inte passa in....


"Världen är ett pussel, varje människa är en bit. 
Motivet är vackert, men jag hör inte dit. 
För jag har egna tankar, i färg med fel nyans. 
Jag saknar inte vänner, men passar ingenstans"

Så känner jag väldigt ofta numera. 
Ibland känns det som att jag "står över" många andra, som att vi är från olika planeter, att vi inte har något gemensamt. 

För X antal år sedan så hade jag inga problem med att prata med vem som helst. 
Vädret är ju ett ämne som många diskuterar när det inte finns något annat att prata om, eller när man inte känner varandra.
Och jag kunde verkligen prata om vad som helst och få det att bli intressant, bara för att hålla en konversation igång.
Numera så blir jag irriterad när jag måste försöka prata med någon (eller lyssna), om något, som inte intresserar mig det minsta.
Jag är mkt hellre tyst då och går gärna där ifrån, och har då givetvis fått veta hur sur och tråkig jag är.
"Smal talk" är något som jag undanber mig å det vänligaste!!



Jag trivs på det stora hela med mitt liv, "alone, but not lonely".
Det får mkt hellre vara så än att jag tvingas in i sammanhang jag inte riktigt vill befinna mig i.

Mkt av det jag gör, gör jag tillsammans med mig själv.....tränar, fotoutflykter mm
Bäst trivs jag hemma, med mitt eget sällskap.
Men givetvis så önskar jag lite av en förändring där.
Men den förändringen ska bestå av ett sällskap som hellre åker ut i skogen och tältar, än att propsa på ett trivsamt hotellrum i en storstad.
Finns det ett sådant sällskap någonstans?!

Jag känner att tiden rinner iväg och jag har inte tid att spendera den på meningslösa saker, jag vill göra saker och umgås med människor som tillför mig något!

När jag läser igenom detta inlägg så inser jag att det låter lite drygt, det är absolut inte min mening!!
Jag är inte på något sätt bättre än någon annan,  men jag vill ha "viktiga" saker som upptar min tid, inte meningslöst "tidsfördriv" i brist på annat.



Det dyker inte upp några nya människor i mitt liv, jag är "rädd" för nya människor.
Inte "rädd rädd", men jag är rädd att när jag lär känna någon ny människa så försvinner hen utan förklaring.
Jag har lärt mig, den hårda vägen, att om det känns för bra för att vara sant så är det förmodligen oxå så vilket har lett till att jag har svårt att lita på människor.....de säger en sak men gör en annan.

Jag vet att jag många gånger är för ärlig, en sak som vissa uppskattar och andra blir skrämda av.
Själv känner jag att om du vill be mig dra åt helvete så gör hellre det än att låssas att saker och ting är bra och att vi ses/hörs sen, vilket då bara inträffar ifall jag är den som tar kontakt.....jag har inte tid för sådant heller.

Sen finns det då de där vännerna som hör av sig, som bjuder in till gemenskap.
Som får mig att tro på mänskligheten.
De som säger: "Hör av dig när du är hemma så att jag vet att du är okey".
De som pratar "intressant" och har något att förmedla.
De vännerna är guld värda och jag hoppas att de vet om hur mkt de betyder för mig 💗



Det här är inget "snyftinlägg", det är inte synd om mig på något vis, det är bara tankar och funderingar som jag har.
Funderingar på vem jag är, vad jag vill och vart jag ska.......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar