Det finns stunder när jag bara stannar upp och helst av allt vill sätta mig ner och bara betrakta det vackra.
De stunderna är när himlen är färgad i magiska färger och/eller när jag kommer fram till ett porlande vatten.
Jag känner en sån inre frid så det är näst intill en religiös känsla.
Idag var det en sån dag.
Så efter att ha bakat saffransbröd och innan jag gjorde potatispannkaka till middag, så blev det en lång, härlig promenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar